Det framgår av JO:s utredning att den inte var resultatet av någon anmälan. Per Lennerbrant beslutade på eget initiativ den 9 september 2020 att i ett särskilt ärende utreda vissa rättssäkerhetsfrågor med anledning av presskonferensen tre månader tidigare.
Någon annan kan ju inte bestämma att han ska utreda.
När det gäller dramatiska ingripanden med helikopter, som nu idag,
är mainstream media alerta. Samma gäller för uppenbara fall som
Wennerström där det är lätt att peka på filmrullarna på vinden.
I mer diffusa ärenden med inflytandeagenter som inte har
filmrullar på vinden fanns/finns tendenser till finlandisering.
Kommer NATO-inträdet att på sikt öppna arkiven för
medborgarna? Varför var ingen intresserad av t.ex.
George Lennox? Hur kunde Sverker Åström få sådana
speciella förtroenden trots misstankarna mot honom?
När det gäller dramatiska ingripanden med helikopter, som nu idag,
är mainstream media alerta. Samma gäller för uppenbara fall som
Wennerström där det är lätt att peka på filmrullarna på vinden.
I mer diffusa ärenden med inflytandeagenter som inte har
filmrullar på vinden fanns/finns tendenser till finlandisering.
Kommer NATO-inträdet att på sikt öppna arkiven för
medborgarna? Varför var ingen intresserad av t.ex.
George Lennox? Hur kunde Sverker Åström få sådana
speciella förtroenden trots misstankarna mot honom?
Vilka anklagar honom?
Och när?
Åström var till skillnad från Frånstedt, inte en vän av Israel.
En liten gissning är att Åström inte alls var någon ”KGB-agent”.
Att vara vän med sin fiende är att föredra.
En patriot men möjligen sympatier för engelsmännen MI6 eller tidigare MI5.
Som sagt vilka baktalar honom och när?
Om du inte kan svara så får gärna någon annan.
Den CIA-anstrukne Carl bildt gillade förresten Åström inte utan anledning.
Vilka anklagar honom?
Och när?
Åström var till skillnad från Frånstedt, inte en vän av Israel.
En liten gissning är att Åström inte alls var någon ”KGB-agent”.
Att vara vän med sin fiende är att föredra.
En patriot men möjligen sympatier för engelsmännen MI6 eller tidigare MI5.
Som sagt vilka baktalar honom och när?
Om du inte kan svara så får gärna någon annan.
Den CIA-anstrukne Carl bildt gillade förresten Åström inte utan anledning.
Åström och Sohlman var en fråga för Erlander i många år.
Åströms omfattande umgänge med ryssarna var välkänt
och föranledde ett formellt säkerhetssamtal med Frånstedt.
Enligt Frånstedt finns klara bevis mot Åström i SÄPO-arkivet.
Frågan gäller nog snarast om Åström ska klassificeras som
"asset" eller värvad agent.
Åström och Sohlman var en fråga för Erlander i många år.
Åströms omfattande umgänge med ryssarna var välkänt
och föranledde ett formellt säkerhetssamtal med Frånstedt.
Enligt Frånstedt finns klara bevis mot Åström i SÄPO-arkivet.
Frågan gäller nog snarast om Åström ska klassificeras som
"asset" eller värvad agent.
Ja men Frånstedt kallade i princip Olof Palme för Landsförrädare efter mordet och hittade på historier om Grupp ”Barbro”
Som han lät påskina skulle ha utfört mordet.
Det framgår i hans memoarer att klyftan mellan Olof Palme, Socialdemokratin och honom själv berodde på hans egen vilja att samarbeta med israelerna till skillnad mot Socialdemokratin som ville avstå att ha med dem att göra i underrättelsesamarbetet.
. Nu kommer en andra del, och här står två av sjuttiotalets hetaste skandaler i centrum, IB-affären och bordellaffären. Sinsemellan mycket olika, men i ett avseende påminner de om varandra, båda är djupt komprometterande för den socialdemokratiska partiledningen.
Lång tid har förflutit, men det har ändå sitt givna intresse att ta del av Olof Frånstedts insiderskildringar av förloppen. Kontraspionaget var vid den här tiden en avdelning vid Säkerhetspolisen, som enligt Frånstedt ständigt plågades av vad Informationsbyrån, IB, hade för sig. IB var en verksamhet som till skillnad från Säpo inte hade sin verksamhet reglerad i lag och förordning, trots att den hade anknytning till den militära underrättelsetjänsten. Detta hade varit en omöjlig ordning om inte IB också varit styrt av den socialdemokrati som tycktes närmast omöjlig att rösta bort från regeringsmakten.
IB leddes av en Birger Elmér, som var personligen bekant med Olof Palme sedan de i början femtiotalet varit arbetskamrater vid den militära underrättelsetjänsten. Verksamheten gick ut på att kartlägga vänsterpolitiskt aktiva och personer inom till socialdemokratin knutna delar av det svenska organisationslivet. Vänsterpolitiskt orienterade inom fackföreningsrörelsen registrerades, och Olof Frånstedt lämnar i boken ut ett material som tidigare varit okänt och där omfattningen av IB:s kartläggning visas, och vilka absurda bedömningar som gjordes när det gällde människors demokratiska tillförlitlighet. Ledamöter av en konsumförenings medlemsråd kunde till exempel registreras som eventuella säkerhetsrisker när den militära sidan av IB letade bland subversiva element. Fackföreningsfolk som råkade uttala kritik mot socialdemokratin kunde registreras som politiskt opålitliga och tänkbara omstörtare av den knäsatta socialdemokratiska samhällsordningen.
IB hade runt åttahundra informanter i ett väl utbyggt och hierarkiskt system som grep över hela landet. När IB:s existens avslöjades av Peter Bratt och Jan Guillou i tidningen Fib/Kulturfront utbröt ett enormt rabalder, där inte minst regeringens dementimaskin gick för fullt. Att Bratt och Guillou ställde inför rätta och dömdes för spioneri är en rättsskandal som är mycket belastande för Sveriges rättssystem, och Olof Frånstedt anser att de bör söka resning i målet, han är förvissad om att de skulle frikännas. När det gäller Jan Guillou är han annars ganska syrlig. Guillou var ju under fem år agent åt den sovjetiska säkerhetstjänsten KGB, och tog emot en del pengar för upplysningar som kanske inte var jättehemliga, men det var förstås enormt omdömeslöst av Guillou att över huvud taget sylta in sig med KGB. Jan Guillous förklaring att det var fråga om ett journalistiskt projekt avfärdar Frånstedt som en ren efterhandskonstruktion.
Nr det gäller säkerhetspolitiken är Olof Frånstedt mycket uppriktig i fråga om Sveriges förhållande till Nato. Det var inte fråga om annat än att Sverige skulle samarbeta med Nato vid en eventuell konflikt mellan Natoländerna och Sovjet. Svenska flygplatser byggdes ut för att passa Natos flyg och samarbetet när det gällde signalspaning och annat informationsutbyte var omfattande.
Frånstedt berättar om det svenska kontraspionagets nära relationer med CIA i USA och de brittiska underrättelseorganisationerna MI5, MI6 och GCHQ. Regeringen var införstådd med detta, men Frånstedts samarbete med israeliska Mossad ville man hålla sig på armlängds avstånd ifrån.
__________________
Senast redigerad av Gothus 2022-11-22 kl. 14:51.
Jag kan känna små små vibrationer av svensk naivitet (inte neutralitet) efter mordet.
Olof Frånstedt gick från Säpochef till internationell vapenhandlare där han sålde Erik Pensers Boforsvapen. Penser skinnades på alla tillgångar efter mordet av svenska staten.
Numer arbetar Erik Penser som israelisk bankir.
Pensers bäste vän Thomas Fischer finansierade Bonnieranställde privatspanaren Ebbe Carlsson. En paradvåning och en miljon fick han.
Desinformatörer samlades i Bulgarien(Birchan, Gunnarsson)som sedan fick stora roller i mordets efterspel.
__________________
Senast redigerad av Gothus 2022-11-22 kl. 15:24.
Ja men Frånstedt kallade i princip Olof Palme för Landsförrädare efter mordet och hittade på historier om Grupp ”Barbro”
Som han lät påskina skulle ha utfört mordet.
Det framgår i hans memoarer att klyftan mellan Olof Palme, Socialdemokratin och honom själv berodde på hans egen vilja att samarbeta med israelerna till skillnad mot Socialdemokratin som ville avstå att ha med dem att göra i underrättelsesamarbetet.
. Nu kommer en andra del, och här står två av sjuttiotalets hetaste skandaler i centrum, IB-affären och bordellaffären. Sinsemellan mycket olika, men i ett avseende påminner de om varandra, båda är djupt komprometterande för den socialdemokratiska partiledningen.
Lång tid har förflutit, men det har ändå sitt givna intresse att ta del av Olof Frånstedts insiderskildringar av förloppen. Kontraspionaget var vid den här tiden en avdelning vid Säkerhetspolisen, som enligt Frånstedt ständigt plågades av vad Informationsbyrån, IB, hade för sig. IB var en verksamhet som till skillnad från Säpo inte hade sin verksamhet reglerad i lag och förordning, trots att den hade anknytning till den militära underrättelsetjänsten. Detta hade varit en omöjlig ordning om inte IB också varit styrt av den socialdemokrati som tycktes närmast omöjlig att rösta bort från regeringsmakten.
IB leddes av en Birger Elmér, som var personligen bekant med Olof Palme sedan de i början femtiotalet varit arbetskamrater vid den militära underrättelsetjänsten. Verksamheten gick ut på att kartlägga vänsterpolitiskt aktiva och personer inom till socialdemokratin knutna delar av det svenska organisationslivet. Vänsterpolitiskt orienterade inom fackföreningsrörelsen registrerades, och Olof Frånstedt lämnar i boken ut ett material som tidigare varit okänt och där omfattningen av IB:s kartläggning visas, och vilka absurda bedömningar som gjordes när det gällde människors demokratiska tillförlitlighet. Ledamöter av en konsumförenings medlemsråd kunde till exempel registreras som eventuella säkerhetsrisker när den militära sidan av IB letade bland subversiva element. Fackföreningsfolk som råkade uttala kritik mot socialdemokratin kunde registreras som politiskt opålitliga och tänkbara omstörtare av den knäsatta socialdemokratiska samhällsordningen.
IB hade runt åttahundra informanter i ett väl utbyggt och hierarkiskt system som grep över hela landet. När IB:s existens avslöjades av Peter Bratt och Jan Guillou i tidningen Fib/Kulturfront utbröt ett enormt rabalder, där inte minst regeringens dementimaskin gick för fullt. Att Bratt och Guillou ställde inför rätta och dömdes för spioneri är en rättsskandal som är mycket belastande för Sveriges rättssystem, och Olof Frånstedt anser att de bör söka resning i målet, han är förvissad om att de skulle frikännas. När det gäller Jan Guillou är han annars ganska syrlig. Guillou var ju under fem år agent åt den sovjetiska säkerhetstjänsten KGB, och tog emot en del pengar för upplysningar som kanske inte var jättehemliga, men det var förstås enormt omdömeslöst av Guillou att över huvud taget sylta in sig med KGB. Jan Guillous förklaring att det var fråga om ett journalistiskt projekt avfärdar Frånstedt som en ren efterhandskonstruktion.
Nr det gäller säkerhetspolitiken är Olof Frånstedt mycket uppriktig i fråga om Sveriges förhållande till Nato. Det var inte fråga om annat än att Sverige skulle samarbeta med Nato vid en eventuell konflikt mellan Natoländerna och Sovjet. Svenska flygplatser byggdes ut för att passa Natos flyg och samarbetet när det gällde signalspaning och annat informationsutbyte var omfattande.
Frånstedt berättar om det svenska kontraspionagets nära relationer med CIA i USA och de brittiska underrättelseorganisationerna MI5, MI6 och GCHQ. Regeringen var införstådd med detta, men Frånstedts samarbete med israeliska Mossad ville man hålla sig på armlängds avstånd ifrån.
Motsättningarna mellan SÄPO och IB3 motsvarades väl av motsättningarna
mellan Frånstedt och Palme. Via Elmér stod Palme nära IB3 som SÄPO
betraktade som extralegala och inkompetenta. Barbro Sagnell deltog
i något slags organisation med goda kontakter till försvaret och en
aversion mot narkotika men något mer har väl inte påvisats.
Jag kan känna små små vibrationer av svensk naivitet (inte neutralitet) efter mordet.
Olof Frånstedt gick från Säpochef till internationell vapenhandlare där han sålde Erik Pensers Boforsvapen. Penser skinnades på alla tillgångar efter mordet av svenska staten.
Numer arbetar Erik Penser som israelisk bankir.
Pensers bäste vän Thomas Fischer finansierade Bonnieranställde privatspanaren Ebbe Carlsson. En paradvåning och en miljon fick han.
Desinformatörer samlades i Bulgarien(Birchan, Gunnarsson)som sedan fick stora roller i mordets efterspel.
Vilken typ av huvudbonad alternativt barhuvad anser ni gm hade?
Keps med öronlappar, keps utan öronlappar, barhuvad, Jack Nicholsonmössa , Olles brorsa (Olles brorsa är en gråbrun eller grågrön, ribbstickad mössmodell som under senare hälften av 1900-talet använts i Sveriges försvarsmakt. ) osv
Vilken typ av huvudbonad alternativt barhuvad anser ni gm hade?
Keps med öronlappar, keps utan öronlappar, barhuvad, Jack Nicholsonmössa , Olles brorsa (Olles brorsa är en gråbrun eller grågrön, ribbstickad mössmodell som under senare hälften av 1900-talet använts i Sveriges försvarsmakt. ) osv
Går på AD:s och LJ:s observationer: Keps. Troligen med öronlappar.
Men ljusförhållandet gjorde antagligen det svårt att se vilken typ av huvudbonad som det gällde.
Man kan ju börja med att titta på från vilket meteravstånd varje vittne gör sin observation ...
