Citat:
Tillägg hon är frivilligt placerad och det finns en pappa med i bilden. Sen kan man inte döma socialtjänsten uppgifter som tillförlitliga. Dessutom går det med på frivilligt. Den andra flickan bor hemma fast under LVU i hemmet. Jag vet exakt hur LVU i hemmet fungerar och det är att hon bor hemma men soc är inblandad i vardagen men ofta iaf I mina syskons fall så lägger sig soc inte i och när de gått ett tag får de bort LVU helt.
Men jag hoppas L tar sitt förnuft till fånga och avbryter de med Tom då hon har alla chanser att få hem de. Om man läser alla handlingar så framkommer de också precis som nämndemännen säger att de har insikt, de tar emot insatser frivilligt, pappan är där nästan varje dag och stöttar, de framstår en stor förändring från första LVU placeringen hos båda föräldrarna, så nej det föreligger ingen anledning till LVU då de går med på vården, de har insikt i sina brister, en av flickorna var frivilligt placerad med gott samarbete och utveckling i familjehemmet och båda är hemma nu, Malo*e placering avslutade LVU nyligen då i kammarätten dom står de att målet avskrivs då LVU har upphört nu i oktober och Math*lda har LVU i hemmet sen I Mars.
Så båda tjejerna är hemma. Däremot har de tät kontakt med familjehemmet för barnet har trygga stabila relationer vilket också visar på gott omdöme.
Inget hem är perfekt, alla har brister speciellt om man har NPF svårigheter, tvångsvård ska enbart användas när barnen far illa på något vis och de gör dem inte.
De är även flertal vittnen som berättar att de anser att hon är en god förälder även pappan. Det är väl ganska självklart att vardagen ingår arbete, ett vanligt vardagsliv förutom barnen. Bara den grejen att säga att barnen far illa när de är med i stallet? Kom igen, finns föräldrar som har både förskola/skola & fritids för att de måste arbeta. Dessa barn är aktiva, friska, välmående barn, god omsorg, de har djur som de tycker om att vara med.
Ska man ta barn ifrån alla föräldrar med såna brister då skulle soc inte göra annat än plocka barn vilket många påstår att de inte gör trots att det är den uppfattningen folk har vilket detta bevisar tydligt.
Struktur och rutiner har många svårigheter med de betyder inte att man är en dålig förälder, att barn bråkar med varandra inom familjen är inget ovanligt, jag har själv syskon som varit katt och hund men när de väl gäller så finns syskonen där för varandra. Det är en vanlig vardag hos familjer med olika diagnoser.
Jag vet föräldrar som är godkända av soc eller familjehem som har mkt större brister än detta, och de tar emot barn eller får ha sina barn.
Det finns inga perfekta hem, de är i de perfekta hemmen utåt sett är oftast mycket värre. Jag borde veta och många andra med.