Vad finns det för anledning att inte tro på Gud? (Sammanfogad tråd)

Ps 53:2:
Dåren säger i sitt hjärta:
"Det finns ingen Gud."
Ps 14:1:
Dårarna säger i sitt hjärta:
"Det finns ingen Gud."

Materialisten, som axiomatiskt förkastar annan existens än materias, är naturligtvis just detta:
en dåre.
Det är därför det är ok att kalla dig idiot.
Idiot!

Människor avgör inte något inom teologin, utan den är uppebarad av Gud.
Idiot!

Det de (ni) håller på med egentligen är att undersöka Vakttornets (grovt falskläriga) material. Bibelns budskap erkänner de (ni) endast efter godkännande från (det grovt falskläriga) Vakttornet.
Att förgifta människor andligt blir inte bättre av att giftet och förgiftningen är gratis.

Man får börja nånstans.

Vad gör tro så viktig?

Det är livet. Allt.

Jag trodde inte det var nåt för mig. Trodde att jag kunde fortsätta som innan med droger och andra förströelser för att bedöva och skjuta upp det oundvikliga.

Jag visste inte vad det var riktigt. Som jag gömde mig från. Den krassa verkligheten antar jag.
Men man har ju känt sig så vilsen,liten och ensam.

Det fanns ingen mening eller livsglädje.
jag har känt mig jäkligt misslyckad mellan varven. Jag behövde nåt som får mig konkret att känna mig och andras lika värde. Att vi är lika bra. Jesus får mig att känna så.

Drogerna och sånt gjorde så jag struntade i mina "misslyckanden" att jag är dålig och dum.jag var ju nån då iaf En brukare av främst cannabis. Ville jag vara.

Jag glorifierade verkligen den skiten. Det blev som en fetish. Avgudadyrkan. En fix idé. Ville odla det. Äta det. Allt.

Det är helt ohållbart. Jag blev nästan beroende av att må dåligt. Fan vad värdelöst det var egentligen. Det var det bästa jag kunde komma på då utan Jesus. Att göra så jag mådde skit, blev rädd o nojig.
Kändes som ett stort steg att lägga allt på hyllan. När jag bestämde mig för att vara helt drogfri.

Vad som än händer nu så tror jag att Gud älskar mig och hjälper mig ur det. Det löser sig.Jag behöver inte droger nu. Jag tror hela tiden varje dag. Det är allt.

Nu är jag "on the top of the world" hela tiden. Inte för jag mår bra hela tiden. Men det är som det ska vara just nu antar jag. För jag har förtröstan.

Men längtar du inte efter rättfärdighet och barmhärtighet bland människor?

Nej det är inte upp till mig.

Det är ett sätt att få folk att inte tro på sig själva.

Jag behöver inte känna mig vilsen eller ensam bara för att jag inte vill vara med i någon annans stora fantasivärld.

Jag behövde hjälp. Jag sökte hjälp.
Jag behöver hjälp. Jag kunde inte gå vidare utan det här.

Nåt har hänt. Jag har fått hjälp. Det känns befriande. Jag är inte beroende av nåt utanför som jag var då. Jag har sagt ja. Jag säger ja till Livet. Mitt liv! Jag är något. Inte så vag längre.

Det är svårt att acceptera först. Förödande. Men det blev bättre än jag hade kunnat ana. Jag kände först att min tro, Det, förstör allt. Jag kan inte leva med det här!. Den här vetskapen.
Men när jag accepterade så blev nya saker mer betydelsefulla. De framträder. Även om jag ej kan ta del så bra är jag nöjd att få se på. Glädja mig med de glada.
Nu känns det än mer underbart. Och fruktansvärt förkrossande nederlag.

Jag accepterar mina fruktansvärda begränsningar.. mina hemska brister och svagheter. Bryt mig inte så mycket om att vara Han och Hon där borta menar jag. Jag nöjer mig så här nu.

Jag brydde mig inte om att definiera mig. Varför skulle jag? Jag gjorde det eventuellt bara för att komma åt saker. Jag var inte bra på det. Jag är inte bra på det. Nu är jag tacksam.

Det var viktigt att jag ville sluta droga. För fortsätta kunde jag inte.

Gud ”finns” enbart eftersom människor har skapat honom för att förstå sin värld som den såg ut då. De eftersökte en förklaringsmodell till sådant som var svårt att förstå eller oförklarliga händelser som tex. Solförmörkelse.

Religionen fyllde även syftet att skapa regler och lagar som var anpassade till hur man levde då.

Det har funnits någon form av religion ända sedan människan blev tänkande på ett högre plan, ofta ungefär samtidigt som man började uttrycka sig konstnärligt och klädesplagg, smycken och dekorerat hantverk dyker upp.
De flesta religioner som funnits har fallit i glömska.

Religioner som skapades för att passa hur världen såg ut för tusentals år sedan är inte relevanta i dagens samhälle. Att det finns så många anhängare än idag tycker jag är märkligt men var och en blir salig på sitt sätt.

Jag anser alltså att det är orimligt att tro på och leva efter tusentals års gamla doktriner och mysticism och en påhittad gud som verkar rätt så inskränkt.

Har jag fel tror jag ändå man har roligare i helvetet än i himlen.