Vad är verkligheten?

Helt klart verkar ni jobba i par. Har ni gaddat ihop er.

Man kan simulera hur saker rör sig i en film.
En simulering simulerar alltid något. En simulering är aldrig det den simulerar.

Jag pratar inte om simuleringar, det är ni som tjatar och vill ha det dit.
Jag säger att man kan frammana en bild av ett berg i sitt huvud eller vad som helst. Är en bild av något en simulering?
Jag säger även att sinnena och hjärnan kan skapa en bild i våra huvuden av ett berg som vi betraktar. Tittar vi en längre stund motsvarar det en film. Då kan det alltså inte vara en simulering enligt dig, eller?

Bra, då är vi överens om att bilden i huvudet inte är en simulering.

En åsikt som jag inte delar utan att orka gå in på det tekniska. Men du får gärna förklara din idé hur det ska gå till tekniskt. Men som ovan. En simulering är aldrig det den simulerar.

Bara ett påstående. Jag menar att medvetandet är verkligt då man kan mäta om man är medveten eller inte.
Man kan simulera en bilmotor i en dator. Men man simulerar alltid något. Den verkliga motorn är inte en simulering.
Vårat medvetande är verkligt, så vad simulerar man i så fall. Var är medvetandet man simulerar. Annars är det ingen simulering utan verkligheten.

Jaså? Se ovan. Jag är sjukt konsekvent när jag diskuterar med dig.

Känslan var inte paranoia, snarare kände jag mig lätt road vid tanken.

Verkligheten är en plats där illusionen brister. Jag skulle påstå att det finns olika typer utav verkligheter som uppfattas beroende på vad för mätningsmetoder som används. Använder du t. ex de mänskliga sinnena uppfattas den externa världen vi lever i.

Om vi är oense om skillnaden mellan att t ex titta på en filmad landning och att utföra en landning i en flygsimulator så kommer vi ingen vart.


Ja, det hjärnan gör när den känner igen en bild är inte bara en "bild", det är en process.
Kalla det vad du vill. Vi pratar inte om ett fotografi här utan om vad hjärnan sysslar med.


Ja, det är en simulering av hur det skulle vara om det faktiskt fanns ett berg där ute istället för excitationer i kvantfältet. Att en simulering som körts kan betraktas som en sekvens bilder gör inte processen till en film.

Lek med ord du. Bilden i huvudet är en mental simulering. En process.


Få se nu, berget är fysiskt, verkliga excitationer i kvantfält som via sinnena blir bilden av berget som inte är verkligt.
Om vi sätter in medvetandet i samma modell och kategoriserar det som verkligt så hamnar det på samma sida som berget.
Medvetandet är fysiskt, verkliga excitationer i kvantfält som via sinnena blir bilden av medvetandet som inte är verkligt.
Eller har jag missat något

Jaså, se ovan. lol.

Finns olika typer av simuleringar.

Ja! Vad sysslar hjärnan med exakt, hur skapas våra upplevelser i huvudet?
Hur går den processen till.

En simulering av vad? Berget, verkligheten eller kvantfälten, vad?

En simulering av vad? Ska man simulera något, måste det finnas först, annars är det du som leker med ord.

Berget är verkligt, bilden inte. Menar du att bilden inte är verklig, eller skriver du oavsiktligt otydligt?
Eller försöker du säga att berget bara är excitationer av kvantfält. Att berget inte existerar. Men hur vet du att det är
excitationer av kvantfält. Hur vet du att de är verkliga. Men som grupp går det förstås att mäta i så fall, då de bildar ett berg som är mätbart. Eller menar du att excitationerna sker inne i huvudet. Att berget finns inne i huvudet.

Vilken sida då. I verkligheten eller till höger?

Du menar att bara det man kan se är verkligt? Det är ett misstag. I så fall har du missat allt. Igen.
Det är det som är mätbart som är verkligt. Däremot kan man jämföra bilden i huvudet med verkligheten för att se om sinnena lurar en. Mätningen avläser man med sinnena, men man behöver inte kunna se det man mäter.

I vad är jag inte konsekvent då? Specificera.

Jag tror att alla vetenskapliga discipliner (bortsett från möjligtvis matematiken) utgår från att det finns en objektiv verklighet som vi kan empiriskt mäta och ha kunskap om. Exakt hur den verkligheten ser ut kan nog ingen vetenskapsman svara på, men att den de facto existerar verkar de flesta överens om.

Ditt psyke kanske är manipulerat av Descartes demoner?

Det är svårt att dra en klockren gräns mellan subjektivitet och objektivitet, på samma sätt som det är svårt att avgöra var nacken slutar och huvudet börjar. Men bara för att gränsdragningar kan bli vaga så betyder det inte att det finns vissa saker som är garanterat subjektiva eller objektiva imo.

ja, annars blev det ju rätt meningslöst att tex forska om dinosaurier

Medan jag svarade kom det fram att vi mest troligt inte kan ha något utbyte om vissa saker. Jag svarar på några grejer som fortfarande är fristående intressant för mig, men vad gäller vissa av dina svar till mig så verkar dom inte uppvisa någon förståelse av vad jag skrev.

Åh nej, nu har konspirationstänket gått igång också. :'<

Tydligen är du och jag del av konspirationen: https://i.imgur.com/b5jm1Ya.png

Så det finns overkliga saker. Väldigt udda synsätt måste jag säga.

Går det att mäta dessa overkliga saker? Jag antar att det inte gör det eftersom mätning innebär fysiskt vilket innebär verkligt, enligt dig. Så hur ska vi komma fram till att dom finns ifall vi inte kan mäta dom?

Aha, varför då? Det finns väl ingen förklaring till hur en fysisk verklighet kan existera i intet?

Jag följer vetenskapens syn på simulering och sluter mig därefter till att verkligheten och drömmar och simuleringar inte skiljer sig åt, förutom vad gäller innehållet. Lyckligtvis är det okej med mig eftersom mina upplevelser är i linje med den slutsatsen.

Jag är däremot intresserad av det som säger nåt annat. Om jag slår i tån och får ont, då är det verkligt säger du. Så om jag slår i tån och inte får ont, då är det overkligt? Om jag slår i tån i en dröm och får ont, då är det verkligt?

Alla förmågor förbättras om man vågar släppa sina övertygelser, eftersom vetenskapen inte bygger på övertygelser, eftersom övertygelser inte har något värde utöver att trösta rädda människor. Den mest framgångsrike vetenskapsmannen är den som inte är övertygad om nåt.

“I don't mind not knowing. It doesn't scare me.”
Richard Feynman

Det faktum att allt kan förkastas på det sätt du säger--vilket stämmer--har genuina konsekvenser, i sig självt. Spelar ingen roll om man vågar förkasta allt eller inte. Verkligheten går inte att förkasta däremot, eller mer bestämt så är den pålitlig. Vare sig vi förkastar den eller inte så är den kvar och oförändrad.

Så det jag är förvånad över är att folk mest troligt förstår att verkligheten är pålitlig, samt att dom förstår att allt annat är opålitligt (eftersom till och med du som varit så övertygad här säger att man kan förkasta allt), och ändå tror folk att vi kan använda dessa opålitliga saker för att komma närmare en förståelse av verkligheten.

Rätta mig om jag har fel, men sättet att förstå verkligheten är att skaffa egen erfarenhet, och om vi kastar bort opålitliga saker så bör vi komma närmare något pålitligt, inte längre ifrån. Om vi förkastar allt så måste väl ändå verkligheten vara det enda som är kvar?

Jag uppmuntrar alla läsare att konstruktivt försöka kritisera det här.

Om vi accepterar att mätningar funkar bra och att modeller kan falsifieras, vilket man kan förstå rent tankemässigt, vad mer kan vi göra om vi låtsas att mätningar kommer från en extern oberoende materiell verklighet?

Ditto.

Overkligt är inte samma sak som inte verkligt när det gäller fysiska objekt.
Du drar en egen slutsats och menar att jag skulle sagt något jag inte gjort. Sedan skapar du en motfråga av din egen konstruktion. Är du Jude? Dom brukar syssla med sådana lekar.

Inget konstigt med det. Vi måste väl anta att abstrakta objekt på något sätt existerar, även om de inte är mätbara.
Matematik är en sådan sak t.ex. Det finns massvis med saker. Handlingen i en film brukar jag ta som exempel. Jag menar att det är skillnad på vekligt och existera, även om allt som är vekligt existerar. Handlingen i en film är inte verklig.

Om det inte är mätbart, kan vi inte säga att det är verkligt.

Nu missuppfattar du igen, för det var inte vad jag sa. Nu har du övergått till din vanliga argumentationsteknik.
Du verkar missuppfattar en fråga och vänder den till en motfråga om något annat istället för att svara Då du förstås inte kan det.
Frågan är, finns det något som kan existera utan en fysisk värld, Hur i så fall?

Ehh, du skulle kunna använda mätningar för att avgöra skillnaden.

Nej! Nu försöker du påstå att jag säger något när jag frågar något.
Jag säger att på något sätt måste du dra slutsatser av allt du själv kan uppleva. Vilken slutsats drar du av det var frågan?
Men du ändar det till en motfrågor för att slippa svara. Som du brukar när du saknar svar eller inte vill svara, plus att du drar till med overkligt som ett motsatsord till verkligt igen. Vilket det inte är.

Ett citat. En personlig åsikt utan värde.

Hur vet du att verkligheten är pålitlig. Vad är verkligheten och hur vet du vad som är verkligt.
Om man drömmer samma dröm, varje natt i mer än fyrtio års tid, är den definitivt pålitlig(jag känner till ett fall). Men det betyder inte att drömmen är verklig, Verkligheten förändras hela tiden. Bara årstiderna, men även väder och vind, erosion, rörelse och förflyttning. Verkligheten är aldrig statisk. Alltid är det något som rör sig.

Man kan inte använda opålitliga saker för att komma närmare verkligheten. Men man kan mäta den. Det är inte opålitligt.
Kan man ha en förståelse av verkligheten som sådan? Har man inte en förståelse, saknar man väl den, även om man kommer närmare.

Om man förkastar allt, finns inte verkligheten heller kvar, för då förkastar man även den. Annars förkastar man inte allt.
Så det enda du har kvar är erfarenhet av att förkasta saker utifrån en subjektiv åsikt.

Har du läst dig till det här utan att fundera över det?

Om du själv i dina svar inte är speciellt konstruktiv, utan mer undanglidande och "förvrängande" varför vill du att andra ska var konstruktiva i kritiken av det du säger? För du kommer väl bara att försöka vända kritiken till frågor istället för att svara på dem?