Citat:
Minnen eller fantasier från Kumla Psykavdelning
Välkomnades av en gammal plit som såg ut som en perversare Leif Loket Olsson. Det första han sa va "håll hååårt i nycklen här" samtidigt som han log och smällde igen celldörren onödigt hårt. Förstod med en gång att det här, det är ingen bra plats. Stämningen på avdelningen va obehaglig, kall och stressad. Maten var ett snäpp bättre än tidigare och en dag serverades det t om entrecotte och hasselbackspotatis, haha. Men det vägde knappast upp omständigheterna i övrigt.
Nästan varje morgon va det Leif som väckte mig. Alltid med en passivt aggressiv kommentar och ett gädjelöst leende
En dag smög sig Leif Loket på bakifrån medan jag kokade kaffe och "drog av" handen på mina axlar, som om han hade nått äckligt på handen han behövde torka av. Jag har aldrig känt mig så liten, ensam och smutsig trots att ingenting hände.
Började sen "revolutionera", på mitt sätt, genom att dra ner plomberingen på brandsläckaren. Varje tillfälle resulterade i 1 varning(5 rapporter) för skadegörelse och utskällningar. Men det va så värt det. Plomberingarna blev ersatta 1-2 gånger per dag, och efter ca 40 varningar fick jag äntligen reaktionen jag väntat på. Cellhembesök av Leffe!
Leif-Får jag komma in?
Mr-Krister- Gör som du vill
L-Jag är brandsäkerhetsinspektör(?) och kommer med ett vaaarningsord
MRk-Säger du det?
L-Upphör genast med att sabotera brandlarmen, det är farligt...
MRK-Vad ska ni göra åt det?
L-Det... Det vet man aldrig...
Jag fortsatte såklart utan att något alls hände mig, förutom att det någon dag senare kom 2 vettigare vakter och förklarade att det var dags för mig att byta till en mycket bättre avdelning, en trappa upp. Kumla Omvårdnadsavdelning, den bästa avdelningen på Kumla
Välkomnades av en gammal plit som såg ut som en perversare Leif Loket Olsson. Det första han sa va "håll hååårt i nycklen här" samtidigt som han log och smällde igen celldörren onödigt hårt. Förstod med en gång att det här, det är ingen bra plats. Stämningen på avdelningen va obehaglig, kall och stressad. Maten var ett snäpp bättre än tidigare och en dag serverades det t om entrecotte och hasselbackspotatis, haha. Men det vägde knappast upp omständigheterna i övrigt.
Nästan varje morgon va det Leif som väckte mig. Alltid med en passivt aggressiv kommentar och ett gädjelöst leende
En dag smög sig Leif Loket på bakifrån medan jag kokade kaffe och "drog av" handen på mina axlar, som om han hade nått äckligt på handen han behövde torka av. Jag har aldrig känt mig så liten, ensam och smutsig trots att ingenting hände.
Började sen "revolutionera", på mitt sätt, genom att dra ner plomberingen på brandsläckaren. Varje tillfälle resulterade i 1 varning(5 rapporter) för skadegörelse och utskällningar. Men det va så värt det. Plomberingarna blev ersatta 1-2 gånger per dag, och efter ca 40 varningar fick jag äntligen reaktionen jag väntat på. Cellhembesök av Leffe!
Leif-Får jag komma in?
Mr-Krister- Gör som du vill
L-Jag är brandsäkerhetsinspektör(?) och kommer med ett vaaarningsord
MRk-Säger du det?
L-Upphör genast med att sabotera brandlarmen, det är farligt...
MRK-Vad ska ni göra åt det?
L-Det... Det vet man aldrig...
Jag fortsatte såklart utan att något alls hände mig, förutom att det någon dag senare kom 2 vettigare vakter och förklarade att det var dags för mig att byta till en mycket bättre avdelning, en trappa upp. Kumla Omvårdnadsavdelning, den bästa avdelningen på Kumla
Hallå mr Krister. Du måste ha dragit på dig väldigt många varningar på din volta, hur många extra dagar fick du?