Skvaller om Elsa Billgren aka Lilla Fröken Proppmätt

Ja man undrar ju. Guilty pleasure kanske?

Haha tänkte på detta också. Hennes uttryck kring mamma/pappa/syskon är en så tydlig återspegling av hennes omogna inre värld. Jag fattar inte vad hon har gått för light-på-ytan-terapi om de inte kommit åt detta.

Haha, nej det är nästan tragikomiskt! Jag får känslan (som så många gånger förr) att ”alla” i Elsas närhet och miljö, dvs inkl terapeuter, klappar henne medhårs. Hon har ju dessutom bytt terapeut flera gånger, något som jag gissar skulle kunna ha med detta att göra, att denne sagt något som inte fallit Elsa i smaken, och då har hon bytt. Jag tror inte Elsa vill använda terapi för att gå till botten med problematik (som kan vara både ful, genant och osmickrande) utan för att få bekräftat sin egen bild av vem hon är och varför det egentligen är synd om just henne.

På samma tema av avstannad utveckling - i dagens blogginlägg diskuterar några att hon fortfarande firar födelsedag med sin ursprungliga familj, vilket inte är självklart för alla i hennes ålder.

Elsa skriver "Nu har du ju fått massa fina svar men tänkte ge en liten mer nyanserad bild till varför släktfirande är så viktig del i vår familj. Jag tror det har att göra med att vi hittat till ett fint umgänge efter att mina föräldrar skilde sig 2011 och det gör att vi är så himla tacksamma och glada att kunna vara en stor brokig lycklig familj så vi tar varje chans som går!".

Men det är ju inte "en stor brokig" familj eller något släktfirande utan alltid samma lilla gäng - hennes make och son, hennes föräldrar och syskonen och en (1) respektive till ett syskon. Inga fler. Inga svärföräldrar, inga ingifta (förutom Sigges tjej), inga farbröder eller mormödrar eller kusiner eller något. Den stora brokiga familj som hon är så tacksam och glad för lyser evigt med sin frånvaro.

Nej, vet inte heller vad som är så brokigt med den. Själv har jag en galet splittrad familj, två skilda föräldrar, som sedan gift om sig med nya partners och fått barn, och sedan skiljt sig, varpå all parter utom min mamma sedan träffat nya, som i sin tur tagit med tidigare barn in i familjen. Det blir dessutom en hel del mor/far-föräldrar och styv-mot/far-föräldrar, mina syskons parters… detta är ju kul och lite knäppt ibland, men fan inget jag gråter av tacksamhet över när vi väl ses hela gänget (ja det har hänt). Elsas ”brokiga” familj är i princip hennes ursprungsfamilj. Möjligen om Ernst fru ibland är med men verkar ofta inte som det.

Ok offtopic, men det var du som tog upp det; hur böjer man braxen i plural?

Haha! Ja, vet inte om det finns ett rätt sätt, egentligen är det braxenar, men man brukar skriva braxnar (eller brukar och brukar haha, jag har skrivit det kanske två gånger tidigare i mitt liv och det beror enbart på att braxen är en fisk man ofta fick upp på ett lantställe vi hade på Rådmansö) Ful fisk, kul namn helt klart!

Ja det stämmer nog. Att ge sig hän till terapi gör ju ontttt som fan. Prata av sig-terapi som inte utmanar en leder ju till grunda så kallade ”insikter” som Elsa uttrycker: Min psykolooog sa såhäääär såhär och sen såhääär om mig.

En sak jag tänkt på angående både Elsa och Sandra Beijer och i princip alla bloggare (förutom kanske Underbara Clara) är hur sällan de träffar äldre släktingar. De nämns ibland och då har Elsa eller Sandra varit på ålderdomshemmet med nån bakelse en timma, men de är liksom aldrig med på typ julafton eller barnbarnsbarnets kalas osv. Vet inte om det är det normala kanske men personligen känner jag lätt ångest över att jag träffar mina äldre släktingar för ”lite” och då träffas vi ändå flera gånger i månaden.

Detta gäller för övrigt deras föräldrar med. Mina och makens förälder ”kräver” i princip att få träffa barnbarnen flera gånger i veckan. Glad för det för barnens skull såklart, men verkar också skönt att slippa ses så ofta Sandra träffar sin svärmor och svärfar tex. Och Elsa träffar sin svärmor.

Är det bara jag som tycker det är märkligt att en vuxen människa får presenter av ursprungliga familjen som Elsa får? Fattar att det ser olika ut vid födelsedagar hos familjer, men Elsas födelsedag är ju liksom en större apparat än vad Lynns är.

Du har helt rätt i det. Har också funderat på att Sandras mormor aldrig varit med en enda jul så länge man läst hennes blogg. De verkar ses ca en gång per år inte mer. Och då bor de i samma stad! Nu har mina äldre släktingar gått bort men när de levde sågs vi minst 1-2 ggr i månaden trots att de bodde 10 mil bort.

Jag tror allt som vanlisar gör är jobbigt för Beijerskan.