Att samla på saker som vuxen

Inte för att vara den som är den ...
men det finn sju en hel del som menar att "sådant där" inte kan räknas till "riktigt samlande."

Dvs "Hallmark-producerade" sk "Collectibles" ... tjusiga massproducerade krimskrams-attiraljer som bara är gjorda för att få folk att handla nya varje gång en ny massupplaga ges ut.
Prydnadsföremål, tallrikar med bilder på, juldekorationer av kristall osv, och liknande.


Det är lite konstig tändå att så många kan bli så till sig bara för att det presenteras som "samlarobjekt" fast det inte alls är samlarobjekt p riktigt. Och som aldrig kommer att öka i värde eller så heller.
Det är helt vanliga konsumtionsvaror, utan annat syfte än att få folk att betala dyra pengar till producenten.


Arbetarklassens "lyx-artiklar" bukar det väl kallas.
Dvs de övre klassernas förståelse av "lyx-artiklar" är ju traditionella sådan, gärna antikviteter, konst, osv - men aldrig "kristallvaser" från Kosta Boda tex.


Nej nu låter jag ju helt jävla värdelös.

Jag hade faktiskt aldrig nånsin sett ner på någon som jag känt om den personen hade fått för sig att börja samla på sådant här. Jag hade väl istället bara blivit glad för dens skull, om den nu lyckats finna något som gjorde den glad.
Men smaken är som baken och själv hade jag inte velat göra det.
Det betyder inte att jag inte kan glädjas åt andras glädje, som sagt. För det kan jag, och det gör jag.

Kan förstå vad du menar...just de här kulorna jag pratar om är handgjorda å ingen lik den andra..fick se kort på dom..ett riktigt hantverk...sen kan man se det på olika sätt..kan tycka whiskysamlare är lite konstigt eftersom alla finns på bolaget ju...samlande för mig är ju grejer som är svåra att få tag i å kanske väldigt begränsad tillverkning ..som i mitt fall.

Ibland ser man samlare i någon random Youtube video. Och så filmas det någon minut hemma hos samlarna. Allt är prydligt, actionfigurer i sina originalförpackningar eller spritflaskor eller vinylskivor eller någon form av dekorativa prydnadsfigurer, osv, osv.

Generellt sett tycker jag prydliga samlare är vinnare. De har en genuin hobby och när de reser i Sverige eller utomlands, blir de eld och lågor om de hittar ett objekt till sin samling. Vilken lycka.

Jag blev själv aldrig en samlare, på allvar. Det blev lite samlingar, men allt hamnar alltid i flyttlådor osv.
Gissar att saknar man ett brinnande intresse, då faller det sig naturligt att man inte har någon samling.

Jo, och jag tror att jag skrivit det tidigare också.
Dvs att man förmodligen behöver ha det i sin personlighet, den där maniska aspekten, som får folk att gå så totalt upp i sitt samlande.
Tyvärr - eller kanske gudskelov - har jag inte den där saken i mig, även om jag på sätt och väs änglar mig åt något som skulle kunna kallas samlande.
Men det har ju knappast gått över styr. Om något så ägnar jag mig åt mitt intresse alldeles för litet för att jag ska vara helt nöjd.


Man borde kunna finnas något slags mellanläge. Det hade ju varit det bästa.
Lite mer fanatism skadar liksom inte ... eller hur.

Problemet för mig är ju också att jag har ett slags "autenticitets-krav" där jag alltså menar att det enda (ENDA) som duger, för just mig, är ju att det Måste vara Äkta Vara.
Och jag hade aldrig någonsin accepterat "fusk" i form av tex reproduktioner eller inköpta från andra samlare.
Nej, jag har ett krav på mig själv att det alltid måste vara Jag som gjort fynden, och de ska vara autentiska, som sagt.


Vissa andra som jag har sett på tex YouTube, tycks inte bry sig.
Dels visar de upp sina egna "fynd" - som i Praktiken inte är något annat än värdelöst Skräp.
På riktigt alltså, det är ingenting. Och - antagligen - eftersom de vet med sig att det är skit de har, så har de beställt mer "äkta look likes" - från andra sidan Jorden.
Det blir ju då en samling som det inte går att förstå sig på. Frågan är om de ens själva kan få någon glädje av dem då.


Jag vet att jag inte har världens bästa samling själv. Men sen så har jag ju inte hållit på så där jättelänge själv ändå så.
Men det jag har är åtminstone "Äkta Vara" med all den autenticitet jag behöver.
Och jag har ju, förhoppningsvis, hur många år till på mig att fylla ut och förbättra.
Aldrig att jag hade tänkt börja fuska genom att gå sakerna i förväg så att säga - genom att beställa från andra sidan världen, som nån idiot kanske har gjort i sitt eget garage och bara hoppas på att nån idiot utan kunskaper ska falla för lockelsen.



Jag menar, om man ändå bara vill fuska och lura andra - och sig själv - så hade man ju lika gärna kunnat börja Skriva ut tex gamla sällsynta frimärken.
På Youtube kan ju ändå ingen riktigt se skillnaden.
SÅ där kan man ju flexa hur mycket som helst med sin "fina frimärkssamling" eller vad det nu är.
Jag stör mig fett på sådana. Det gör jag. Särskilt med tanke på att deras kupp så uppenbart går hem, hos så många "nybörjare" och "vagt intresserade."
Den beundran slickar de sen åt sig och inkasserar pengarna från reklamintäkterna och Patreon-funktionen.

Hahaha. Snacka om att vi människor fördömda.

Vad menar du med äkta vara och fusk?

När jag var liten sammlade jag på djur som små plastfigurer. Kommer ihåg att det var staket och grejjer med ochså.
Man bytte med kompisar tex en häst om man hadde dubblett mot en kossa osv.
Som vuxen har jag sammlat på spindlar, katter och senare hundar.
Nu har jag presis börjat sammla på vildsvin.
Jag har redan fått ihop ett gäng så flera dubbletter har jag. Ska kolla med kompisgänget om någon vill byta till sig ett svin eller två mot kanske en tvättbjörn eller utter tex som jag kunde ha i badtunna.

Jag samlar på hyvlar och lödkolvar tydligen. Behöver bara några få, men kan inte låta bli att köpa begagnade i bra skick om de dyker upp på nätet. Har ca 12 hyvlar och 20 lödkolvar nu. Oroväckande.