Snack om Karate Kid från 1984 - är det en klassiker eller inte?

Ja.
Jag har aldrig förstått mig på filmen Cocktail, nu fick jag veta varför.

Skådespelarprestationer är inget jag lagt så mycket tyngd vid när det gäller filmer som Karate Kid. Att Ralph Macchio är kass skådis eller ej var inget jag minns vi diskuterade i alla fall. Och tycker han spelar helt ok i Cobra Kai.
Det var länge sedan jag såg Karate Kid, men det är en solkar 80-tals klassiker för mig. Tranan - sparken ansågs extremt häftigt.

Det är en klassiker i kategorin ungdomsfilm, de kryddade high school genren med karate så det blev lite action också. Det på sätt och vis gjorde den unik.

Uppföljarna är skräp dock. Men kulturellt sett så har den haft en massiv påverkan på en hel generation. Gör tranan framför en jämnårig eller säg wax on wax off och ALLA vet vad du pratar om. Odödliga referenser.

Skulle säga att få filmer haft samma självklara genomslag som referenspunkt. Ghostbusters möjligen, och Dirty Harry-filmerna, om man bortser från uppenbara blockbusters som Star Wars och Indiana Jones.

Hög igenkänningsfaktor. Kommer ihåg att jag som barn pantade burkar för att bl.a. hyra VHS-filmer.

/AI

Efter “Cobra Kai” - “Karate Kid” blir film igen 2024

https://www.moviezine.se/nyheter/efter-cobra-kai-karate-kid-blir-film-igen-2024

Mjölka mjölka mjölka!

Edit: Fanns en egen tråd

(FB) ”Karate Kid” - 2024

Det är stora ord, ghostbusters, dirty harry, star wars m.m.

Vad tycker du om Pat Moritas rollpresentation, är den klassisk/ikonisk?

Ja, som kultfigur är hans prestation onekligen det. Det finns en mycket bra dynamik mellan honom och Ralph Macchio som fungerade väldigt trovärdigt.

Är han en stor skådis? Troligen inte. Men den här rollen är ju odödlig på många sätt.

Ja, jag avsåg kanske inte att påstå att Karate Kid är i samma klass som de andra filmerna, men rent kulturellt har den lämnat ett liknande avtryck i vår kulturella själ.

Beror på vem du frågar men för de som var unga då, självklart ja. Tycker även remaken är riktigt bra med han vad han nu heter, Will Smiths son.

80-talet hade en speciell stil. Filmer gjordes och fokuset var på underhållning. Är verkligen Ghostbusters så jäkla bra? Gremlings? Indiana Jones-filmerna? G – som i gemenskap? Breakfast Club? Top Gun? Sällskapsresan?

Nu har snart fyrtio år passerat för de flesta av dessa filmer. Hur många stor filmer har gjorts före och efter. Ändå gissar jag att majoriteten som läser detta sett majoriteten av nämnda filmer och kan återberätta handlingen. Nynna på något soundtrack. Slänga ur sig citat. Kan man det från majoriteten filmer man sett?

Dessa 80-tals filmer krävde minnesvärda scener, sköna soundtrack, någon söt tjej och en handling man antingen kunde känna igen sig i eller gotta sig i en helgkväll. Filmer som inte tar sig själva på för stort allvar. Karate Kid är inget undantag.

Är Ralph Macchio någon i klass med Marlon Brando, Gene Hackman, Laurence Olivier eller Daniel Day-Lewis. Nej, men han har viss charm, fått rätt roller och åldrats väl. Han fattar vilken tur han haft och gjort det mesta av det.

Många av de unga överspelar så det blir underhållande och se hur taggade de är, Elisabeth Shue är "the girl next door" som jag gissar många blev förtjusta i, Pat Morita ger bra balans till huvudrollen, Wax On - Wax Off är lika känt för flera generationer som Shakespeare. Att filmerna är ostiga gör inte så mycket. Det

Film nummer två tycker jag är mer seriös och håller fortfarande bra. Trean blev väl överdriven och mer som en parodi. Fyran med Hillary Swank vågar jag inte kommentera på och remaken med Jaden Smith är faktiskt inte så dum som många vill få den till (förmodligen bättre än trean och Swank-filmen).

Vill jag bli lite gladare ser jag gärna Karate Kid. Ska jag försöka ranka de 20-30 filmerna jag någonsin sett lär Karate Kid och alla efterföljare sorteras bort ganska snabbt. Det är dock svårt att ta bort hur de blivit del av kulturen på ett sätt majoriteten av filmer inte blir. Klassiker på ett sätt, men inte på samtliga.

Mycket bra inlägg!

Då har man sett om tvåan från 1986

Den är ju betydligt sämre än ettan. Jag skulle vilja påstå att storyn är urusel och Yuji Okumoto tar nog priset för den sämsta skådisen hitills, i min omtitt av serien. Imponerande att den ligger kvar på 6.1 på IMDB, ska se om 3an ikväll som ligger på 5.3...

Vad tyckte ni om tvåan?

Annars om ni kanske nyss upptäckte tråden, dela gärna med er om er relation till dessa filmer och vad de betytt/betyder för just dig.

Jag kan bara tillägga att trean verkligen är urusel, men samtidigt är det jävligt roligt hur alla är ute efter att mobba daniel-san som han vore ett hot mot mänskligheten. Terry Silver är såklart lökigast.

Enligt mig så var ettan halvseriös men tvåan och absolut trean känns mer som komedier. Har svårt att se hur John G. Avildsen ligger bakom trean, man undrar ju om han var seriös eller inte? Kunde inte sluta garva när Terry Silver gömde sig i skorstenen.

Det blir ingen "The next karate kid" för min del, nu får det fanimig räcka