Citat:
Ursprungligen postat av
FromAnotherPlace
Det var flera saker som fick mig att höja på ögonbrynen i FUP, men på sidan 21(26) finns en bild på en låda med vassa knivar i köket markerad "Knivar" med en bild på en kniv. Den utdragbara kökslådan förefaller vara helt olåst, men det kanske är en del av "filosofin" bakom den här boendeformen (notera att detta inte är en inbjudan till generella diskussioner om hur det förhåller sig på LSS-boenden) - att de boende skall ha fri tillgång till köket och allt som finns att tillgå där.
I N's fall är detta lite motsägelsefullt, minst sagt, eftersom han själv påpekar att han måste ha medicinerna i ett låst skåp och att de delas ut av personalen, parafras "för att annars försöker [han] begå självmord med en överdos [om han handhar medicinerna själv]." Det finns ju en medvetenhet hos N själv om impulsiviteten kring åtminstone suicidala handlingar och att han inte skall anförtros medel för sådana handlingar.
I övrigt känns det som att N's psykiatriska problematik var mer omfattande än vad folk kanske förstod och att hans vårdbehov var större än vad öppenvårdspsykiatrin erbjöd hjälp för. Psykologen som förhörs hade väl t. ex. bara träffat honom ett fåtal tillfällen efter en remiss från en annan mottagning.
Tragisk historia och mina tankar går ut till BO's familj.
Jag vill heller inte ge mig in i någon generell diskussion om LSS-boenden. Men vill bara säga att det är väldigt intressant att läsa vad såväl "erfaren LSS-personal" som "glada amatörer" har att säga i diskussioner som t ex knivar på LSS-boende. För jag tycker nämligen båda parter tenderar att se det alldeles för "svart-vitt" och inte riktigt förstå vad uppdraget egentligen handlar om.
Det hela behöver inte vara så komplicerat: En person boendes på LSS-boende har rätt, liksom alla andra människor som hyr en bostad, att ha knivar i bostaden. Personal har i sin tur ingen direkt rätt att beslagta eller låsa in knivar, liksom ingen annan människa har rätt att göra när det handlar om någon annan persons egendom i den egna bostaden. Att ha knivar i bostaden är fullt normalt och helt nödvändigt, både för brukaren själv och personalen, eftersom att dessa behövs vid matlagning.
Men med knivar tillkommer också ett problem, nämligen att det är ett potentiellt livsfarligt vapen. Både för att använda för att skada sig själv eller andra (personalen). Om man då har en brukare som endera har suicid-historik eller historik av hot och våld skall man då helt inflexibelt och likgiltigt välja mellan att:
1. Använda olagliga/omoraliska tvångsåtgärder och beslagta/låsa in brukarens personliga tillhörigheter eller
2. Låta faran vara förestående och försätta såväl brukaren själv, som personal, för livsfara? Nej! Givetvis ingår det i uppdraget som LSS-personal att hitta alternativa lösningar. Det kan vara allt ifrån att personal motiverar/föreslår att brukaren köper plastknivar eller spetsfria knivar. Det kan vara att man sätter en rutin där personalen gör samtliga moment där kniv behövs. Det kan vara att i samråd med brukaren alltid har knivarna på ett ställe där dom inte finns lika lättåtkomligt, och inte mitt i synfältet, ifall brukaren skulle bli upprörd och utåtagerande. Det är exakt så man skall arbeta i ett pedagogiskt yrke - och det är när man "utforskar" och prövar andra arbetssätt som man faktiskt kan identifiera hur stor risk som finns och vad brukarens intention egentligen är.
Gällande att vara suicidal och ha inlåst medicin, samtidigt som man har fri tillgång till knivar, handlar om att det i Hälso- Sjukvårdslagen finns lagstöd för "läkemedelsövertag" om man på olika sätt inte kan ta hand om sin egen medicinering. Men det finns inte något lagstöd för "knivövertag".