Citat:
Ursprungligen postat av
akademikerfyllo
Hur länge har du förespråkat detta? Två ordspråk:
- "Omvändelse under galgen"
- "När fan blir gammal blir han religiös"
Röd har jag varit sedan barnsben, jag är för en bra och välfungerande välfärd där alla bidrar solidariskt. Alla som kan jobba ska jobba.
Unken kvinnosyn och att inte bidra till vårt samhälle har jag också varit emot sedan barnsben och i tonåren märkte jag att det fanns vissa invandrare som hade unken kvinnosyn och som åkte räkmacka på vår välfärd utan att bidra till den. Men då var de relativt få och det var desto fler invandrar/flyktingar som skötte sig och var väl integrerade bland dem jag kände (inklusive min egen familj, jag är andra och tredje generationens invandrare).
Men när migrationen började spåra ur och problemen blev större och större. Desto mer irriterad har jag blivit över en oansvarig migrationspolitik, som försvårar integrationsarbetet. Bra integrerade invandrare behövs dock. Min familj tillhör dessa. Vi är samtliga integrerade och välutbildade och bidrar. Liksom våra vänner, kollegor etc. som är invandrare/flyktingar.
Under de senaste åren har jag sett att SD börjar bli mer och mer moget som parti. Vilket är bra. Och jag har definitivt sett deras röda sidor, men också deras blå. Och jag har insett att
om SD någon gång kommer samarbeta med några, så blir det med blått. Och det är en dålig matchning. Så SD har därmed aldrig varit ett alternativ för mig. Sossarna skulle kunna vara ett alternativ för mig
om de hade samarbetat med SD. Men då jag förstår att detta inte finns på tapeten så har heller inte sossarna varit ett parti för mig.
Så. Som kortfattat svar på din fråga
Röd har jag alltid varit i frågor som rör välfärd och jobb.
Gul har jag varit sedan tonåren, när det kommer till invandringsfrågor och brott och straff.
Att vilja se ett röd-gult samarbete, har vuxit fram under de senaste fyra åren. Och ännu mer sedan jag sett valresultat: sossarna och SD skulle tillsammans ha en majoritet.