Vad är verkligheten?

Syftar du då till att med psykets hjälp förstå verkligheten eller att med psyket illusionera fram en verklighet? Jag anser framför allt att det sistnämda överstiger vår förmåga, men med gemensam strävan tror jag att vi kan samla ihop tillräckligt med kunskap för att förstå verklighetens "mysterium". Då måste jag givetvis förutsetta att det finns en objektiv verklighet men det antagandet är jag beredd att göra tills bevisen väger starkare för att världen är en illusion.

Vad betyder objektiv? Att två människor ser på något och ser samma sak? Om två personer är i öknet och ser en synvilla av en vattenkälla, är det objektivt?

Alla objektiva observationer är subjektiva. Världen ser ut som den är objektiv, men egentligen är den "subjektiv". Objektiv och subjektiv är dock bara abstraktioner. Man kan säga att världen är både objektiv och subjektiv. Universum är mentalt, man kunde säga att materia är koncentrerad/förstelnad medvetande, och det kallar vi för objektivt.

Hur kan verkligheten vara något som tolkas för oss? Med andra ord kan verkligheten vara något som tolkas av en tredje part för dig? Vi vet ju att "verkligheten" omkring oss är elektriska signaler från våra sinnen, tex. Om du ser ett träd så ser du inte det, Det du ser är i självla verker en bild skapad av elektriska signaler, Dvs Hjärnan skapade bilden.


Jag vet att jag upprepar dig, Men du är på ett rätt spår när du säger


"Det finns en ultimat verklighet men den kan vi bara registra/tolka med verktyg.

Det finns minst lika många verkligheter som själar. Alla lever inte i samma verklighet, o alla lever inte i en verklighet.

Idén om en enhetlig innebörd hos termen verklighet har lett oss in i ett filosofiskt problem, ett problem som kan upplösas genom att man visar att idén om en enhetlig term och dess mening härrör från en alltför snäv syn på hur ord och uttryck i allmänhet fungerar. Syftet med att föreställa sig ett möjligt språkspel av ordet verklighet, är att bedriva oss från en låsning vid bestämda exempel – såsom att så kan det endast vara – utan istället variera oss och säga: utifrån detta exempel kan det vara rätt.

Den närmaste och säkert vanligaste definitionen på "verklighet" är att det är något vi kan ta och känna på. Det som är verkligt är materiellt betingat: det är det vi kan se. Det är dock en alltför ohållbar synpunkt. Det materiella förekommer i många former, det blir vi varse när vi betraktar en synål eller en gamecube. Både synålens och tv-spelets verklighet bestäms mer vad de används till än hur de uppfattas med vår syn. Till synålens och tv-spelets verklighet hör också att de är varor: de har inte bara ett bruksvärde, utan de går även att sälja och byta bort. Det är inte heller någonting vi kan se eller känna på dessa ting.

En annan sorts verklighet är institutioner såsom skolor. Om vi går fram till en skolbyggnad och säger att detta är en skola så är det rätt, men likväl fel. Denna byggnad kan vara ett hotell nästa år. Det kanske inte är troligt, men det kan vara så. Därmed är denna skola en sorts konstruerad verklighet som vi delar och accepterar. Skolan begränsas inte av husets väggar, utan symboliserar människors tankar, åsikter och känslor. Skolan är alltså en del av samhällets normer och regler samt traditioner. Det är något som inte syns på byggnaden.

Av detta kan vi förstå att skolan och andra samhälliga fenomen inte kan reduceras till enstaka verifierbara kännetecken: skolan är inte summan av faktiska eller möjliga perceptioner. Varje uttrycklig perception som jag erfar i mötet med elever och lärare och de liv de genom miljö, arv, kultur etc, representerar är endast en liten del av ett större sammanhang som vi genom överenskommelser enats kring, men är inte fenomenen i sig. Det som gör att vi dock kan betrakta skolan som just skola är att vi låst dess innebörd: en skola är inte ett köpcentra och vice versa. Uttryckets betydelse är inget annat än att det kan användas i de och de situationerna och har de och de likheterna och skillnaderna jämfört med användandet av andra uttryck.

Begreppet "verklighet" sammanfattas för mig bäst med ordet livserfarenhet. Till det som verkligt hör på ett sätt också konsten, litteraturen, arbetet, idéer och drömmar. De är verkliga, för de påverkar våra liv. Men de är fiktiva i den meningen att de inte anspelar på något som är verkligt.

Att verkligheten ser olika ut beroende på varje individs upplevelse av den, är väl ganska självklart.

Exempel 1: När man tar droger förändras verkligheten.
" 2: Olika psykiska tillstånd som t ex schizofreni eller depression
förändrar bilden av verkligheten.
" 3: Verkligheten finns bara i nuet. Det förflutna är varje människas "hårddisk" som sväller för varje upplevelse av verkligheten vi får.

Men visst finns det en slags objektiv verklighet som vi som indiver avsläser, men på olika sätt. Lägger du din hand på en kokhet platta gör det inte bara ont, du får också synliga tecken på en brännskada.

Jag tycker att det intressantaste sker då man går ner i mikrokosmos eller ut i makrokosmos.Man har nu med vetenskapliga ekvationer och metoder resonerat sig fram till en teori som säger att mikrokosmos, så långt vi kan betrakta det med instrument eller föreställa oss det matematiskt, består av små små strängar av energi.
Vad gäller makrokosmos så är jag inte helt med på det klara med vilken som är den allmänt accepterade synen på det hela men jag har hört talas om att man tänker sig stora membran som viberar emot varandra och på så sätt ger upphov till olika universa.

Min sammanfattning läcker säkert som ett såll här eftersom jag inte är så insatt i de vetenskapliga teorierna men det är när man närmar sig de matematiska ekvationerna och tankemässiga abstraktionerna som jag tycker att man börjar närma sig den verkliga gåtan rörande tillvaron.
Jag håller med om att verkligheten så som upplevelse tycks bestå av en betraktare, et subjekt alltså, och ett yttre objekt.
Jag undrar dock om verkligheten inte bör betraktas som ett ETT. Ett enda stort enhetligt sammanhang. När man analyserar min hjärnas materia ner till strängnivå, var upphör JAG att existera, och var tar det "yttre" vid?

Jesus talar ju om sin Fader och människan så som "sonen". Fadern och sonen är ett. Östärländsk religion talar ofta om att uppdelningen subjekt / objekt är illusorisk.
Kan det vara så att upplevelsen av att vara ett isolerat subjekt omgiven av ett yttre objekt går att arbeta sig förbi genom olika former av meditation eller vrängningar av psyket varpå man blir varse ett större sammanhang där det endast finns ett ETT. En enhetlig verklighet.

Jag bara spånar lite här.

vad består dom av? eller vad består energi av? string och m-teori är bara matematisk spekulation och de gör inget för att öka vår förståelse om den verkliga världen.


lol, vart kommer de Jävla membranen ifrån.


rofl.


ja. men ingen väg är fortare. allt tar tid. det slutar aldrig.

Forsaken

Jag tror jag förstår var du kommer ifrån, och jag känner att jag delar dina åsikter.
Rätta mig nu om jag har fel.
Du tänker kring livet i form av abstraktion och känsla. Intuitionen är ditt främsta redskap. Kanskle ägnar du dig till och med åt meditation och utforskandet av ditt eget medvetande, din egen "personlighet" och dess ego.

Jag är själv skeptisk rörande strängteorier och membranteorier eftersom jag känner inom mig att mysteriet med tillvaron är större än vad som kan sammanfattas i matematiska ekvationer.

Frågan är dock vad man kan resonera kring.
Vi kan resonera kring den till synes objektiva verkligheten. Det är lätt att säga annorlunda i ett abstrakt sammanhang som här på FB då tankar stöts mot tankar formulerade i ord.
Du kanske besitter en enorm kunskap rörande tillvarons innersta mysterium men jag misstänker fortfarande att du skriker som en gris om du slår lilltån i en dörrkarm då du skall fram till datorn för att se vad du fått för svar på flashback.

Sålunda är det lätt att bli stor i orden men liten på jorden(materien).
Det är svårt att med ord resonera kring tillvarons innersta. Det enda vi kan göra här är att ärligt lägga fram olika funderingar och testa dem emot varandra i samtal.

jag vill inte.


vad menar du? bara för att allt är en illusion betyder inte att jag inte får ont om jag slår tån i en dörrkarm. klart man får ont.

jag har funderat på detta ett tag nu. (och ja, matrix ligger bakom lite).

att färger inte existerar, det är ju kännt sedan länge. men hur ser världen ut igentligen? när du tar och ser på någonting, så skickas det signaler till hjärnan som berättar hur föremålet ser ut. men hur vet vi att signalerna sänds rätt? om dom hade sänts på något annat vis, hade allting sett anorlunda ut?

uppenbarligen så existerar färger, och antagligen skulle allt se annorlunda ut. jag tror dock att det ligger mer än bara signaler bakom vårt sätt att uppleva omgivningen.