Vill ni ta hand om era föräldrar när dom blir gamla?

Umgås mer med sina föräldrar när man blir pensionär låter helt bakvänt för mig, ingen i min släkt har kunna göra det (inte ens i närheten)

Bara att gratulera!

Suck. Du har fel om livsstilen. Vet. Tänk om.

Ok. Inget bra såklart. Tänkte dock generellt, som jag tyckte ditt sista stycke handlade om.

Det är du som behöver uppdatera dig. Att inbilla sig att livsstilen inte spelar stor roll för framtida demens är direkt obildat. Och även om du känner någon som du tror är undantag så förändrar det ingenting.

Jag älskar mina föräldrar men kan inte tänka mig en värre mardröm än att flytta ihop med dem igen. Särskilt inte om de blir gaggiga, krassliga och dåliga. Det är det folk har betalt för (även om man kan ifrågasätta kvaliten på äldreboenden idag). Annars finns ju hemtjänst och sådant, ni behöver ju inte ha full vårdnad över dem bara för att de bor hos er.

Alltså min far som är runt 70 går flera mil per dag så det är inget snack om att jag måste sköta om honom.
Däremot är tanken att man ska få mycket tid ihop med sina föräldrar medans dom är pigga och krya och inte vänta tills/om dom blir vårdpaket. Tanken är ju inte att vi behöver umgås dagligen utan vill dom komma in till oss eller att barnbarnen vill springa över till attefallshuset och hälsa på lite spontant så är det en stor fördel ifall man bor nära.

Och vill våra föräldrar ut och resa eller bara leva sina liv så ska vi ju givetvis inte hindra dom från att göra det, utan tanken är mer som att vi kommer träffas mer spontant och oftare och OM dom behöver lite stöd när dom blir äldre så kan vi hjälpa dom med städningen, matlagning, ja helt enkelt mer vardagliga saker.

Men intrycket jag fått när vi frågat dom lite på skoj är att dom vill ha sin "egentid" och vill inte vara oss till last. Nästan som att dom skäms över att behöva flytta till sina barn. Dom hade kunnat sälja sina hus och bostadsrätter och leva loppan med sina pengar och bo gratis i våran attefallshus men dom lockas inte av det... Antingen avskyr dom sina barn och barnbarn eller så måste det vara nån sorts nordisk töntig stolthet av att inte vilja "få hjälp" trots att vi inte ser det på det viset.
Dom hälsar på och leker med våra barn flera gånger i veckan så varför inte "bo ihop" i ett litet eget hus 20 ostörda meter från våran?

Klart att man tar hand om sina gamla föräldrar den dagen det blir ett större behov av det mer än att dumpa dom på ett vårdboende och sedan springa och beklaga sig över alla fel.Och dom anhöriga är mellan varven många.

Min ena förälder väljer aktivt att inte ha kontakt med vare sig mig eller mina nästan vuxna barn. Finns dock ingen anledning då denne alltid varit inbjuden till diverse och jag under flera år försökt ha kontakt och få denne att ha kontakt med barnen. Jag står fö sist på listan över vem som ska sköta det praktiska vid dennes frånfälle. Jag kommer därför inte engagera mig nämnvärt i dennes eventuella behov av hjälp. Erfarenhetsmässigt är jag dessutom övertygad om att vad jag kan bidra med inte är önskvärt (medicinskt kunnande).

Den andre föräldern är något mer aktiv och engagerad i barnen. Vi har en annan typ av relation, men inte heller där kommer jag vilja att denne flyttar till mig eller att jag ska hjälpa till med den vardagliga skötseln. Pga uppväxten är relationen psykiskt påfrestande och jag har troligtvis inte vad som krävs för den typen av uppoffring sen.

Dock är detta något jag sörjer. Jag hade av flera anledningar inga nära relationer till mina mor- och farföräldrar och jag önskade alltid det för mina egna barn. Hoppas själv bli del av generationsbytet som kan vara med och bryta cirkeln.

Det är såvitt jag förstår, ganska goda chanser till detta.
Det är nog väldigt ovanligt att en äldre sjuk anhörig flyttar in till barnet/en den sista tiden, utan det blir en period där man isåfall hjälper till i den äldres hem.