Citat:
Ursprungligen postat av
Heretic77
När grannen knackade på tror jag J och M ställdes inför ett svårt beslut. Avbryta det dom höll på med eller fullfölja. Dom båda verkar beslutsamma eftersom dom i enighet var tysta och fullföljde mordet.
Ingen hade kunnat föreställa sig vad som skulle hända i lägenheten. Inte ens T kunde ana något eftersom hon följde med. Grannen ska ha kred för det han gjorde. Han knackade trots allt på mitt i natten vilket inte alla hade gjort. Han pressade J med frågor. Och han har vittnat om det han hörde och upplevde.
Ja, jag håller med att tystnaden är en viktig pusselbit.
Dels att Tove inte skrek, sopade iaf inte hörbart, och att tjejerna inte hördes snacka fast dom (iaf minst en) uppbenbarligen var där. Det går inte att komma ifrån, tack vare grannen!
Tystnaden och fullföljandet av brottet är spöklikt, som att det fanns ett djupare samförstånd.
Jag avskyr att tänka att de ändå måste ha varit två om det här.
Det är riktigt läskigt att det kan gå till så här.
Kanske t o m Tove tänkte att MH:s närvaro var lite lugnande?
Ett fall jag tänker på som jag sett på YT, är ett fall där fyra tjejer dödar en kompis. Om jag inte minns fel, så är det en som är typ ledare, som får med sig sin kompis på det här. Men det som är det mest underliga är hur ytterligar två tjejer luras in i ett fruktansvärt mord på den mycket unga tjejen. De kände inte ens offret.
USA förstås.
Så hur kan en sådan dynamik uppstå och hur kan personer medverka i något som inte (kanske) ens handlar om deras egen konflikt?
Vi får väl se om vi får någon slags svar. Något som kan kännas begripligt?
För jag tror som du, att konflikten verkligen är en skitgrej från början. Det är därför inget kommer fram om vad det handlat om. Konflikten har spårat ur i en "knäpp" hjärna som förstorar upp allt till för oss helt oproportionerliga dimensioner.