2022-10-17, 21:41
  #8905
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Mindbusiness
Enligt Kriminalvårdens siffror för 2020 kostar en intagen i anstalt 3 198 kr om dagen. Europarådet gjorde en studie 2017 över kostnaderna för 47 europeiska länders fängelseanstalter.
Resultatet av studien visade att ett genomsnitt av alla länder hade ca 1 000 kr i dygnskostnad per intagen. I våra grannländer Danmark, Finland, Island och Tyskland visade sig kostnaden vara ungefär hälften av Sveriges.

Att diskutera: Är det rimligt att intagna i Sverige kostar så mycket mer jämfört med våra närmaste grannländer och resten av EU?


Ja, för det är en sådan kostnadsbild vi har i Sverige.

Det är inte så stor skillnad mot Danmark det är helt enkelt mer skatter och annat som påverkar.
Citera
2022-10-18, 01:02
  #8906
Medlem
Mindbusinesss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Adjektivet
Ja, för det är en sådan kostnadsbild vi har i Sverige.

Det är inte så stor skillnad mot Danmark det är helt enkelt mer skatter och annat som påverkar.

Hur menar du nu? Skulle allt i Danmark vara tre gånger dyrare?
Citera
2022-10-18, 05:58
  #8907
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Mindbusiness
Hur menar du nu? Skulle allt i Danmark vara tre gånger dyrare?


Det är väldigt OT, men det är rimligt att det är olika kostnader.

Att det kostar runt 3000kr att inhysa någon är inte orimligt.

Kost/Logi, Personal osv.
Citera
2022-10-18, 12:32
  #8908
Medlem
Mindbusinesss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Adjektivet
Det är väldigt OT, men det är rimligt att det är olika kostnader.

Att det kostar runt 3000kr att inhysa någon är inte orimligt.

Kost/Logi, Personal osv.

Det är visst orimligt. Det är nämligen exakt vad det kostar att bo en natt på Grand Hotell i Stockholm.
Citera
2022-10-18, 18:07
  #8909
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Mindbusiness
Det är visst orimligt. Det är nämligen exakt vad det kostar att bo en natt på Grand Hotell i Stockholm.

Ja? Skall plitarna jobba utan lön?
Skall de intagna vara utan kläder?
Skall de stå i en fyrkant på en åker utan väggar, värme, avlopp osv?

Du är ju dum på riktig4.
Citera
2022-10-18, 18:37
  #8910
Medlem
Mindbusinesss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Adjektivet
Ja? Skall plitarna jobba utan lön?
Skall de intagna vara utan kläder?
Skall de stå i en fyrkant på en åker utan väggar, värme, avlopp osv?

Du är ju dum på riktig4.

Snarare du som är dum i huvudet. Om våra grannländer kan driva fängelse för halva kostnaden är är något fel i Sverige.
Citera
2022-10-19, 00:53
  #8911
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Mindbusiness
Snarare du som är dum i huvudet. Om våra grannländer kan driva fängelse för halva kostnaden är är något fel i Sverige.


Eller så redovisas kostnaderna olika?

Hur är det möjligt att drifta en stor byggnad, med personal och allt, utbildning osv osv , för 1500kr/dygn?

Det bör i praktiken vara helt omöjligt. Bara lönen för personalen är ju runt 1200-1500kr per dag, minst.
Citera
2022-10-19, 01:01
  #8912
Medlem
Mindbusinesss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Adjektivet
Eller så redovisas kostnaderna olika?

Hur är det möjligt att drifta en stor byggnad, med personal och allt, utbildning osv osv , för 1500kr/dygn?

Det bör i praktiken vara helt omöjligt. Bara lönen för personalen är ju runt 1200-1500kr per dag, minst.

Orkar inte tjafsa med dig längre. Hoppas nya regeringen hyr fängelseplatser utomlands så billigt som möjligt.
Citera
2022-10-19, 01:19
  #8913
Medlem
Trakessons avatar
En intern kostar under hundra kronor per dag i mat och kläder. Kläderna får man dessutom ärva så de används tills de går sönder, lagas om det går och används igen. Det är inte så att varje intern får en ny garderob även om man kan ha tur och få något nytt plagg eller nya lakan någon gång. De stora kostnaderna är driftskostnader för lokalerna och personal. Det ser troligen likadant ut i de flesta av våra grannländer, och om lönenivån ligger högre i Sverige än i andra länder är det alltså självklart att en fånge i Sverige blir dyrare. Det innebär inte på något vis att den svenske fången per automatik har det bättre på anstalten än en fånge i ett annat land.

Diskuterar man vad en fånge kostar måste man samtidigt ta med vad fången eventuellt genererar i vinst åt kriminalvården. Tillberga tex har en fabrik där de flesta intagna arbetar heltid med att tillverka hus åt en stort svenskt företag. Kriminalvården skryter själva med att den går med stor vinst, vilket inte är så konstigt då de intagna jobbar i fabriken utan lön och bara får den vanliga dagersättning varje fånge med sysselsättning får. Om samtliga anstalter gjorde på samma sätt skulle fängelsesystemet kunna bli självbärande ekonomiskt. Nu är det väl inte praktiskt genomförbart eftersom interner på klass 1 och klass 2 kanske inte kan ges tillgång till den sorters fordon, maskiner och verktyg som används i en tillverkningsindustri och kanske inte heller kan vistas i så stora grupper som krävs för industriell verksamhet.
Citera
2022-10-19, 02:37
  #8914
Medlem
Trakessons avatar
Citat:
Ursprungligen postat av masterpruttarn
Hello, håller på med mitt gymnasiearbete (lol) och ska göra konst utefter typ anstalter och upplevelser kring det, skulle vara superschysst om någon ville svara på typ en eller två eller tolv av de frågor jag har så jag inte behöver söka igenom hela tråden på typ 800 sidor.
tänker att jag bara klistrar in alla frågor jag har så får man mer än gärna svara på det man är bekväm med!!

hur känns det att sitta inne? Är det jobbigt eller känns det helt okej? Behandlas man med respekt, och skiljer den respekten sig åt beroende på om man talar om vakterna eller de andra inneboende? Vad får ni göra i fängelset? Vad händer om man beter sig illa när man sitter inne? Skapade du några värdefulla relationer under din tid i anstalten? Påverkade ditt fängelsestraff din relation med familj och vänner? Känner du att din tid inne gjorde dig gott, har du lärt dig någon läxa? Känner du mer ånger kring dina handlingar eller hade du gjort om det som fick dig insatt? Vad gjorde du först när du blev frisläppt? Hur är boendesituationen?
Hej.
Jag har suttit på klass 3 och det skiljer sig en del från Klass 1 och klass 2 och dessutom skiljer sig de olika anstalterna åt en del, så mina svar kanske inte gäller om man sitter någon annanstans.

Hur det känns? Det är lite knepigt innan man vänjer sig. Man hamnar med en grupp människor som man ska bo med dygnet runt i månader eller till och med år. De flesta av dem är kanske personer man aldrig skulle ha valt att umgås med på utsidan. Man har väldigt lite att säga till om och massor av rutiner och regler man måste följa. De flesta av reglerna är ganska tramsiga men det är bara att bita ihop och göra sin tid. Vi hade allt från missbrukare som tyckte det var skönt att bli rena och få vila upp sig till unga killar som bröt ihop och grät första dagarna, så hur man mår och hur jobbigt man tycker det är är väldigt individuellt.

Respekt? Där jag satt, ja. På klass 3 blir man inte inlåst i cellen utan man bor gemensamt som i ett kollektiv. Lite som i lumpen eller på ett sommarläger. Vi var drygt 40 fångar i varje paviljong och paviljongerna låstes på kvällen. Det fanns också en låst dörr på halva paviljongen så på kvällar och nätter var vi alltså drygt 20 pers inlåsta tillsammans utan personal. De allra flesta vill bara ha lugn och ro och komma ut utan problem så man respekterar varandra generellt. Stör man sig på någon undviker man helt enkelt att umgås mer än nödvändigt med honom. Alla var oftast trevliga, hjälpsamma, sa god morgon och god natt och så till varandra men självklart blev man mer vän med vissa och hade svårt för andra. Jag störde mig på några men de misskötte sig och fick knall allihop så det löste sig. Under min volta hade vi ett slagsmål, någon som fick någon enstaka smäll eller en stol kastad på sig och några arga diskussioner där folk stod och skrek åt varandra och hotade, men för det mesta var det lugnt. Skitsaker som ingen brytt sig om på utsidan blir lätt väldigt stora när man lever så tätt ihop och inte kan ignorera varandra. På en 3a är det ok att prata med personalen men man tänker naturligtvis på vad man säger. Personalen på paviljongen var oftast helt ok och det hände att de tex spelade schack med oss på kvällarna. Säkerhetsplitarna var jobbigare men de pratade man inte med om man inte var tvungen.

Vad man får göra? Vi hade en skola dels för svenskar som inte gått ut skolan och dels för utlänningar som inte kunde svenska. En av mina kompisar var colombian och han ville lära sig ”riktig svenska” men det fick han inte för personalen tyckte hans ”blattesvenska” var bra nog, så det var lite godtyckligt vilka som fick gå i skolan och inte. De flesta jobbade i fabriken om dagarna och tillverkade hus. Annars hade vi ett bibliotek, ett gym, en sporthall. Ibland var det bingospel och tipspromenader. Sådant skulle antagligen ingen syssla med på utsidan men på insidan var det i princip full närvaro. Allt för att få tiden att gå. Alla hade tv i cellen men vi tittade på tv gemensamt om vi ville det på kvällarna.

Om man beter sig illa? Det finns en massa regler och man har skyldighet att lyda om man får en tillsägelse av personal. En del gick att diskutera med (oftast samma personal som det gick att skämta med) men andra var bara att lyda. Bråkar man, är uppkäftig eller bryter mot någon regel kan man få en tillsägelse eller misskötsamhet. Flera tillsägelser kan leda till misskötsamhet och flera misskötsamheter (eller det kan räcka med en om den är grov) kan leda till flyttning till en annan paviljong, indragna permissioner, förlängd tid innan villkorlig frigivning eller knall till en högre klassad anstalt.

Relationer? Jag fick några riktigt bra kompisar som jag fortfarande har kontakt med även om vi bor utspritt i landet. Vad jag vet har det gått hyfsat bra för alla efter frigivning, men jag vet också tyvärr att några bra killar halkat tillbaka i gravt missbruk.

Mitt fängelsestraff påverkade inte relationen till min familj. De visste vad jag gjort och hur det blev som det blev. Det är klart att de tyckte det var jobbigt att jag satt inne men familj är familj. Det jobbigaste var att jag inte kunde träffa mitt barn första tiden innan jag började få permissioner.

Läxa/ånger? Jag hade lärt mig min läxa och kände väldigt mycket ånger redan innan jag kom till anstalten så själva fängelsestraffet gjorde egentligen ingen skillnad för det. Jag tycker själv att det hade varit vettigare om jag fått fotboja och övervakning och kunnat fortsätta jobba istället för att sitta av tid. Det hade varit bättre både för mig och samhället men domstolen höll inte med om det.

När jag kom ut? Jag hade kört ner min bil sista permissionen så det första jag gjorde när jag kom ut genom grindarna var att sätta mig i bilen och dra på stereon jävligt högt. Sedan åkte jag förbi en kennel och köpte en hundvalp och sedan åkte jag hem till mina föräldrar och åt middag.

Boendesituationen? På ”min” anstalt var tanken att alla skulle ha eget rum. På grund av platsbrist hamnade man först i ett överbeläggningsrum som man fick dela med en eller två andra fångar. Sedan fick man eget rum allteftersom det blev något ledigt. Många hatade att dela rum, men för mig var det guld eftersom de två killarna som jag flyttade in till var riktigt bra personer och vi fortsatte sedan att hålla ihop efter att vi fått egna rum. Det tog ungefär tre veckor innan jag fick eget, fast då bodde jag själv i grupprummet nästan en vecka. Cellerna var lite drygt 6 kvadrat och hade en säng, ett skrivbord med stol, en garderob, två anslagstavlor, en tv och en väckarklocka och ett handfat. Man blev aldrig inlåst i rummet utan man hade egen nyckel. Däremot var paviljongen låst på nätterna.

Detta var alltså en klass 3. Saker är säkert annorlunda på 1or och 2or.
Citera
2022-10-21, 10:19
  #8915
Medlem
TattooedFuckers avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Trakesson
Hej.
Jag har suttit på klass 3 och det skiljer sig en del från Klass 1 och klass 2 och dessutom skiljer sig de olika anstalterna åt en del, så mina svar kanske inte gäller om man sitter någon annanstans.

Hur det känns? Det är lite knepigt innan man vänjer sig. Man hamnar med en grupp människor som man ska bo med dygnet runt i månader eller till och med år. De flesta av dem är kanske personer man aldrig skulle ha valt att umgås med på utsidan. Man har väldigt lite att säga till om och massor av rutiner och regler man måste följa. De flesta av reglerna är ganska tramsiga men det är bara att bita ihop och göra sin tid. Vi hade allt från missbrukare som tyckte det var skönt att bli rena och få vila upp sig till unga killar som bröt ihop och grät första dagarna, så hur man mår och hur jobbigt man tycker det är är väldigt individuellt.

Respekt? Där jag satt, ja. På klass 3 blir man inte inlåst i cellen utan man bor gemensamt som i ett kollektiv. Lite som i lumpen eller på ett sommarläger. Vi var drygt 40 fångar i varje paviljong och paviljongerna låstes på kvällen. Det fanns också en låst dörr på halva paviljongen så på kvällar och nätter var vi alltså drygt 20 pers inlåsta tillsammans utan personal. De allra flesta vill bara ha lugn och ro och komma ut utan problem så man respekterar varandra generellt. Stör man sig på någon undviker man helt enkelt att umgås mer än nödvändigt med honom. Alla var oftast trevliga, hjälpsamma, sa god morgon och god natt och så till varandra men självklart blev man mer vän med vissa och hade svårt för andra. Jag störde mig på några men de misskötte sig och fick knall allihop så det löste sig. Under min volta hade vi ett slagsmål, någon som fick någon enstaka smäll eller en stol kastad på sig och några arga diskussioner där folk stod och skrek åt varandra och hotade, men för det mesta var det lugnt. Skitsaker som ingen brytt sig om på utsidan blir lätt väldigt stora när man lever så tätt ihop och inte kan ignorera varandra. På en 3a är det ok att prata med personalen men man tänker naturligtvis på vad man säger. Personalen på paviljongen var oftast helt ok och det hände att de tex spelade schack med oss på kvällarna. Säkerhetsplitarna var jobbigare men de pratade man inte med om man inte var tvungen.

Vad man får göra? Vi hade en skola dels för svenskar som inte gått ut skolan och dels för utlänningar som inte kunde svenska. En av mina kompisar var colombian och han ville lära sig ”riktig svenska” men det fick han inte för personalen tyckte hans ”blattesvenska” var bra nog, så det var lite godtyckligt vilka som fick gå i skolan och inte. De flesta jobbade i fabriken om dagarna och tillverkade hus. Annars hade vi ett bibliotek, ett gym, en sporthall. Ibland var det bingospel och tipspromenader. Sådant skulle antagligen ingen syssla med på utsidan men på insidan var det i princip full närvaro. Allt för att få tiden att gå. Alla hade tv i cellen men vi tittade på tv gemensamt om vi ville det på kvällarna.

Om man beter sig illa? Det finns en massa regler och man har skyldighet att lyda om man får en tillsägelse av personal. En del gick att diskutera med (oftast samma personal som det gick att skämta med) men andra var bara att lyda. Bråkar man, är uppkäftig eller bryter mot någon regel kan man få en tillsägelse eller misskötsamhet. Flera tillsägelser kan leda till misskötsamhet och flera misskötsamheter (eller det kan räcka med en om den är grov) kan leda till flyttning till en annan paviljong, indragna permissioner, förlängd tid innan villkorlig frigivning eller knall till en högre klassad anstalt.

Relationer? Jag fick några riktigt bra kompisar som jag fortfarande har kontakt med även om vi bor utspritt i landet. Vad jag vet har det gått hyfsat bra för alla efter frigivning, men jag vet också tyvärr att några bra killar halkat tillbaka i gravt missbruk.

Mitt fängelsestraff påverkade inte relationen till min familj. De visste vad jag gjort och hur det blev som det blev. Det är klart att de tyckte det var jobbigt att jag satt inne men familj är familj. Det jobbigaste var att jag inte kunde träffa mitt barn första tiden innan jag började få permissioner.

Läxa/ånger? Jag hade lärt mig min läxa och kände väldigt mycket ånger redan innan jag kom till anstalten så själva fängelsestraffet gjorde egentligen ingen skillnad för det. Jag tycker själv att det hade varit vettigare om jag fått fotboja och övervakning och kunnat fortsätta jobba istället för att sitta av tid. Det hade varit bättre både för mig och samhället men domstolen höll inte med om det.

När jag kom ut? Jag hade kört ner min bil sista permissionen så det första jag gjorde när jag kom ut genom grindarna var att sätta mig i bilen och dra på stereon jävligt högt. Sedan åkte jag förbi en kennel och köpte en hundvalp och sedan åkte jag hem till mina föräldrar och åt middag.

Boendesituationen? På ”min” anstalt var tanken att alla skulle ha eget rum. På grund av platsbrist hamnade man först i ett överbeläggningsrum som man fick dela med en eller två andra fångar. Sedan fick man eget rum allteftersom det blev något ledigt. Många hatade att dela rum, men för mig var det guld eftersom de två killarna som jag flyttade in till var riktigt bra personer och vi fortsatte sedan att hålla ihop efter att vi fått egna rum. Det tog ungefär tre veckor innan jag fick eget, fast då bodde jag själv i grupprummet nästan en vecka. Cellerna var lite drygt 6 kvadrat och hade en säng, ett skrivbord med stol, en garderob, två anslagstavlor, en tv och en väckarklocka och ett handfat. Man blev aldrig inlåst i rummet utan man hade egen nyckel. Däremot var paviljongen låst på nätterna.

Detta var alltså en klass 3. Saker är säkert annorlunda på 1or och 2or.

Rätt bra beskrivet.

Likelse med kollektiv/lumpen/arbetetsplats helt rätt och man kommer inte överens med alla och man behöver inte umgås mer än nödvändigt med folk man inte gillar så det är bara o gilla läget

Låter precis som tillberga ? Har varit där en kort sväng med 😄 värsta va ju brunchen på helgerna men tur så fanns de ju pizza och bra utbud i kiosken

Det där med boendesituationen när de är överbeläggning har man tur så blir de ju bra om de andra grabbarna är vettiga men att hamna med missbrukare som tänder av eller kaxiga snorungar blir man förbannad på .
Citera
2022-10-21, 23:22
  #8916
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Trakesson
Hej.
Jag har suttit på klass 3 och det skiljer sig en del från Klass 1 och klass 2 och dessutom skiljer sig de olika anstalterna åt en del, så mina svar kanske inte gäller om man sitter någon annanstans.

Hur det känns? Det är lite knepigt innan man vänjer sig. Man hamnar med en grupp människor som man ska bo med dygnet runt i månader eller till och med år. De flesta av dem är kanske personer man aldrig skulle ha valt att umgås med på utsidan. Man har väldigt lite att säga till om och massor av rutiner och regler man måste följa. De flesta av reglerna är ganska tramsiga men det är bara att bita ihop och göra sin tid. Vi hade allt från missbrukare som tyckte det var skönt att bli rena och få vila upp sig till unga killar som bröt ihop och grät första dagarna, så hur man mår och hur jobbigt man tycker det är är väldigt individuellt.

Respekt? Där jag satt, ja. På klass 3 blir man inte inlåst i cellen utan man bor gemensamt som i ett kollektiv. Lite som i lumpen eller på ett sommarläger. Vi var drygt 40 fångar i varje paviljong och paviljongerna låstes på kvällen. Det fanns också en låst dörr på halva paviljongen så på kvällar och nätter var vi alltså drygt 20 pers inlåsta tillsammans utan personal. De allra flesta vill bara ha lugn och ro och komma ut utan problem så man respekterar varandra generellt. Stör man sig på någon undviker man helt enkelt att umgås mer än nödvändigt med honom. Alla var oftast trevliga, hjälpsamma, sa god morgon och god natt och så till varandra men självklart blev man mer vän med vissa och hade svårt för andra. Jag störde mig på några men de misskötte sig och fick knall allihop så det löste sig. Under min volta hade vi ett slagsmål, någon som fick någon enstaka smäll eller en stol kastad på sig och några arga diskussioner där folk stod och skrek åt varandra och hotade, men för det mesta var det lugnt. Skitsaker som ingen brytt sig om på utsidan blir lätt väldigt stora när man lever så tätt ihop och inte kan ignorera varandra. På en 3a är det ok att prata med personalen men man tänker naturligtvis på vad man säger. Personalen på paviljongen var oftast helt ok och det hände att de tex spelade schack med oss på kvällarna. Säkerhetsplitarna var jobbigare men de pratade man inte med om man inte var tvungen.

Vad man får göra? Vi hade en skola dels för svenskar som inte gått ut skolan och dels för utlänningar som inte kunde svenska. En av mina kompisar var colombian och han ville lära sig ”riktig svenska” men det fick han inte för personalen tyckte hans ”blattesvenska” var bra nog, så det var lite godtyckligt vilka som fick gå i skolan och inte. De flesta jobbade i fabriken om dagarna och tillverkade hus. Annars hade vi ett bibliotek, ett gym, en sporthall. Ibland var det bingospel och tipspromenader. Sådant skulle antagligen ingen syssla med på utsidan men på insidan var det i princip full närvaro. Allt för att få tiden att gå. Alla hade tv i cellen men vi tittade på tv gemensamt om vi ville det på kvällarna.

Om man beter sig illa? Det finns en massa regler och man har skyldighet att lyda om man får en tillsägelse av personal. En del gick att diskutera med (oftast samma personal som det gick att skämta med) men andra var bara att lyda. Bråkar man, är uppkäftig eller bryter mot någon regel kan man få en tillsägelse eller misskötsamhet. Flera tillsägelser kan leda till misskötsamhet och flera misskötsamheter (eller det kan räcka med en om den är grov) kan leda till flyttning till en annan paviljong, indragna permissioner, förlängd tid innan villkorlig frigivning eller knall till en högre klassad anstalt.

Relationer? Jag fick några riktigt bra kompisar som jag fortfarande har kontakt med även om vi bor utspritt i landet. Vad jag vet har det gått hyfsat bra för alla efter frigivning, men jag vet också tyvärr att några bra killar halkat tillbaka i gravt missbruk.

Mitt fängelsestraff påverkade inte relationen till min familj. De visste vad jag gjort och hur det blev som det blev. Det är klart att de tyckte det var jobbigt att jag satt inne men familj är familj. Det jobbigaste var att jag inte kunde träffa mitt barn första tiden innan jag började få permissioner.

Läxa/ånger? Jag hade lärt mig min läxa och kände väldigt mycket ånger redan innan jag kom till anstalten så själva fängelsestraffet gjorde egentligen ingen skillnad för det. Jag tycker själv att det hade varit vettigare om jag fått fotboja och övervakning och kunnat fortsätta jobba istället för att sitta av tid. Det hade varit bättre både för mig och samhället men domstolen höll inte med om det.

När jag kom ut? Jag hade kört ner min bil sista permissionen så det första jag gjorde när jag kom ut genom grindarna var att sätta mig i bilen och dra på stereon jävligt högt. Sedan åkte jag förbi en kennel och köpte en hundvalp och sedan åkte jag hem till mina föräldrar och åt middag.

Boendesituationen? På ”min” anstalt var tanken att alla skulle ha eget rum. På grund av platsbrist hamnade man först i ett överbeläggningsrum som man fick dela med en eller två andra fångar. Sedan fick man eget rum allteftersom det blev något ledigt. Många hatade att dela rum, men för mig var det guld eftersom de två killarna som jag flyttade in till var riktigt bra personer och vi fortsatte sedan att hålla ihop efter att vi fått egna rum. Det tog ungefär tre veckor innan jag fick eget, fast då bodde jag själv i grupprummet nästan en vecka. Cellerna var lite drygt 6 kvadrat och hade en säng, ett skrivbord med stol, en garderob, två anslagstavlor, en tv och en väckarklocka och ett handfat. Man blev aldrig inlåst i rummet utan man hade egen nyckel. Däremot var paviljongen låst på nätterna.

Detta var alltså en klass 3. Saker är säkert annorlunda på 1or och 2or.

Tack för ett väldigt bra och informativt inlägg.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in