Posta era mest kontroversiella musikåsikter

Kända musiker må vara människor som alla andra, men för deras fans är de så mycket mer än bara så. Utöver människor är de även skaparna bakom musik som präglat folks liv och i vissa fall även hjälpt till att forma dem som person. Och den personliga kopplingen till deras verk gör definitivt att ett möte blir en stor grej för den enskilde.

Fast vi har väl alla olika approach till kändisar. Jag själv har träffat folk som varit totalt ointresserade av att gå på konsert, för att "varför ska jag betala för att se en annan person?".

Ser upp till alla mina favoritmusiker. Men att fangirla massa och gå fram och prata bara för att, känns väldigt fånigt och larvigt. Låter bara sorgligt när man skryter om nåt sånt här:

-Jag träffade John Lennon för 100 år sen.
-Jaså! Vad hände?
-Inget, vi pratade en snabbis typ...

Det är ju en sak om man har någon rolig story med en kändis involverad. Men att skryta med att man bara träffat denne en snabbis, det är liksom inget värt att lyfta fram. Och jo, det är mer cringe än något annat.

Jo, att använda som skryt eller att få bekräftelse från andra är väl en annan femma förvisso. Men att själv se mötet som en stor grej, med tanke på personliga kopplingen till dennes verk, faller rätt så naturligt. Kan vara en kul anekdot om inget annat.

Jag tyckte det var häftigt att träffa bandmedlemmar när jag var i tonåren, men på äldre dar anser jag snarare att det förstör magin bakom banden om man får en riktig, personlig koppling till dem. Än värre är det förstås om medlemmarna visar sig vara totalt osympatiska dessutom.

Sant. Man vill bevara känslan man har av bandet, och det kan förstöras helt av ett personligt möte med medlemmar. På samma sätt som TV-serier som "The Osbournes" kunde dra ett löjets skimmer över Ozzy och Black Sabbath. Men jag föreställde mig sedan att det fanns en Ozzy och ett Sabbath före TV-serien, för att bevara känslan.

OnT så tycker jag att Technical Ecstasy med tidiga Sabbath är en underskattad skiva och en av deras bästa. En del plattor av band som man ser som deras sämre verk kan bli bättre när man lyssnar in sig på dem. Har hänt mig många gånger.

Kan väl hålla med om att själva grejen att träffa bandmedlemmar var magiskt när man var typ 17. Men till min besvikelse har många bandmedlemmar visat sig vara dryga svin.
Träffade sångaren i Dinosaur Jr. i Stockholm för några år sen, han kändes allt lite dryg.

Har tidigare kritiserat den skivan hårt. Jag tyckte det var så synd att ett sådant toppband som Black Sabbath släppte en skiva som Technical Ecstacy.

Med tiden har dock skivan vuxit lite för mig. Den är ju helt enkelt bara gjord efter standardena från 1976, på gott och ont.
Dirty Women är ju en kanonlåt också.

Själv har jag aldrig lyckats träffa en riktigt dryg bandmedlem. Folkskygga, definitivt, men aldrig någon dryg.
Har dock hört skräckhistorier från flera håll. David Crosby t.ex. ska vara riktigt otrevlig. Anthony Kiedis också.

När vi ändå var inne på Sabbath nyss, så kan jag säga att jag inte förstår varför folk säger att det inte är Sabbath när det är Dio som sjunger. Jag kan förstå att folk lider av "Det är inte originalsångaren"-syndromet, och visst fan har Ozzy en mycket cool och karaktäristisk röst. Men tycker folk på riktigt att Never Say Die är en bättre skiva än Heaven & Hell?? Jag har svårt att tro att många tycker det egentligen. Heaven and Hell är ett riktigt kanonalbum och en rejäl förbättring från både Technical Ecstacy och Never Say Die, och det har vi att tacka Dio för! Vad hade Sabbath släppt 1980 om de hade fortsatt med Ozzy? Med tanke på hur de två sista skivorna med Ozzy lät, tror jag de hade släppt något som mer liknar British Steel, och det är en skum blandning av heavy metal och radiohits.

Nä, sluta. Du kan fan inte mena allvar.

Ge mig något som helst argument för att hans sämsta, eller möjligen näst sämsta, platta är hans bästa.

Ursäkta att jag finns, men jag är faktiskt en medelålders mor som uppskattar Eddie Meduza. Ju snuskigare desto bättre.
https://youtu.be/z5MOa5xA-ho?list=RDz5MOa5xA-ho

MVH/Gnomegirl.

Edit: Som den gamla snuskkärring jag är förbehåller jag mig rätten att posta ännu en klassiker:https://youtu.be/MHOQlZx5eOE?list=RDMHOQlZx5eOE

Är du mellan 40 och 50 är du knappast någon kärring. Vår generation växte väl mer eller mindre upp med Eddie Meduza (är 45 själv). Jag gillar hans brännvinsvurmande och samhällskritiska texter mest, även om snusket är en del av hans repertoar och gör honom än mer rebellisk för sin tid.