Skvaller om Tommy Dahlman

Jag kan också känna viss förståelse att han behöver nån yngre och fräschare att tänka på när han är hos Ahxners och uppfyller sina plikter som Marknadschef.

Kanske därför han bor hos morsan nu, så han får möjlighet att spänna på en ung kvinna tjej med någorlunda fasta tuttar. Men det tåget har nog gått. Om han inte tänker betala för sig igen.

Jag tror tåget för att ”spänna på” har gått överhuvudtaget. Det kräver en viss spänst som inte längre finns.

Det är ett vettigt råd, och jag hoppas någon tidning vill skriva om det här så fort förundersökning inletts.

Målsägande kommer tyvärr få vänta länge på åtal och dom. Om den misstänkte inte häktas kommer det vara lågprioriterat och kanske ta ett år innan åtal väcks, och sedan ha låg prioritet för att få rättegångsdatum.

Det är bara att hoppas på att inte fler blir utsatta under tiden, med tanke på att det tidigare funnits kontaktförbud för den misstänkte (om än med annan målsägande), och vi kunnat lyssna till hot om att ”knäcka ryggraden” och ”en rejäl omgång”.

Jag hoppas rättssystemet förstår att det är skäl att prioritera det här högre, eftersom det kan ses som återfall i brottslighet om den misstänkte nu sökt upp ett brottsoffer för att utföra en misshandel.

Sen hoppas jag att de som ville få sina namn publicerade i Uppdrag Världens pressmeddelande - Yvonne Ahxner, Fredrik Säfsten, Lars Widerberg och Marcus Tesslie Widerberg - kommer göra något uttalande ganska snart om hur de ser på att en av ledarna i Uppdrag Världen är polisanmäld för misshandel, och hur det påverkar deras förtroende för honom.

För att citera deras predikant från igår kväll: ”Om vi medvetet fortsätter synda kan vi inte kalla oss kristna.”

Det kanske blir deras slutsats? Uppdrag Världen vill fortsätta med interna fylleslagsmål, och kommer därför inte längre kalla sig kristen organisation.

Detta vore också en lösning! TD får ha kvar sin förening, men han slipper att vara kristen och allt omvändelse-från-synderkrafs som kommer med den etiketten. Det fanns väl en amerikansk megapastor som lämnade sin kyrka och slutade kalla sig kristen eftersom många finner den tituleringen stötande? Han kan bli guru. Allmänt andlig. Lagomt flummig.

Om vi pratar den verklighet som de flesta av oss lever i, den reella alltså, så stämmer det här rätt bra. Men nu pratar vi om en person med en förmodad personlighetsstörning, som lever i sin egna verklighet. I den finns det inget annat sätt än att försöka försöka berätta historier, låt vara baserade på Bibeln och i hans värld helt korrekta teologiskt, som får folk att höja honom till skyarna. Förr i världen reste han runt och hade föredrag även kommersiellt, han var till och med begravningsentreprenör en period, men idag är uppdragen från företagen borta och tanken på att ta ett "hederligt arbete" existerar inte längre.
Så han lär fortsätta att kalla sig kristen, oavsett om han är det eller inte (vilket ingen av oss kan avgöra), tills den dagen ingen vill lyssna på honom. Den närmar sig, men jag har tidigare uttryckt förhoppningar om att den skulle komma rätt snart och det hoppet har jag inte gett upp än. Men börjar så smått inse att den desperation som driver honom är större än jag anat, men förr eller senare tar även den slut - och vad som händer då lär vi bli varse.

Vad är det för desperation? Det lär knappast vara ekonomin för den torde bara bli bättre eller mindre dålig om han tog ett vanligt jobb?

Tja missbrukare är väl desperata ? Att han dessutom tappar potensen pga prostatacancer gör säkert saken värre.... Nu kan han inte ens få stånd med sin micropenis.

Desperationen kan sammanfattas med följande välkända punkter (ur "Doktor Glas" av Hjalmar Söderberg):

1. Man vill bli älskad
2. I brist därpå beundrad
3. I brist därpå fruktad
4. I brist därpå avskydd och föraktad
5. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst

Första punkten har han passerat sedan ett bra tag, den andra upprätthålls av uppemot ett hundratal (märkligt nog). Antalet som uppfyller punkt tre torde vara ungefär lika många som punkt ett, medan den stora majoriteten samlas under den fjärde punkten. Men han tycks tro att han kan nå upp till den första fortfarande, utan att förändra sin attityd eller sitt beteende, vilket är omöjligt. Det är det jag menar med desperation, och så länge han lyckas hitta folk som ställer upp och stöttar det mot bättre vetande så kommer han att fortsätta.

“Definitionen av galenskap är att göra samma sak igen och igen och förvänta sig andra resultat.” /Albert Einstein

Roade mig med att göra en sökning på trådens huvudperson, för att se om det fanns något noterat som jag missat. Under det senaste dryga året har Dagen och Nerikes Allehanda haft artikelserier om Dahlman och Lekardal, men i övrigt då?
Om man utesluter de båda tidningarna, liksom Facebook och Flashback, så finns absolut ingenting! Nada! Zilch! Detta trots att man gör alla tänkbara försök att få uppmärksamhet, så är det ingen som nappar. Skulle deras Facebooksida dö så skulle den vara saknad av den lilla supporterskaran, men i övrigt skulle det passera helt obemärkt.
Så förutom jesustanterna och vi förtappade så är det få, om ens någon, som bryr sig längre.