Citat:
Ursprungligen postat av
Avel
Mår man inte bea så tar man dumma beslut. Samma när i konflikt, full och stressad. Kanske trött.
Har de här två haft en förutbestämd plan att döda TT då liknar detta ingenting annat.
Har de lyckats skada henne genom olycka (cykel, fylla, klinker, soffbord, trappa, asfaltskant, osv eller eskalerat våld pga gräl (kvävning, strypning, tillhygge osv) så har någon av dem eller båda i samförstånd tagit ett beslut att inte ringa SOS. Istället lägga kompisen i skogen.
Ungdomligt oförstånd eller ”psykisk sjukdom” eller nån kombo av båda kryddat med ja vadå?
Ja, någon ingrediens som står ut finns det.
Utanförskap är alltid en allvarlig ingrediens för att det kan gå dåligt. Mycket mycket allvarligt för människor! Kanske den allvarligaste av alla. Tror jag.
Utanförskap kan var väldigt svårt att komma åt och kan bero på många saker.
Om du har liksom vissa mördare en dos psykopati, narcissism, då kan det nog bli på antingen det ena sättet; att du blir typ lite en farliga gruppledaren. Det håller till en viss ålder. Eller så blir du typ utanför, för folk fattar dig inte och du förstår inte dom.
I bägge grupperna kan det bildas farliga individer, där den ena gruppen kan leda andra i fördärv, i sitt eviga spänningssökande. I den andra skapas groende hat. Farlig kombo om du är intelligent samtidigt.
Det här är mina helt egna funderingar; alltså inget jag baserat på vetenskapliga artiklar jag läst. bara baserat på egna slutsatser från verkligheten.
I det här fallet kan JJ vara lite av en sådan ledartyp, där det har funkat till en viss ålder, men det klingar av. Nu behöver hon krydda med sin kvinnliga farlighet, och har svårare att bonda med kompisar av det egna könet?
Nu behöver hon en person som hon kan lätt leda över men som kompletterar henne?
Den personen är bräcklig, identitetssökande, kommer från förhållanden där den enormt viktiga anknytningsfasen mellan barnet och modern/föräldern inte kunnat knytas. Ett barn som lämnas av sina föräldrar, eller som bott på barnhem, kan få väldiga problem med det här i sitt liv.
På det är MH adopterad, svart, verkar ha någon slags NPF diagnos (?), depression och kanske också sökande i sin könsidentitet vilket idag kan i sig innebära en känsla av utanförskap, eller åtminstone kan man förstå att det ite har varit lätt för henne. En bror som också är adopterad, kan ha varit stöd, liksom kärleksfulla föräldrar. Men... det kan ha varit mindre accepterat att tampas med en del saker som könsidentitet i en familj med strama religiösa åsikter. Inget vi vet, men helt klart kan MH ha varit ett lätt "offer" för någon som själv inte mår hundra, eller som har förlorat tidigare mark.
För JJ kan det här betytt att hon behövt markera revir hårdare. Då med hjälp?
Helt klart att jag spånar fritt, men försöker förstå... det obegripliga.