Vad är verkligheten?

Du får tänka på att det är komplexa resonemang detta. Jag undrade bara över orsaken till att du postar. Jag postar för att ge min syn på frågeställningen, och så gott det går, uttrycka min syn på saken så att den kan förstås av meddebatörerna. Efter att ha sett dig dyka upp lite här och där i filosofi och religionsforumen så verkar du ju snarare vara här på Fb för att provocera med korta uttalanden som inte tycks innehålla någon vilja av att göra dig förstådd hos läsaren.

Kläd dina djuplodande analyser i begripliga ord så att vi alla kan förstå vad du menar. Men det förutsätter ju dock en vilja till att nå samförstånd och utveckla samtalet på ett seriöst sätt. Du kanske inte är intresserad av det?

fölåt d va inte meningen. det e bara det att solen sken idag... och jag hörde att vampyrer brinner i solen... jag önskar bara att du skulle ha kunnat minnas atlantis och lemuria.. avlägsna sånger hörs... men de förstås inte... de sjunger om det hårda vattnet kallad is..

men jag e ju inte alltid så... om du läser mina tidigare inlägg. inga sånger har än sjungits om det ja pratar om. det va inte meningen. det finns inget som når så långt.

Aha, en got.

Denna fråga har diskuterats av filosofer flera gånger om. Dem som vill, kan läsa mer om ämnet solipsism:

* http://en.wikipedia.org/wiki/Solipsism
* http://en.wikipedia.org/wiki/Solipsism_Syndrome
* http://www.utm.edu/research/iep/s/solipsis.htm

Efter många långa års studier och filosoferande har jag kommit fram till ett vattentätt bevis.

Det frustrationsbaserade verklighetsbeviset: Om nu mitt psyke vore upphov till verkligheten skulle jag väl inte göra den så jävlig med massa dryga skeptiker överallt?

solipsism är fel för de tror att personen själv är det enda som finns... det är dumt att säga att "alla andra" är illusioner. vi är ju alla samma "jag" [i oändligt många kroppar], och på det sättet är "jag" (existensen, livet, medvetandet) det enda som finns.

Det skikt av psyket vilket vi kallar egot är ju synnerligen tunt.
De som förespråkar iden om att vi själva skapar verkligheten så som den ser ut nu går på djupet. Anledningen till att vi skapar en massa fiender i det yttre, eller omständigheter som bjuder på svårigheter, är en djupt liggande önskan om att bekräfta det illusoriska motsatsförhållande som föder egots känsla av autonomi och isolering.

De djupa processer som styr skapandet av den yttre verkligheten är inte tillgänglig för det ytliga egot. Det ytliga egot skördar frukten och har någonting yttre att skylla på.

Då undrar jag varför vi har ett ytligt ego ö.h.t. För att jag ska kunna styra de komplexa processerna som skapar verkligheten måste jag vara en oerhört komplicerad organism med betydligt djupare kunskaper om livet än mitt ytliga ego. Vore det inte fördelaktigt för mig då att ge egot lite extra kunskaper som berikade livet eller rent av befria intellektet från egots bojor. Som det ser ut nu är livet ganska miserabelt och jag känner mig mest skenhelig genom att skylla på yttre omständigheter när jag nafsar mig själv i vaderna.

Dags att börja meditera.
Men man behöver inte gå så långt som att tala om "skapandet av den yttre verkligheten" för att diskutera psykets komplexitet. Det räcker med vanlig psykologi och vad vi vet om hur det undermedvetna fungerar.
"Vakenjaget" och dess identitet är ju endast en tunn polish ovanpå denna väldiga ocean vi bär inom oss.

Fast det är en väldig gradskillnad i psykets komplexitet som en del av verkligheten kontra psykets komplexitet som skapare av verkligheten. Att tolka omvärlden och att bygga den är på helt olika nivåer.

Verkligheten är vad våran hjärna registerar, så det finns en verklighet för varje unika människa. Det finns en ultimat verklighet och den kan vi bara registrera med verktyg. Så verklighet är inget absolut, eftersom det används för att beskriva flera saker. ;D

Nu är vi inne på objektivism kontra subjektivism. Finns det en objektiv verklighet? Hur ser den ut?
Och så vidare och så vidare.

Jag skulle dock vilja höra om det finns någon i denna tråd som anser att verklighetens mysterium..eller lösningen på mysteriet alltså...är någonting som vi kan hålla i vårt psyke som en ide att vrida och vända på. Vilka anser att detta är möjligt?