Extremt långa rekryteringsprocesser?

De jobb jag har haft har det varit 2 intervjuer och sen har man fått ja/nej, oftast har då rekryteringen skötts av det faktiska företaget. Det är dessa jobb jag har fått. Det har varit simpla processer.

Nu ser jag att det är först 2 intervjuer med rekryterare, 2 intervjuer med chef och dennes överordnade chef + HR person i vissa fall samt något överdrivet personlighetstest och logik-test. I vissa fall ett arbetsprov där man lagt ner ett par hundra lappar för att få åtkomst till viss data för att skapa en modell etc.

Det här är ganska tidsödande att hålla på och gå på intervjuer och där de kan hålla på i månader. Sedan ska man skicka tack-brev efter varje intervju etc och "följa upp".

Varit med om vissa arbetsgivare som "recyclat" ditt CV om den förste kandidaten de gick vidare med inte fungerade under en provanställning alternativt lämnade bolaget etc och DÅ kan de höra av sig efter 5-6 månader.

Tycker detta är grav overkill.
Beror detta på LAS och att det är så svårt att sparka folk i Sverige när man väl fått fast tjänst?

Ja, hade vi inte haft LAS så hade det inte behövts så utdragna rekryteringsprocesser. Ganska frustrerande att på dessa intervjuer veta att företaget kryllar av folk som på sin tid inte alls behövde gå igenom samma sak.

Det är tyvärr en avledning som på många företag blir extremt ogynnsam. Det är något som både både ger negativa avtryck i statistik, på själva arbetsplatsen men slutligen även inom yrkesområdet.

En stor del av problemet är att företag distanserar sig från processen genom att anlita externa rekryteringsföretag med låg standard. På större företag sker givetvis inte arbetsintervjuer på högsta hönsets kontor men att ständigt outsourca, och göra det i alla möjliga avdelningar, är ogynnsamt - inte minst för företaget. En in-house-modell gällande rekryteringsprocessen övervägande bättre - speciellt när det gäller att få valuta för pengarna.

I och med företags val att distansera sig kan man förstå att de ställer höga krav på rekryterarna. I väldigt många fall är det tyvärr rekryterarna som övergör sitt arbete i syfte att måla upp en överdriven bild som förmedlar att rekryterarna är hängivna i sitt sätt att arbeta. Det är ett enkelt sälj som många företag köper.

Vad som står klart är däremot; behöver du som rekryterare eller anser du som chef att dina rekryterare behöver två möten eller mer för att avgöra en persons lämplighet att arbeta på ett företag så bör du, hårt nog, se över ditt val av karriär.

Arbetssättet du tar upp kräver onödig tid från intressenter men även onödiga utgifter för företagen som aldrig - eller i alla fall till väldigt liten del - får riktig valuta för pengarna. Vinnarna i den modellen är rekryteringsföretagen och det är tanken. Deras statistik är generellt sett inte vacker, men det skulle man kunna påstå att intäkterna alltid är.

Vad skulle Las ha med det att göra?

Las har funnits länge, det ni beskriver är nytt.

Det är fel på de som söker anställning som accepterar precis vad som helst pga ni saknar vett och ryggrad.

Hade ni bara haft några kulor hade ni sagt nej. När ni går på dejt och tjejen säger sitt, rulla runt, och vacker tass, så krälar ni säkert runt på golvet också. Desperation.

Yes, har också varit med om denna mardröm. Förhoppningsvis får jag jobb där jag gör min masteruppsats så jag slipper detta helvete. Min tid är värdefull och jag anser att företag som håller på så här helt enkelt inte är värd min tid.

Dessutom är dessa rekryterare ofta totalt inkompetenta när de headhuntar folk. Varför skulle jag vilja jobba som typ dator-administratör eller nätverkstekniker på ett företag med en naturvetenskaplig kandidatexamen? Det är sådana jobb man kan få när man gått data på gymnasiet (jag har t om jobbat som it-support och administratör på ett mindre kontor innan jag läste upp gymnasiet senare i livet. Det räcker att vara ”duktig på datorer” och i mitt fall känna någon som känner någon).

Inte konstigt att de har så många processer då de jagar fel personer då de inte har någon aning om vad de letar efter.

Det är samma förfarande i USA där du kan få sparken på dagen. Det har ingenting med LAS att göra. Det har att göra med att diverse HR och "rekryteringsspecialister" behöver markera revir för att motivera sin existens.

Det ska inte vara så här långa processer på att söka vanliga jobb, inte konstigt folk hellre sitter hemma på bidrag det är ju helt värdelöst system. För många rekryterare och HR vad är vitsen med alla egentligen ? Bättre system i usa, "help wanted". Här kan man inte ens få ett städjobb direkt..

Det är även många jobb som skapats för kvinnor genom dessa extrema processer.

Fast idag är det nästan en regel att man blir erbjuden en provanställning även när man har erfarenhet och ett fullt cv och referenser.
Iom att man tillämpar provanställning så är det inget problem med att sparka folk.

Högern älskar att lova att bara cheferna får säga upp vem som helst för vad som helst när som helst så kommer allt att bli fantastiskt. I verkligheten så är det uppenbart att så inte är fallet.

Erbjuden kanske man blir men det är alltid en förhandlingsfråga. Allt handlar om hur unik kompetens man har. Själv har jag haft tillsvidareanställningar ända sedan examen.

Långa rekryteringsprocesser är bara ännu ett av många typexempel på att jobben blir allt färre överallt, samtidigt som populationen ökar världen runt. Hade de verkligen behövt folk, så hade deanställt dig omgående, precis som på gamla goda 80-talet. Nu kan de fabulera, leka lekar, tigga pengar från staten för att vilja "anställa" folk. Har du sökt 1 jobb, så konkurrerar du med 200 till om detta jobb. Så ser det ut idag.