Är less på läkare som ljuger i ens journal - vad är lösningen, filma läkarbesöket?

Psykiatrin är ju som en svart fars. De flesta sköterskor och "vårdare" är undermänniskor, och 80% av läkarna är själva inte psykiskt friska. Man bör undvika psykiatrin så mycket som möjligt, om man inte har en läkare som tillhör minoriteten av vettiga psykläkare.

Läkare ska ju inte skriva ner vad man själv ha sagt. Dom ska skriva ner sina egna observationer och bedömningar, kortfattat, för att framtida läkare eller vårdpersonal snabbt och enkelt ska kunna förstå kärnan i vad det rör sig om. Vad patienten själv säger och upplever, det är bara patientens egna upplevelse, inget annat. Då brukar läkare ofta skriva 'Pat uttrycker upplevelser koherenta med diagnosen, trol. endogen typ' eller liknande.

Sen kan mindre socialt begåvade patienter bli snortokiga, typ "Men vafan jag sa jag har fått problem med potensen, i skrevet, men läkaren skriver om nåt med halsen istället, nån jävla sköld eller körtel eller vad han nu skrev. När sa jag att jag hade problem med halsen, liksom?".
Patienten förstår liksom inte sambandet.

Har man varit patient på psyk t.ex. så blir många helt förfärade över vad läkaren skrivit, visavi vad man själv upplevt/upplever. Det är bedömningen dom skriver ner.

Om läkaren skriver att patienten beskriver en skarp smärta i knä som uppkommit hastigt senaste veckan.
Och patienten har beskrivit att denne har haft ont i flera år men att det senaste månaden passerat gränsen för vad som är möjligt att utföra ett arbete.

Tycker du detta är korrekta uppgifter att lämna i en journal för ev nästkommande läkare?
Vad har detta med observation att göra. Det är ju bara en felaktig återgivning av vad patienten sagt.
Och ger ju en helt felaktig bild av sjukdomsförloppet.

Jag har sysslat med detta som arbete och tro mig när jag säger att det är nästan oftare fel än korrekt.

En normalbegåvad person har inga problem att tolka sin journal. Tre gånger senaste halvåret har jag fått be dom göra om, göra rätt. Detta pga ihopblandning av patienter. Jag klarar mig men kanske inte de äldre som då fick fel vård innan det korrigerades. Dessutom är läkare överlag ett sorgligt släkte och jag har sett ”inifrån” precis hur det fungerar (inte fungerar)

Du stödjer alltså idéen att patienten ska skriva sin egen journal?

Särskilt där flera vårdgivare är inblandade vore det väl bra om patienten skrev ner sin historia. Som det är nu skriver läkaren en mening. Sedan får patienten berätta om igen för varje ny vårdgivare. Det går skitmassa tid att berätta det som de redan berättat flera gånger.

Jag vet inte varför vården älskar att man mal samma saker flera gånger. Är det för att de tror att man ljuger och ska missa att berätta samma historia? Eller sitter de och tänker på annat för att slippa jobba?

Låt psykpatienterna skriva sina egna journaler. Vilken fantastisk idé.

Läkaren kan skriva sin journal parallellt.

Det vore väldigt skönt om man som psykpatient fick skriva journal, t ex berätta om att ens sköterska anser att man bör bli sexuellt angripen och att hon säger att man bör ta livet av sig.

Hade varit skönt att ha det på papper.

Istället för att "under samtalet framkom inget".

Ps. Tycker man alltid ska ha samtal med psyk inspelat och att denna inspelning ska finnas i journalen. Det finns så många fall där psykpatienter blir misshandlade av sina vårdgivare men ingen tror ju ett psykfall. De är helt utsatta och kan utsättas för vad som helst. En inspelning är neutral.

Okej? Ja det enda jag kan se är att det förändrar inte läget nämnvärt för att hitta vad som smärtar i knät. Ett hastigt påkommet kortare förlopp kan ju tyda på t.ex. infektion eller ledbesvär (kan jag tänka mig). Men är detta fel, hittar dom ju att det är fel nästan direkt med även simpel testning och då återstår ju att hitta vad som egentligen är felet.

Jag har inte jobbat med det själv, men känner inte nämnvärt igen mig i företeelsen i privatlivet. De flesta saker som någon gång har beskrivits lite avvikande - i mina fall - har formulerats så för att korta ner beskrivningen till dess essens. Lätt hänt. Det är ju inte så att en läkares formulering utgör någon regel eller ramverk som efterföljande vårdpersonal inte får förändra, vid närmare granskning.

Men är läkares beskrivning rejält fel på saknivå, då är det förstås väldigt illa. Och läkare- eller vårdpersonal brukar ju drillas ganska hårt i dokumentationens viktighet, och dom tillhör inte dumskallarna i samhället. Så man tycker det kan ju inte finnas kapacitets-brist för dom att skriva ganska rätt. Felet måste ligga i något annat då.

Jag håller med läkaren i din artikel, det förändrar dock inte mitt grundläggande ställningstagande.
MVH:
Jobbar inte längre inom Psykiatrin

Jo men jag vet att det är mitt fel. Men vet inte hur jag ska sända ut rätt signaler att jag är så sårbar och underlägsen som jag är. Läkare har ju alltså dömt mig innan vi ens sagt hej. En gång skulle vi ta i hand (innan covid) men han ha händerna på ryggen och fnös. Det berodde på att jag väntat i fel hörn av väntrummet eftersom jag inte visste vilken korridor han satt i. Korridorerna är låsta så man kan inte gå och kolla heller. I väntrummet sa de att man kunde sitta varsomhelst. Men han var jättearg att jag fått honom att gå genom väntrummet för att hämta mig. Jag kan förstå det. Han förlorade kanske nästan en minut på det. Men samtidigt hade jag faktiskt ingen chans att veta vilket kontor som var hans. Sedan tyckte han att jag inte respekterade hans tid eftersom hans föregångare beställt detta besök som ett ganska akut återbesök. Han ansåg inte att det var hans jobb att ta återbesök från läkare som slutat. Jag borde självklart avbokat, men jag visste inte att man inte fick göra så. Jag fick betala 400 kr för återbesöket som slutade i att han slängde ut mig efter 5 minuter för att han inte beställt återbesöket.

Jag vet inte hur jag ska göra för att inte uppröra narcissister. Det är något i min existens innan jag ens talat som gör att de försöker trycka ner mig. Skulle jag veta det kunde jag fixa det.

Läkare som bara vill hitta en lösning har inga problem med mig. Men jag vet inte hur man fjäskar och smeker deras egon. Läkare som har en annan agenda än att hjälpa patienten förstår jag inte. Jag förstår inte vad jag ska ge dem för att bli accepterad.

Andra människor verkar ha en bättre antenn för dessa läkare och visar hur man gör sig liten och tacksam. De flesta säger heller inte till om läkaren vill skriva ut något de vet de inte tål. De säger tack och köper ut medicinen ändå. Och sedan går hem och tar den. Jag förstår inte varför de gör så och varför jag ska göra så. Jag önskar någon kunde förklara.

Jag är alltid trevlig och artig. Men det är ju inte det som behövs i det fallet.