Citat:
Ursprungligen postat av
berg-
Tror det inte finns fler gudar utan varelser med extrem hybris. Men tror även att det finns snälla
Jo, men kanske du vill tro att de ska vara "snälla" och din bild av den tron känns då behaglig.
Tänker på en liten ö utanför östra delen av Indien när du skriver " extrem hybris " , öborna dödar främlingar vilket det gör och får göra eftersom de är skyddade att få leva isolerat ifrån omvärlden.
De andra folkgrupperna på öarna omkring har däremot tagit emot kontakt och förfallit i misär och kulturell katastrof.
Det är även flera antropologer som givit uttalanden och fått avgöra att de har rätt att försvara och även döda ovälkomna gäster, nu sist en amerikansk missionär för några år sedan.
Uppfattar du själv den moderna människan som snäll, tycker väl att vara snäll är en bra grund så sätt men mänsklighetens uppfattning överlag är varken snäll mot sig själva eller planetens andra arter, liv och växter.
Tog och klippte ut något rätt intressant och som jag nog verkligen håller med om är dåraktigt som är försent att ändra på:
"Enligt fysikern Stephen Hawking borde vi antagligen sluta försöka kontakta dem överhuvudtaget, för att nå ut till avancerade civilisationer kan sätta mänskligheten och jorden i en ganska riskabel situation. Och de dåliga nyheterna är att vi redan har sänt vår plats till universum i flera år."
Vad som vi definierar som Gud skiljer sig nog, i de äldres texter står att i sol skivan finna, vilket är rätt precis
Svårt att veta hur det går till men så är det, vissa stirrar sig blinda och för få visar de sig.
Vi vill dela in, katalogisera för det ger en falsk inre trygghet, troligt att de mest intellektuella eller fysiskt aktiva och kroppsligt självupptagna ej heller kommer möta detta mysterium som ändå troligen påverkar världen.
Många är nöjda med det som bjuds, de vill inte till någon yttersta kant nära medvetandets maximala gräns eftersom det är högst riskabelt.
De flummar i sina spiraler och går igenom sina kriser och vissnar tillslut, och det finns inget fel i det egentligen.
Vad som får vissa att gå hela vägen och sedan den farligaste biten till vad dom oftast tror är tillbaka, är nog ett totalt envist sökande där också lidandet och det stora otillfredsställande i att vara konstant ett blint offer med endast kemiska inre yttringar, så som hormoner och alla världsliga känsloyttringar aggressivitet, åtrå , tron på "jaget/självet, egot" som något konstant äkta separerat ifrån allt runt.
När vi egentligen och i själva verket hela tiden påverkas och lever med plikter och rutiner under ett osynligt slaveri.
Hur en människa lösgör sig ifrån dessa bojor och sedan kanske, (valet är fritt) sätter på sig dessa bojor med stark tilltro och empati för de andra slavarna omkring.
Hur som helst, är det viktigt att få ha en tro, det är också lika viktigt att inte behöva följa någon tro.
Varför Gud eller Gudarna inte finns direkt synliga eller känns närvarande för en del människor, betyder inte att det är så för dig eller mig eller flera andra.
Jag vet inte om det här är något att spinna vidare på, rätt tveksam, avslutar här, tack Berg och må bäst nu, så gott du kan under denna juletid.
