Skaffa ett eller flera barn?

Det beror helt på resten av nätverket. Finns det kusiner i nära ålder där man har tät kontakt? Är man en social familj som har lätt att få kompisar och knyta nya bekantskaper? Bor man nära andra barnfamiljer? Ja, då kan ett barn räcka.

Bor man långt från andra familjer, inga släktingar i nära ålder, lite av ensamvargar som inte ”bjuder in” så lätt… ja, då riskerar barnet bli väldigt, väldigt ensamt. Kanske socialt hämmat rentav. Sen tror jag det är bra för alla barn att ha syskon egentligen, men hur mycket det påverkar beror på faktorer som ovan.

Kommer syskonen överens underlättar det MYCKET genom livet att ha syskon. Man följs åt och hjälps åt, särskilt när föräldrarna är gamla. Störst chans är det ju om syskonen är av samma kön men det går ju inte att välja. Sen vet man såklart inte hur det blir ändå, men finns det syskon finns iallafall förutsättningar för en syskonrelation.

Ett barn kan räcka fint.

Men såklart roligt med syskon, någon att dela sin uppväxt med och bördan av att ha gamla föräldrar osv.

Men om man bara klarar av ett barn, ska man inte skaffa fler bara för det barnets skull. Bättre att vara en bra förälder till ett barn än en kass förälder till två.

Det räcker med ett, men jag är glad jag har två med drygt år emellan. De är bästa vänner och varit sedan 4-5 års åldern. Semestrar är roligare, vara ensam hemma när de är stora är det roligare. De tar hand om varandra och älskar varandra innerligt, även om de får för sig ibland att den andre borde skickas till barnhem.

Beroende på ekonomi, utrymme, partner och hur barnen utvecklar sig tycker jag att åtminstone 3 barn är det ultimata. Då får alla plats i bilen, befolkningen ökar i lagom takt, det blir inte heller lika traumatiskt om ett syskon skulle dö och större chans till barnbarn. 3 är ganska så bra dynamik i en grupp och med 2 är man ju mer utsatt om man inte trivs med sitt syskon. Barnen kan också mer ta hand om varandra med lite åldersskillnad och ärva saker av varandra.

Finns både plus och minus.

Plus:
(1) Bra för barnet med ett syskon att relatera till. Det är trots allt den enda person i världen som har samma gemensamma grund.
(2) Blir inte svårare utan tvärtom lättare för föräldrarna i o m att de kan hantera dem "i grupp" s a s. Detta är även nyttigt för barnen.
(3) kvinnor med två barn är mest långlivade (osäker på källorna här, dock)

Minus:
(1) två graviditeter i st f en är mer fysiskt belastande för kvinnan och större avbräck i hennes arbetsliv.
(2) (varning otäck synpunkt): om något händer ett av barnen kan man inte ta sig av daga. Man måste steppa upp och fortsätta vara förälder.

Jag och mina syskon slogs jämt och var elaka mot varandra, men vi lekte med varandra en hel del också. I det stora hela tror jag vi hade klarat oss ganska bra utan varandra från 7-20 år ålder. Men när man är vuxen är det kul med syskon.

Min mor som är ensambarn har alltid saknat att ha syskon, min far som tillhörde en skara på åtta har jag aldrig hört klaga.

Tillägg. Det blir väl oftast vad den kvinna man har klarar av som bestämmer antalet barn, är nog inte speciellt kul när det är svåra förlossningar. Men om man är som en sugga så det bara flyger ut kultingar då fattat ag att det är lätt med en hel flock barn.

Om man nu ska ha flera barn är det nog bäst att se till att få dem tätt. För barnens och sin egna skull.

Har ett halvsyskon som är 7-10 år äldre än mig (vet ej på rak arm). Vem fan orkar börja om från början då egentligen? Mellan mig och mitt helsyskon är det 1,5 år mellan. Klart man har nytta av varandra då under uppväxten. Mycket lättare för föräldrar att anpassa sig då också. Skaffar man sladdbarn kan det bli svårt att göra saker alla uppskattar (tonåringar blandat med småbarn = dålig kombination). Är man över 6 år när man får syskon får man ingen riktig syskonrelation heller, så ett ensamt sladdbarn blir ungefär som ett ensambarn (= bortskämt, lätt uttråkad mm).

"befolkningen ökar i lagom takt" och "3 är ganska så bra dynamik i en grupp" är något av det mest efterblivna jag läst på detta forum. Vi har redan klimatproblem pga antal människor och hur mkt de konsumerar och 3 grupp leder till att två är tajtare (ändras vilka då och då), 2 är definitivt bättre dynamik.

Det är ju inte så att alla skaffar barn så folk som väljer att skaffa barn och har resurser bör satsa på 3 barn. Om man nu gått på klimat och resursbristen så behöver man väl inte skaffa några barn alls??

Är väl större chans att man diggar något av sina syskon om man har 2 att välja mellan? Sedan handlar tajtheten mellan syskonen oftar mer om hur nära man är i åldern.

Med 3 syskon blir det inte heller lika traumatiskt om ett barn skadas, är handikappat eller dö. Också bättre chans till barnbarn och att någon kan ställa upp mot ålderns höst.

Nästan alla ensambarn jag har träffat genom livet har blivit märkliga. Jag tror att det är viktigt att lära sig socialt samspel av syskon, utöver den kontakt man har på dagis och skola. Ensambarn är oftast väldigt bortskämda och det ger en väldigt skev syn på livet. Hade en kompis som vid 14 års ålder inte kunde bädda sin egna säng då mamman alltid gjorde det åt honom.

Lär man sig bädda sängen om man har syskon?

Jag hade tre syskon.......numer två. Det är många år sedan jag träffade de ännu levande fast vi bor inom en radie av ett par mil. INGEN relation kan bli så förgiftad som den mellan syskon.....