Varför är psykologer ofta så känsliga för negativ kritik?

Det verkar som om psykologer har ett behov av bekräftelse, och vissa jag gått hos har reagerat med bestörtning och tillochmed rädsla när jag ifrågasatt en del av vad de säger. Precis som om de blir rädda för att bli av med sina jobb, eller något.

Jag hade en psykolog som många ansåg var en av de bästa. Ja, han var bra på många sätt, men jag upplevde inte att han kom med konkreta förslag på lösningar till de problem jag hade. Därför sa jag att jag ville byta behandlare, varpå han kände sig "kränkt" och frågade "Varför är du så arg?" Förklarade att jag inte var arg utan att jag endast ifrågasatte vissa saker han sa.

Min farsa brukar säga att "psykologer har själva problem, det är därför de söker sig till yrket". Jag börjar luta åt att det kan vara så. Jag har stött på samma reaktioner hos andra behandlare. När man börjar kritisera dem är det som att man trampar på en öm tå.

Därför har jag numer förstått att själv är bäste dräng och att man nog får se till att lösa sina egna problem.

Ofta måste man också upprepa samma saker gång på gång, för att de ska förstå hur man tänker. Man måste förklara saker i detalj, annars har de en tendens att inte förstå.

Någon mer som upplevt detta?

Din farsa har nog rätt, men varför ger du kritik till psykologer? Du är inte där för att kritisera, utan för att bättre förstå dig själv.

Men det är bra att du ska lösa dina egna problem, så lycka till.

Du måste lösa dina egna problem oavsett, en psykolog kan bara hjälpa dig se och förstå problemen, det är upp till dig att göra något åt det. Visst kan de komma med råd och tekniker om hur du kan göra, men det är du som måste göra det.

Vi kan från din trådstart konstatera att du under ett tidsspann på flera år gått till flera psykologer, och gång på gång kommit fram till att deras reaktion på ditt beteende måste vara för att det är DE som har problem? Intressant slutsats. En slutsats som troligen ligger närmare sanningen är att du är en passiv och jobbig patient som oväntat tar till en aggressiv ton du själv vägrar erkänna i din trådstart när de börjar ifrågasätta dig.

Det finns gott om psykologer som jobbar med väldigt påfrestande/utagerande/instabila patienter, t.ex missbrukare, självskadande borderlinetjejer etc, och hänger kvar i yrket år efter år. Så nej, jag tror inte det är veka och kritikkänsliga psykologer som är problemet, jag tror det är din attityd som är problemet.

Om du vill ha någon som löser dina problem åt dig genom att säga åt dig exakt vad du ska göra är det inte en psykolog du behöver, det du letar efter är en sektledare.

Jo, jag har insett det. Har i mina kontakter med olika behandlare varit ödmjuk och inte kritiserat i onödan. Jag har en bakgrund med alkoholmissbruk och försöker så gott det går ta av mig offerkoftan och inse mitt eget ansvar för att livet inte blev som jag hade tänkt mig. Men har upplevt att de haft ett intresse av att försöka hålla mig kvar i utanförskap. Jag är för närvarande i ett stadium där jag är öppen för att lära mig och inse mitt eget ansvar och min skuld för det jag råkat ut för i livet, men är av uppfattningen att den traditionella psykoterapin är mer att lita på än dagens KBT, så det förstnämnda sökte orsakerna i barndomen och uppväxten, där ju faktiskt roten till problemen oftast ligger.

Jag har kämpat hårt för att komma tillbaka och återanpassa mig men har upplevt mig utfrusen från "vanliga" människors gemenskap. Jag försöker hela tiden hitta nya vägar och försöker göra om och göra rätt. Men ofta har det känts ganska hopplöst.

Jag tror att du är för smart för att passa in.
https://medium.com/@EpsilonCalculus/...q-ad04168d2094
En smart person kan inte få mental hjälp av psykolog utan om psykologen är ännu smartare.

Du verkar tenderar att se fler mönster än vad som existerar, som många smarta gör. Om du tycker det är kul kan du fortsätta, annars kan du träna bort det.

Ingen gillar väl att höra att man är kass på sitt jobb, oavsett yrke.

Men kan vara som tidigare nämnt, att det kan kännas hopplöst att komma med nya tankebanor personen redan tänkt, vilket kan vara frustrerande kan jag tro.

Min psykatriker (inte psykolog), är iaf duktig på att förstärka rätt tankar, vilket jag uppskattar och tyckt hjälper när jag sedan går därifrån. Visst är det segt när hon testar en, men det hade jag också gjort om jag hade min journal samt mig sittandes framför mig

Ja, de verkar testa en ganska ofta, bl.a. genom att fortsätta ifrågasätta när man redan gett dem svaren flera gånger. Kanske är det för att se om man tänkt om kring det, eller för att man ska utveckla mer.

På ett sätt kan jag tycka att den psykologi som var vanlig förr, där man t.ex. fick en lapp med något kluddat på, och sen skulle man försöka se vad man tyckte att det föreställde. Såg man då t.ex. en kvinnokropp så antogs man vara sexuellt frustrerad. Det var iallafall mer konkret och psykologen försökte sätta fingret på vad ens problem i grunden var.

Psykologin är en v-e-t-e-n-s-k-a-p Dvs de tror att man kan dissekera, rekonstruera med f-ö-r-n-u-f-t-e-t. Det är vad de har fått lära sig.
Och i deras indoktrinering saknas vissa komponenter som annars vanligtvis hör till människa. En sak som saknas i deras värld är KÄNSLOR.
Så självklart är de osäkra. Och de är så indoktrinerade och följer mönster som de fått lära sig.
Det var ju osäkerhet som han visade.

Psykologer har lärt sig via sin utbildning att man inte ska ge svar utan hjälpa patienten att själv komma fram till svaren.

Jag hade inte orkat med en psykolog av denna anledning. För psykologen utgår ifrån att man är svag och lättkränkt. För att det är så de flesta som söker psykologhjälp är.

Min erfarenhet av andra människor som gått hos psykologer är att de blir dumma i huvudet. Hörde en kvinna i dagarna som menade att kondition är något man har eller inte har. Det är inget man kan träna upp. Jag orkade inte ens ta det till diskussion eftersom det var ett så uppenbart resultat av förnekelse.

Det blir så när psykologer låter människor komma fram till svar som känns bra för dem men som inte har något med verkligheten att göra.

Jo, jag har förstått att det ingår i deras repertoar s.a.s.

Lite ligger det nog också i att, som farsan sa: "Psykologer har själva problem, det är därför de söker sig till yrket", eftersom de nog många gånger själva är lite svagsinta och lättkränkta så känner de en viss makt när de får väcker samma sidor hos patienten.

Haha, det var ett synnerligen konstigt uttalande. Ja, lite får man känslan av att psykologer försöker krångla till mycket och lyckas därmed skapa fler problem hos patienten än hon hade från början.

Jag upphörde att gå till psykolog av bland annat den anledningen. Från att ha haft 2 eller 3 större problem, blev de plötsligt 20. Jag mår faktiskt bättre och trivs mer med mig själv när jag började inse att man nog bör börja leva mer spontant och jobba med sina problem i verkligheten. För det är ju i sociala sammanhang man lär känna sig själv och börjar förstå vad man faktiskt är kapabel till. Att göra en höna av en fjäder leder ju inte framåt.