Citat:
Ursprungligen postat av
masterpruttarn
Hello, håller på med mitt gymnasiearbete (lol) och ska göra konst utefter typ anstalter och upplevelser kring det, skulle vara superschysst om någon ville svara på typ en eller två eller tolv av de frågor jag har så jag inte behöver söka igenom hela tråden på typ 800 sidor.
tänker att jag bara klistrar in alla frågor jag har så får man mer än gärna svara på det man är bekväm med!!
hur känns det att sitta inne? Är det jobbigt eller känns det helt okej? Behandlas man med respekt, och skiljer den respekten sig åt beroende på om man talar om vakterna eller de andra inneboende? Vad får ni göra i fängelset? Vad händer om man beter sig illa när man sitter inne? Skapade du några värdefulla relationer under din tid i anstalten? Påverkade ditt fängelsestraff din relation med familj och vänner? Känner du att din tid inne gjorde dig gott, har du lärt dig någon läxa? Känner du mer ånger kring dina handlingar eller hade du gjort om det som fick dig insatt? Vad gjorde du först när du blev frisläppt? Hur är boendesituationen?
Hej.
Jag har suttit på klass 3 och det skiljer sig en del från Klass 1 och klass 2 och dessutom skiljer sig de olika anstalterna åt en del, så mina svar kanske inte gäller om man sitter någon annanstans.
Hur det känns? Det är lite knepigt innan man vänjer sig. Man hamnar med en grupp människor som man ska bo med dygnet runt i månader eller till och med år. De flesta av dem är kanske personer man aldrig skulle ha valt att umgås med på utsidan. Man har väldigt lite att säga till om och massor av rutiner och regler man måste följa. De flesta av reglerna är ganska tramsiga men det är bara att bita ihop och göra sin tid. Vi hade allt från missbrukare som tyckte det var skönt att bli rena och få vila upp sig till unga killar som bröt ihop och grät första dagarna, så hur man mår och hur jobbigt man tycker det är är väldigt individuellt.
Respekt? Där jag satt, ja. På klass 3 blir man inte inlåst i cellen utan man bor gemensamt som i ett kollektiv. Lite som i lumpen eller på ett sommarläger. Vi var drygt 40 fångar i varje paviljong och paviljongerna låstes på kvällen. Det fanns också en låst dörr på halva paviljongen så på kvällar och nätter var vi alltså drygt 20 pers inlåsta tillsammans utan personal. De allra flesta vill bara ha lugn och ro och komma ut utan problem så man respekterar varandra generellt. Stör man sig på någon undviker man helt enkelt att umgås mer än nödvändigt med honom. Alla var oftast trevliga, hjälpsamma, sa god morgon och god natt och så till varandra men självklart blev man mer vän med vissa och hade svårt för andra. Jag störde mig på några men de misskötte sig och fick knall allihop så det löste sig. Under min volta hade vi ett slagsmål, någon som fick någon enstaka smäll eller en stol kastad på sig och några arga diskussioner där folk stod och skrek åt varandra och hotade, men för det mesta var det lugnt. Skitsaker som ingen brytt sig om på utsidan blir lätt väldigt stora när man lever så tätt ihop och inte kan ignorera varandra. På en 3a är det ok att prata med personalen men man tänker naturligtvis på vad man säger. Personalen på paviljongen var oftast helt ok och det hände att de tex spelade schack med oss på kvällarna. Säkerhetsplitarna var jobbigare men de pratade man inte med om man inte var tvungen.
Vad man får göra? Vi hade en skola dels för svenskar som inte gått ut skolan och dels för utlänningar som inte kunde svenska. En av mina kompisar var colombian och han ville lära sig ”riktig svenska” men det fick han inte för personalen tyckte hans ”blattesvenska” var bra nog, så det var lite godtyckligt vilka som fick gå i skolan och inte. De flesta jobbade i fabriken om dagarna och tillverkade hus. Annars hade vi ett bibliotek, ett gym, en sporthall. Ibland var det bingospel och tipspromenader. Sådant skulle antagligen ingen syssla med på utsidan men på insidan var det i princip full närvaro. Allt för att få tiden att gå. Alla hade tv i cellen men vi tittade på tv gemensamt om vi ville det på kvällarna.
Om man beter sig illa? Det finns en massa regler och man har skyldighet att lyda om man får en tillsägelse av personal. En del gick att diskutera med (oftast samma personal som det gick att skämta med) men andra var bara att lyda. Bråkar man, är uppkäftig eller bryter mot någon regel kan man få en tillsägelse eller misskötsamhet. Flera tillsägelser kan leda till misskötsamhet och flera misskötsamheter (eller det kan räcka med en om den är grov) kan leda till flyttning till en annan paviljong, indragna permissioner, förlängd tid innan villkorlig frigivning eller knall till en högre klassad anstalt.
Relationer? Jag fick några riktigt bra kompisar som jag fortfarande har kontakt med även om vi bor utspritt i landet. Vad jag vet har det gått hyfsat bra för alla efter frigivning, men jag vet också tyvärr att några bra killar halkat tillbaka i gravt missbruk.
Mitt fängelsestraff påverkade inte relationen till min familj. De visste vad jag gjort och hur det blev som det blev. Det är klart att de tyckte det var jobbigt att jag satt inne men familj är familj. Det jobbigaste var att jag inte kunde träffa mitt barn första tiden innan jag började få permissioner.
Läxa/ånger? Jag hade lärt mig min läxa och kände väldigt mycket ånger redan innan jag kom till anstalten så själva fängelsestraffet gjorde egentligen ingen skillnad för det. Jag tycker själv att det hade varit vettigare om jag fått fotboja och övervakning och kunnat fortsätta jobba istället för att sitta av tid. Det hade varit bättre både för mig och samhället men domstolen höll inte med om det.
När jag kom ut? Jag hade kört ner min bil sista permissionen så det första jag gjorde när jag kom ut genom grindarna var att sätta mig i bilen och dra på stereon jävligt högt. Sedan åkte jag förbi en kennel och köpte en hundvalp och sedan åkte jag hem till mina föräldrar och åt middag.
Boendesituationen? På ”min” anstalt var tanken att alla skulle ha eget rum. På grund av platsbrist hamnade man först i ett överbeläggningsrum som man fick dela med en eller två andra fångar. Sedan fick man eget rum allteftersom det blev något ledigt. Många hatade att dela rum, men för mig var det guld eftersom de två killarna som jag flyttade in till var riktigt bra personer och vi fortsatte sedan att hålla ihop efter att vi fått egna rum. Det tog ungefär tre veckor innan jag fick eget, fast då bodde jag själv i grupprummet nästan en vecka. Cellerna var lite drygt 6 kvadrat och hade en säng, ett skrivbord med stol, en garderob, två anslagstavlor, en tv och en väckarklocka och ett handfat. Man blev aldrig inlåst i rummet utan man hade egen nyckel. Däremot var paviljongen låst på nätterna.
Detta var alltså en klass 3. Saker är säkert annorlunda på 1or och 2or.