Citat:
Ursprungligen postat av
Ridne
Råkade se Jon-Henrik när han medverkade i "Stjärnornas Stjärna". Han var torrare än fnöske och stel som en pinne. Tråkig som få och sade knappt flasklock men sina muskler ville han visa i tid och otid genom att kasta av sig scenkläderna eller stå med öppen skjorta och flexa.
Tycker att det är synd att han gjort en identitet av att vara ett offer och bara tar upp allt hemskt som hänt honom. Har aldrig någonsin hört honom berätta en ljus anekdot eller något positivt. När han väl öppnar truten är det bara depp. Alla människor går igenom jobbiga saker i livet...
Säger inte att det inte är hemskt att han blivit mobbad såklart. Det ska ingen behöva råka ut för.. Men hade varit trevligt att höra något positivt från honom någongång om det ens är möjligt.
Men du vet väll att det är programmet som väljer mycket vad dom vill lägga fokus på?? Denna gången var de om svåra upplevelser och sin historia som varit tufft. Jon henrik berättade ju om allt han varit med om som e positivt också om du inte både är blind och döv??
men pratar man för mycket om sina framgångar och allt man gjort bra så är de istället folk som stör sig på de.* tycker att denne är stor på sig och skrytig osv. Allt har alltid två sidor.*
Att han pratar om detta är ju kanske för att sorg och prövningar är en sån enormt stor del av hans liv som skapat honom på både gott och ont. Tänk om han inte har haft så mycket positivt i livet ,så de finns inte så mycket att prata om gällande de? Ska han hitta på att han haft de bra tycker du?när de inte har varit de?
Sen återigen nämnde han ju bra saker, sin dotter exempelvis att dem skulle få ses, han delade skratt och glädje på boxningen i senaste avsnittet på stjärnorna på slottet OCH han berättade vilket stöd Daniel var. Jag menar allt bra har inte alltid lyckliga slut, tyvärr är mycket lycka invävd i sorgens trådar så man får försöka sålla ut bit för bit och visa medkänsla och respekt!