Citat:
Nej. Då vet du inte vad "Hörsägen" är. "Hörsägen" = skvaller. Och skvaller håller inte som bevis.
Det räcker inte ens som bevisning med en trovärdig historia från offret, hur klar, lång, logisk, rik på detaljer och levande den än må vara. Hur mycket den än påvisas vara sanningsenlig i viktiga enskildheter. Hur mycket den än saknar felaktigheter, motsägelser, överdrifter, saker som är svåra att förklara, osammanhängande eller tveksamheter i viktiga delar. Det räcker inte med offrets historia som bevis. En trovärdig historia enligt ovan beskrivning, kan i kombination med andra faktorer som kommer fram i det aktuella målet (teknisk bevisning, skador etc.), leda till att det blir en fällande dom. Men behöver inte göra det ens då. Att offret har berättat för närstående/vänner/kollegor och bevisligen har mått dåligt efter det inträffade har betydelse, men inte ensamt. Mail, sms, film som visar på vad som inträffat kan också vara en del av teknisk bevisning.
Det är som sagt flera olika faktorer som spelar in. Det räcker inte med bara en trovärdig historia... Vilket du och fler med dig tycks tro.
Däremot kan en trovärdig historia från offret och en knepig historia från den misstänka, gör att den misstänkta sätter dit sig själv. Tex. är det inte så smart att hävda att man inte har haft sex med offret och när sedan ens DNA dyker upp inuti offret, så ändrar man historian och säger "jo, vi hade sex, men det var helt frivilligt". Osv.
Eller att den misstänkta gör bort sig i sin historia, så det blir uppenbart att den misstänka ljuger. Samtidigt som offret redogör för en trovärdig historia. Och det även finns viss annan bevisning som styrker offrets version.
Men nej. Endast offrets historia, hur trovärdig den än må vara, räcker Inte för fällande dom. Inte ens för åtal.
Jag vet tom. offer som gått till polis för att anmäla våldtäkt och fått rådet att inte göra anmälan, då det är så svårt med bevis. I synnerhet om det gått några år efter våldtäkten. Svårt med bevis då. Anledningen till anmälan har då varit att offret inte kan släppa traumat och är rädd att förövaren ska göra det mot andra/fått reda på att förövaren har begått övergrepp mot andra, som inte heller har anmält. En kvinna jag känner gjorde en sen anmälan, nästan 10 år efter våldtäkten. Hon hade gått i nästan 10 år och våndats hårt över övergreppet. Hon visste också att förövaren begått nya övergrepp mot kvinnor som inte heller hade anmält. Hon gick för att anmäla innan preskriptionstiden skulle gå ut. Polisen gav henne rådet att inte genomföra anmälan vidare, då det hade gått så lång tid. Hon avstog.
Det räcker inte ens som bevisning med en trovärdig historia från offret, hur klar, lång, logisk, rik på detaljer och levande den än må vara. Hur mycket den än påvisas vara sanningsenlig i viktiga enskildheter. Hur mycket den än saknar felaktigheter, motsägelser, överdrifter, saker som är svåra att förklara, osammanhängande eller tveksamheter i viktiga delar. Det räcker inte med offrets historia som bevis. En trovärdig historia enligt ovan beskrivning, kan i kombination med andra faktorer som kommer fram i det aktuella målet (teknisk bevisning, skador etc.), leda till att det blir en fällande dom. Men behöver inte göra det ens då. Att offret har berättat för närstående/vänner/kollegor och bevisligen har mått dåligt efter det inträffade har betydelse, men inte ensamt. Mail, sms, film som visar på vad som inträffat kan också vara en del av teknisk bevisning.
Det är som sagt flera olika faktorer som spelar in. Det räcker inte med bara en trovärdig historia... Vilket du och fler med dig tycks tro.
Däremot kan en trovärdig historia från offret och en knepig historia från den misstänka, gör att den misstänkta sätter dit sig själv. Tex. är det inte så smart att hävda att man inte har haft sex med offret och när sedan ens DNA dyker upp inuti offret, så ändrar man historian och säger "jo, vi hade sex, men det var helt frivilligt". Osv.
Eller att den misstänkta gör bort sig i sin historia, så det blir uppenbart att den misstänka ljuger. Samtidigt som offret redogör för en trovärdig historia. Och det även finns viss annan bevisning som styrker offrets version.
Men nej. Endast offrets historia, hur trovärdig den än må vara, räcker Inte för fällande dom. Inte ens för åtal.
Jag vet tom. offer som gått till polis för att anmäla våldtäkt och fått rådet att inte göra anmälan, då det är så svårt med bevis. I synnerhet om det gått några år efter våldtäkten. Svårt med bevis då. Anledningen till anmälan har då varit att offret inte kan släppa traumat och är rädd att förövaren ska göra det mot andra/fått reda på att förövaren har begått övergrepp mot andra, som inte heller har anmält. En kvinna jag känner gjorde en sen anmälan, nästan 10 år efter våldtäkten. Hon hade gått i nästan 10 år och våndats hårt över övergreppet. Hon visste också att förövaren begått nya övergrepp mot kvinnor som inte heller hade anmält. Hon gick för att anmäla innan preskriptionstiden skulle gå ut. Polisen gav henne rådet att inte genomföra anmälan vidare, då det hade gått så lång tid. Hon avstog.
Det psykologen berättar i rätten är hörsägen. Det räcker som bevis. Även det tex mamman säger är ju hörsägen.
Behövs ingen trovärdig historia uppenbarligen. I Tingsrätten sitter massa gamla trötta jävlar så det är fortfarande ett lotteri. Polisen har sedan länge övergivit sin roll som utredare och är nu i maskopi med åklagare och kvinnan för att sätta dit män.