Skandiamannen

Ja, CP skulle kunna vara GM för mig likväl som SE. (Eller "bli" om mer uppgifter framkommer som styrker detta)
För Lisbeths del så var hon säker på att det var CP hon såg.

Du har svårt att förstå resonemang ur olika perspektiv.

Här kan du se Axberger själv svara på frågor istället för att bara läsa Magasinet Filter. Apropå perspektiv.
https://www.youtube.com/watch?v=cUuis4StvxE&ab_channel=AxessTV

Så är det med de allra flesta författare. Man har ett tydligt syfte med sin bok och vad man vill att läsaren ska få ut av den. Om man nu inte direkt ljuger, vilket jag sällan tror att man gör i någon större utsträckning med den risk och ev. skandal, så är det väl genom att tiga om vissa uppgifter eller använda en retorik som får läsaren att "köpa storyn" som är vanligast.

Instämmer. Och sedan handlar ju detta om en subjektiv uppfattning. Lisbeth i chock, kände sig hotad o.s.v. Skulle kunna gjort att allas blickar blev otäcka? Att hon kände hot överallt?
Där ett annat vittne tycker något helt annorlunda.
Eller vi här som tittar på bilder (från en helt annan situation) så har vi svårt att se något otäckt eller skrämmande i blicken.
(FB) Skandiamannen

Tror nog att man i huvudsak kan bortse från rapporterade skrämmande och stirrande blickar hos GM eller hos någon ett vittne tror kan ha varit GM.

De flesta blickar hos någon som just avrättat någon intill upplevs nog som skrämmande i situationen.

Håller med dig till 100. Jag skulle nog vilja påstå (eller gissa) att merparten personer på brottsplatsen i ett eller annat skeende minuterna efter skotten fram till ambulansen for, i Lisbeths ögon upplevdes som otäcka, stirrande, hotfulla, osv. Hon visste som sagt inte ens vem som var vittne/varande eller gm i början? Lisbeth framstod sannolikt även hon som detta när hon sökte folk med blicken, spände ögonen i hjälpande, knuffade och gruffade med några på platsen. En människa som skriker som Lisbeth sannolikt gjorde, tog tag i människor och var "uppslukad" måste ha signalerat ett och annat också, fullt förståeligt.

Det är som sagt svårt för oss som inte var där, eller har upplevt något liknande att fullt ut förstå henne, vad hon upplevde, såg och sände ut själv. SE hade exempelvis klarblå och ganska stora ögon, de tenderar att se extra stirriga/hotfulla ut, lite som bruna ögon kan göra? Även om jag förstår LP, så får jag ändå inte riktigt ihop, varför hon var en sådan motvals och vägrade vara med på band, rekonstruktioner, osv. Men allt är inte lättbegripligt förvisso.

Vissa perspektiv kanske är lättare att förstå medan andra kan vara lite svårare. När det gäller just Hans-Gunnar Axberger som du länkar till så beskriver väl han mordet ur sitt lite mer formella juridiska perspektiv. Särskilt tydlig var han i en TV-intervju som Sharon Jåma gjorde. Kan inte hitta det klippet nu, men han beskrev det som att rättsligen så lutar det väl åt att det faktiskt var Christer Pettersson som sköt Palme (påminner kanske lite om hur kollegan Göran Lambertz ser på Quickfallet).

Sedan har vi också det kulturella/litterära perspektivet som t.ex. Lena Andersson representerar, och det är naturligtvis också ett väldigt intressant perspektiv. I just tråden om Skandiamannen verkar många ha fastnat lite för det mer empiriska perspektivet, som i den här diskussionen på bokmässan företräddes av journalisten Thomas Pettersson:

Palmemordet - diskussionen fortsätter
Panelsamtal/Intervju · 43 min
https://urplay.se/program/229378-bokmassan-2022-palmemordet-diskussionen-fortsatter

Ja, värdet av uppgiften går att diskutera. Det är väl främst CP-spåret som den har kommit att spela roll.
Och generellt är det väl endast den som gjort iakttagelsen som kan avgöra? Ex. vid en fotokonfrontation.
Vilket är förenat med stor osäkerhet ändå.

Vi här "vid sidan av" kan inte göra så mycket alls med uppgiften.

Där säger ju Lisbeth "ljus blick" vilket man skulle kunna tolka som att gärningsmannen hade ljusare ögon och inte mörka ögon. Svårt dock att veta vad hon exakt menar med "ljus blick" men den går väl knappast ihop med CP's "mörka blick"...

Lisbeths beteende har sannolikt förstört en del av utredningen och det var synd(förödande?) att man inte kunde få henne att förstå det. Men jag upplever hon som dels livrädd, men även högfärdig.

Just det, det glömde jag. Förvisso kan ju ögonvitorna ha "lyst upp" i någon vinkel, när/om ljuset träffade dem? Hade AB uppspärrade och rädda ögon, kan dem ju ha uppfattats även som ljusa?

Ja, att hon bitvis var högfärdig kan jag köpa, dock tillät ju PU och även folket henne att vara det, tänker jag. Att PU behandlade henne med silkesvantar gjorde man säkert av både respekt, rädd för konflikter och (kanske) på stränga order av Socialdemokraterna? Men, hade den inledande utredningen skötts av vanliga/riktiga mordutredare på ett traditionellt vis, tror jag man nekat henne de många privilegierna. Men, dock konstigt att hon inte ville delta och hjälpa till mer, mordet var på hennes make och hennes barns far. Rörigt.

Ja, det finns nog alternativ till förklaringar. Lisbeth pekade ju till syvende och sist ut CP, trots att han har "mörka ögon". "Ljus blick" behövde ju inte betyda ljusa ögon.
Tror inte vi kan få någon klarhet alls i detta. Det är som det är.
Och en skrämmande blick hade nog vilken GM som helst ur Lisbeths betraktelse.


Ja, all skuld ska inte läggas på Lisbeth. En rad omständigheter ställde till det här. Holmér själv bär nog en del av ansvaret.
Silkesvantarna hänger säkert ihop med respekten för att hon förlorat sin man och Sveriges statsminister etc.

Just det där med vilka ögon Lisbeth kan ha sett, och hur ljusa, mörka, skrämmande eller stirrande de kan ha varit, det är nog svårt att reda ut så här långt efteråt. Uppspärrade kan de säkert ha varit även om det bara var ett vittne hon såg. Man får ju också tänka på att de intryck hon beskriver är tolkningar hon gör i efterhand, när hon tänker på att det kan vara en mördare hon har sett. Det är lite som med vittnet som strax efter mordet ser en skrämmande man stå i korsningen Olofsgatan/Tunnelgatan. Vittnet beskriver t.ex. mannens panna som "brysk", men just den här bryskheten kan ju vara ett falskt minne som uppstår när vittnet sedan får höra att det har skett ett mord alldeles i närheten, och att den här mannen mycket väl kan tänkas ha någonting med mordet att göra.

Utvecklingen går framåt när det gäller vittnens pålitlighet. Man kan tycka att den som pekat ut någon borde kunna avgöra, men jag tror det är mer osäkert än vad man kan tro när det gäller utpekanden av helt okända personer. Nu är det ju inte den som pekar ut någon som ska avgöra om utpekandet är sant eller inte.

Ett utpekande är inget värt om det går att bevisa att den som pekar ut. inte kunnat se ansiktet. Även om det går att bevisa att den som pekar ut verkligen sett ansiktet behöver det inte bli rätt, det behöver inte ens likna särskilt mycket. Tid, ljusförhållanden och störmoment i form av andra personer etc spelar in. Finns ju naturligtvis gråzoner mellan att det är bevisat att man sett ansiktet och att det är bevisat att man inte sett ansiktet. Man måste alltid förlita sig på vittnesuppgifter i övrigt, vilket naturligtvis är svårt.

När det gäller LP, finns det stöd för att hon sett en man ca 10 m ifrån henne som påminner mycket om AB, var det två stycken likadana som stod nära varandra vid Dekorima och stirrade på henne? Varför skulle en GM stå och stirra på henne ifrån 10 m? Det finns stöd för att hon inte sett ett vapen eller att det stoppats undan. Finns det stöd för att LP sett en man i sin absoluta närhet (1-2 m) direkt efter andra skottet? Det finns stort stöd för att händelseförloppet var snabbt och att ljusförhållandena var dåliga. LP pratar aldrig om GM och AB som två personer på mordplatsen. För mig är det märkligt att man pratar om att mördaren måste ha liknat CP även om LP pekat ut honom.