Någon som läst Åke Ohlmarks "vansinnesbok" om Tolkiens trolleri?

Ohlmarks var, med sina brister i minne, trots allt en konservativ intellektuell i en tid då dessa var sällsynta.

Vi hade typ Sven Stolpe och Stig Strömholm också. Men mer var det inte. Man var tacksam för envar någorlunda mediaprofil som INTE tuggade om det förutsägbara "Strindberg-Ekelöf-Lindegren-nihilism i betonghusens skugga" i evigheters evighet, utan istället hade Eddan, Snorre, svensk medeltid osv i bagaget.

Oerhört slående... oerhört uppfriskande.

Ohlmarks gav oss apokalypsens färgspel till en tid av betong och utslätning... man kan inte nog tacka honom för det.

Jag har nu tagit mig tid att läsa både Ohlmarks Tolkien-lexikon och Ingvar Svenssons Tolkiens Midgård samt Ohlmarks Sagan om Tolkien.

Jag får hålla med om det kilo98 skrev i ett tidigare inlägg att Ohlmarks lexikon har en större läsvänlighet i jämförelse med det betydligt stelare och akademiskt korrekta verket av herr Svensson.

I förordet till Tolkiens Midgård uppger Svensson att han hittat över 6000 felaktigheter på 260 sidor i Ohlmarks lexikon. Huruvida det stämmer låter jag någon som är avsevärt mer Tolkiennörd än jag avgöra. Värt att påpeka är att Ohlmarks Tolkien-lexikon avslutas med en lista på tryckfel på – snabbt uppskattat – 150 ord. Nu är jag medveten om att det var en hel del arbete med att sätta om en text innan desktop publishing med datorer blev en verklighet på 80-talet, men har man en erratalista med den omfattningen kanske man borde ha vett att åtgärda det innan man skickar allt till tryck?

Tolkiens Midgård ger intryck av att vara tryckt så billigt som möjligt, där originalets maskinskriva sidor förefaller återges fotografiskt och där cirkumflexen över vissa bokstäver är gjorda för hand. Därmed inte sagt att det skulle vara något fel på vare sig innehållet eller trycket.

ÅO spekulerar karaktäristiskt ganska fritt om en del namn. Drogo Bagger, Frodos far, drunknade under en båtfärd. ”namnet har en spansk klang och torde antyda att D. Var berusad av en ’drog’ när han omkom.” menar ÅO. Svensson bekräftar dödsorsaken i sin bok, men spekulerar inte om bakgrunden till namnet.

I legenden om hur entiskorna lärde människorna åkerbruk ser ÅO en parallell till ”den Wienska kulturkretslärans teori att det var kvinnorna som uppfann åkerbruket, vilket ledde till matriarkatet.”

Hellre än att erkänna att han gjorde ett misstag när Bullroarer fick flertalet namn i SoR informerar han att Gamle Tjurvrålaren även är känd som ”Tjurböl, Tjurvrålaren, von Tjurvråål”.

Det mest anmärkningsvärda är när en hob (hobbit?) som Tolkien döpte till Cotman av Ohlmarks får namnet ”Kåtman el. Kåtkarl”! Även om kåt ursprungligen betydde ”fylld av livskraft o. livsmod, livlig, uppspelt, yster, yr” (för att citera SAOB) och även om Åke fick en stockkonservativ uppfostran när seklet var ungt, och även om han bara umgåtts med väluppfostrade och bildade människor så borde det väl vara fullständigt omöjligt för en så pass språkligt begåvad och vokabulärrik man att inte förstå det olämpliga i den översättningen. Kunde halvlängdsmannen inte fått hetat Kottman istället? Svensson anger hans namn som Kattun, och kostar på sig ett (sic!) när han återger vad ÅO döpte hoben till.

Ett visst medgivande angående hur ÅO kunde ha översatt annorlunda återfinns under Snabba Solstrålen (den enda enten utan att trädrelaterat namn i ÅO:s översättning) där han skriver ”kunde också översättas ’Kvickbom’ ehuru ’spö’ vore bättre än bom och ingen dubbelbetydelse beam ’solstråle’ kan fås”.


I Sagan om Tolkien har ÅO en beundrande och positiv inställning till JRR, i mycket stark kontrast till hans attityd efter författarens frånfälle och motsättningen till Christopher Tolkien.

Boken är inte så mycket en biografi – Tolkien var som bekant inte intresserad av att träffa ÅO – som det är en beskrivning av verk som inspirerat skapandet av SoR. ÅO redogör för källor bakom namnen på personer och platser i SoR, detta utan att spekulera på det vansinnigt långsökta sättet han gjorde i sina senare verk. Till exempel det anglosaxiska Isen och geard gav upphov till Isengard med (den uppenbara) betydelsen Järngård. Meduseld kommer från Beowulf med betydelsen medu, mjöd, och seld, ”'trakteringshall' = mjödfesthallen". Förledet Éo i namn från anglosaxiska éoh med betydelsen häst. Således Éowyn – Hästglädje – Éothain – Hästtegn (thane, thegn).

ÅO tar även upp ord som kan härledas till gotiskan och till fornnordisk mytologi. De flesta känner nog till att dvärgarnas namn (Och Gandalf) är tagna från Eddan. Vidare har vi namn inspirerade av finskan (Ilmarin) och Bibeln (Moria, Nimrodel)

Han sammanfattar även en del både positiva och negativa recensioner och gör en del jämförelser med andra berättelser och myter och går igenom Tolkiens poesi. På det hela taget en intressant och läsvärd bok, så länge man inte förväntar sig att få veta mer om Tolkien som person än vad vi idag 50 år senare kan läsa på Wikipedia.


Är det någon annan som reflekterat över hur svårt det är att få tag på fotografier av herr Ohlmarks?

Google, Bing, Duckduckgo, Yandex – alla förmår de bara hitta fyra bilder. Ett (passfoto?) från 1938 och tre bilder när han är en gammal tjock gubbe. Nog borde en så pass produktiv och kontroversiell kulturpersonlighet satt ett större avtryck, även om det snart gått fyra decennier sedan han gick ur tiden? Hade han varit helt bortglömd (eller förpassad till fyra rader i ett uppslagsverk) om han inte hade översatt Tolkien eller om han inte hade varit kontroversiell?

Mycket intressanta inlägg.

Skalman har en tråd om honom.

https://forum.skalman.nu/viewtopic.php?f=36&t=48934

Han verkar ha varit mycket bra på att finna fiender.

Själv har jag läst en novell av honom, och den var helt hopplös. Som jag sade här för ca. 10 år sedan tycker jag ändå att hans översättning av sagan om ringen fungerar bra, men det är inte alls längre samma språkstil som i originalet.

Av allt man läst känns det som att Ohlmarks är en författare väl värd att studera, om inte annat så som en form av underhållning.

Andra böcker jag har läst av honom är en om spökhistorier och sedan översättningar av isländsk lyrik.

Det lustiga är att han inte verkar ha haft någon förståelse för att Tolkien ville skriva i en stil som mer skulle påminna om medeltida krönikor och berättelser. Det skulle vara som Beowulf eller till exempel Encomium Emmae Reginae.

Man får väl se att Ohlmarks tolkning av Sparlösastenen som hans typiska kreativa förhållningssätt till källmaterialet:
Vi våldför man ej: vrång varde den vränger tecknet, ränd i rumpan, ruskigt bög, uppenbar för allt folket, huggen av Hels häst!

Som sagt, Flashbackpostarnas andlige fader. "Ränd i rumpan, ruskigt bög".

Tror att det är helt korrekt.

Ohlmarks hade älskat Flashback, om inte annat så för att tala om för andra hur lite de vet eller förstår.

Man undrar om han verkligen trodde på det han skrev, eller om det bara var ett spel för honom.

Vissa har sagt att han hade en stor familj, men några barn känner inte jag till.

Det var värst vad jag snöat in mig på Tolkien på sista tiden. Har nu hunnit med Tolkien Bestiarium av David Day och Tolkiens sagovärld av Paul H Kocher.

Bestiarium är översatt av allas vår Ohlmarks och utan tvekan det mest läsvärda och -vänliga uppslagsverket hittills. Har han tagit sig friheter i texten även där? Oavsett vilket anser jag att den skulle förtjäna en nyutgåva anpassad till Anderssons nyöversättning. Något säger mig att Svartmuskingar och Svärtingar inte skulle vara helt populära benämningar ens i fantasy. Sydröner och Haradrim får nog duga.

På tal om översättningar erinrade jag mig för ett tag sedan att den gamle journalisten Thorsten Ehrenmark i någon av sina kåseriböcker skrev om hur han i slutet i 40-talet fick i uppdrag att översätta en spionroman med förhållningsordern att göra om alla tyskarna till tjecker och ryssar. Han konstaterade att det var knepigt men att det gick, och att som tur är förstår de flesta författarna inte språket de översätts till. Såvida man inte översätter en spränglärd språkprofessors verk ska nog tilläggas.

Tolkiens sagovärld är en rätt intressant analys av de folkslag och karaktärer som Tolkien har skapat och för den som känner sig hågad att ytterligare nörda ner sig i Tolkien så kan jag rekommendera den. Nu vore det offtopic att gå närmare in på innehållet i en tråd om Ohlmarks satanisttolkienister men känner att jag måste nämna följande från hans humoristiska Gillis Bonde från Ham.

Innan han slutar har Tolkien ytterligare en pil att avlossa mot filologerna. I förordet till berättelsen talade han om ’det ljus den faktisk kastar över vissa besvärliga ortsnamns ursprung’. Ta exempelvis flodnamnet Thames (Themsen). En av Gillis titlar var ’Dominus de Domito Serpente’ eller på folkmålet ’Herre till den tama draken’, i kort form ’herren till Tame’. Men han var också känd som ’herre till Ham’. Ur denna ursprungliga kontamination av ’Ham’ och ’Tame’ blev Thame det mest kända namnet, ty: ’Thame med h är ju rena dumheten utan historisk hemul.’ Tolkien säger sig att fått etymologin från ’folk som är lärda i dessa discipliner’. Kanske driver han bara med dålig filologi, men troligare är att han siktar på de spekulativa fingerfärdighetsknep som utförs av den praktiserande språkvetenskapen. På samma sätt har Worminghall, drakväktarnas stora hall, idag nedsjunkit till ett ’Wunnle’, ty ’även byar mister ju sin glans och stolthet’.
(Kocher 1973 s 198)

Här har alltså Tolkien åratal innan han fick höra talas om en herre vid namn Ohlmarks drivit gäck med de lärda som vill göra helt vansinniga etymologiska tolkningar på lösa grunder. Ohlmarks måste inte varit den förste av den typen JRR stött på. Men kanske den som gjorde honom mest förbannad?

Nu verkar man sent omsider upptäckt att vikingatida förolämpningar är ett litterärt HBTQI-budskap, vilket Ohlmarks med sitt ränd i rumpan gjorde för fler decennier sedan. Men han verkade ha en mer negativ anfallsvinkel.

https://www.gp.se/kultur/tre-runsten...2-836aeda1c32a

Vi får vara glada att det blev som det blev!

En snustorr världsbyggare och genial berättare, i Tolkien, och en färgsprakande ordkonstnär, i Ohlmarks.

Sögs in i Ringvärlden på 80-talet, och den formade livet.

Vet inte om detta hade skett med en korrekt översättning.

Nej så var det inte. Tolkien skickade med instruktioner kring hur namn skulle översättas.
Baggins syftade på påse/säck och namnet skulle alltså översättas till just det. I den nya översättningen har man tagit fasta på det och han heter Säcke (eller något).
Det var alltså inte så att Ohlmark "förtyskade" namnet - han sker helt enkelt i instruktionerna och översatt det över inte alls.

Jag gillar Ohlmarks översättningar.

Jag påpekade i mina tidigare inlägg slarv- och stavfel i Ohlmarks texter och jag är fullständigt medveten om att jag inte är perfekt själv. Men det är lätt hänt när man tänker formulera sig på ett sätt och sedan ändrar sig innan man skrivit klart meningen. Men jag är en okänd som skriver inlägg på ett forum, inte en kulturpersonlighet som ger ut böcker och borde ha tillgång till korrekturläsare.

Infallsvinkel menade jag naturligtvis.

Ohlmarks var kanske "lärd," men han hade samtidigt inga större problem med att slira lite grand med det mesta.
Hans tolkningar av de svenska hällristningarna säger iaf i många fall mer om honom själv än om hällristningarna.
Och med en så Bestämd ton dessutom. "Så här ÄR det."
Men så är det bara han som sitter och har tråkigt vid sitt skrivbord, eller nåt ... =)


Hur folk kunde ta honom på allvar är väl en fråga för sig.

Uppväxt med Ohlmark fördrar jag definitivt Bagger framför Secker, men även sett objektivt är min uppfattning att Bagger är bättre, inte minst för att man då behåller initialerna BB.

Att det inte genom Bagger är översatt är väl att ta i. Ser vi till den tid då Erik Andersson översatte trilogin var vid det laget ordet bag vardagligt även om det ofta inte motsvarar orden säck och påse. Det för i alla fall tankarna rätt. I många fall är idag bag dock motsvarande påse.

Dessutom sägs ordet bag i engelskan vara inlånat från nordisk vikingatid och ordet baggi

https://svenska.se/so/?id=104198

Baggins fungerar inte som traditionellt svenskt namn, men översättningen Bagger gör det. Så det var ett bra val.