Skandiamannen

Det är kvällsposten som förevisar YN en bild på SE.
https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMaHRzcFA4dnEwT2s/view?resourcekey=0-TWZx0Hsh5Oa46cLNy85ifQ

Tack för svar.

En vanlig syn och slutsats är ju dock att väldigt mycket av det du skriver är rena fabrikationer av Engström. Jag tänker då på samtalet med LP och språngmarschen.

Och tar man bort det blir ju förväxlingsteorin väldigt märklig.

Fabrikationer? Det är din slutsats.
Det är uppgifter.
Antingen riktiga eller oriktiga. Antingen som GM eller som ett vittne.

Jag har inte sagt det är min slutsats. Jag påstår att det är en vanlig sluttsats. Det är väl det vanligaste sättet att se på händelseförloppet bland de som anser sig vara ganska säkra på att Engström är GM?

Det är ju främst med den slutsatsen som bas förväxlingsteorin och hans beteende efter mordet blir ytterst märklig.

För att kunna förklara förväxlingsteorin och sätta den i någon verklighet där Engström (som vittne) inte framstår som spritt språngande galen behöver man utgå från att hans aktiviteter på brottsplatsen var så pass omfattande att det gav en rimlig anledning för honom att komma till slutsatsen att han möjligtvis kan vara förväxlad med GM. Då behövs ju språngmarschen i någon form.
Alternativet är ju ett extremt uppmärksamhetssökande utan dess like eller att han fick en knäpp av upplevelsen.

Det han förväntar sig uppnå med det här är naturligtvis att polisen riktar sin uppmärksamhet mot någon annan än honom själv. En klassisk sk. Mållganstrategi, krångligare än så behöver det väl inte vara:

"Det var Mållgan som körde bilen"
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/3jBjLP/det-var-mallgan-som-korde-bilen

Slutsats eller ej.
Fabrikation är i vilket fall en subjektiv bedömning av uppgifterna. D.v.s. de kan inte stämma.

Varför krävs det något omfattande?
Vi kan omöjligt vet hur alla uppfattar saker och situationer, så jag vill nog påstå att språngmarschen inte ens är nödvändig även om den såklart bör ha bidragit till "känslan av förväxling".

Och vad gör att SE skulle framstå som galen? Förstår inte vad du vill mena.

Som vi skrivit tidigare så handlar det om för GM-SE att befästa sig på mordplatsen och förvirra. Bättre att förekomma än förekommas.

Jag har varit på mordplatsen säger SE, där jag hört LP säga mörkblå täckjacka (uppgiften saknar helt stöd). De vittnen som säger rock, keps etc har förmodligen sett mig (vilket borde fått polisen att agera kraftfullt). Jag (som enda man f ö) och LJ har tittat på varandra i samband med att jag stod på mordplatsen bredvid LP, dvs inte från trapporna.

Noterbart är som du säger att SE inte kände till att mannen i gränden var ett vittne, dvs det kunde varit mördaren. Speciellt eftersom LP sagt mörkblå täckjacka. Om han det minsta misstänkte det på mordnatten borde han yppat det till någon, eftersom det var oerhört centralt och viktigt.

SE visste på mordnatten, endera som vittne eller gm, att LJ var ett vittne enligt mig. Det är svårt att komma runt.

Jag förstår inte.
Hur kommer man fram till att de inte kan stämma?


Om språngmarschen eller hans övriga aktiviteter (tex att han har guidat poliser och fått signalement av LP) inte har ägt rum är förväxlingsteorin ganska märklig. Varför tror han att han är förväxlad?
Och att då stå på sig (genom att själv kontakta media etc) så anser iaf jag att det tyder på en individ som är smått galen. Inte bara pga av förväxlingen. Men att hävda att man har fått signalement av LP, guidat poliser och gjort en språngmarsch är enligt mig ett ytterst avvikande beteende. Framför allt om man samtidigt vill ta plats och kontaktar media.

? Ja det är ju det man måste bevisa i fallet med SE.
Det jag menade var ordet fabrikation som du använde och att det är din subjektiva bedömning av SE's uppgifter. Att dessa är uppdiktade.
Jag vill hävda att så inte alls behöver vara fallet.


Som jag skrev så förstärker väl språngmarschen känslan av förväxling hos SE, men det behöver inte alls vara så. Hur vittnen uppfattar saker har vi ingen aning. Man kan ju uppfatta rena felaktigheter och få känslor som inte alls stämmer med verkligheten.
Jag tror ju primärt det handlar om signalementet där Lisbeth, som borde veta, ser en mörkblå täckjacka och där vittnet avvek med att hävda mörk rock (och kanske herrhatt) vilket fick SE att känna sig träffad. Det kan så klart räcka bara det.

"Ytterst avvikande beteende" anser jag inte att samtal med Lisbeth är eller för den delen pekat riktningen för piketpoliserna, vilket även andra vittnen gjorde.
Dock är det väl språngmarschen som blir märklig. Dels för att ingen annan talat om den, men också för att den känns idiotisk, där han istället borde gått fram till Söderström eller Östling som kunde ropat ut det Lisbeth sagt via radion.
Men återigen är det hur SE tänker och resonerar här. Inte helt rationellt givet den traumatiska situationen?

Ja, vad är ”krångligt” och inte. Hela SE-saken är egentligen krångligare än vad mina själsförmögenheter klarar av att hantera.

Här avsåg jag med krångligare att göra fler eller mer omfattande antaganden än nödvändigt för att förklara ett visst förhållande i tillvaron (SE:s iver att få bli mer ingående förhörd osv).

Önskan att få vara av betydelse i utredningen (förhör, rekonstruktion), bitterheten som osedd, tjatandet om MOP, att överdriva och efterhand utöka den egna insatsen och att ivrigt placera sig mycket nära skottögonblicket osv går att sammanhållet på ett rimligt sätt få ihop med personen ’vittnet SE’? Som vill få uppmärksamhet, stå i centrum, vara betydelsefull osv.

Allt ovanstående gäller även för GM-SE. Med tillägget att han var GM. Och det innebär en komplicerad bild. De strategiska anledningar till GM-SE:s agerande i dessa avseenden som brukar hävdas anser jag inte håller (med undantag för att placera sig som vittne). Han är som GM helt enkelt lysten på att samtidigt få vara central i utredningen och i MOP i övrigt.

Då bortser jag för tillfället från hur svårt eller lätt det är att hitta vittnet SE respektive GM-SE bland omständigheterna på mordplatsen.


Proletärens artikel som misstänkliggör SE är från januari 1991 och Skydd & Säkerhet tycks vara från maj 1992. Ganska lång tid emellan. Vet inte heller om SE tog del av artikeln.

Han intervjuas av Proletären även 1989. Det handlar inte om misstankar mot honom. I artikeln framstår han som än mer förbittrad över i vilken grad han förbisågs, i synnerhet över att han ej kallades till rekonstruktionen. Han placerar sig också mycket centralt och menar att det är han som ”bryter förlamningen” på platsen efter skotten.

Man får anta att detta då varit levande för honom i tre år, men att intresset för hans synpunkter avklingat med tiden.

Beklagar ett osorterat svar i steget.

Ja, jag kan köpa att GM-SE gör ett vittne av sig själv och ringer polisen.

Nu är frågan varför han är så intresserad av att vara med i SvD?

Nu kunde jag läsa SvD-artikeln.

När det gäller Supervittnet: Att IW hade bråttom och sprang iväg för att lämna signalement kan man kanske tolka som att det hände före att ambulansen kom till plats enligt detta sena och kanske opålitliga dokument: https://drive.google.com/file/d/1Vnk...qzdVq_5lu/view

SE menade väl att han kom tillbaka efter att ambulansen anlände och efter det så hörde han vittnet beskriva hans klädsel.

Den andra vittnessvängen kanske inte IW borde haft så bråttom att springa att lämna signalement eftersom han säger att han då gick iväg för att just få uppgifter från ytterligare vittnen? Lite svårt att tolka dokumentet jag hänvisade till, kan det finnas något mer som kan ge klarhet i hur IW gjorde?

I övrigt (FB) Skandiamannen

Den bild som visades i Expressen 1 mars är bild nr 10 i http://www.itdemokrati.nu/page60.html