Citat:
Ursprungligen postat av
TredjeDiket
Nej jag tror snarare att jag är för kunnig och inser att det finns offer på båda sidor. Jag vill inte vara med i pöbeln och skrika "Barnvåldtääääkt" när det inte stämmer i Dumpens fall. Och att "alla pedofiler ska dööö". Det är extremt okunnigt och uppviglar till våld och att släkt och vänner och arbetskamrater blir utmålade som svin när dessa är helt oskyldiga.
Det finns professionella som ska hjälpa förövarna så att de slutar med sexuell aktivitet (grooming) mot minderåriga, och det finns professionella som kan hantera barn och ungdomar som blir utsatta eller själva prostituerar sig, vilket är ett samhällsproblem.
Patrik och Sara är helt olämpliga att driva detta som någon slags personlig vendetta och tjäna pengar på det. Samtidigt som människor får sina liv förstörda, vilket de de tar noll ansvar för. De vill bara hata och få ryggdunk och leka poliser.
Det faktum att du inte blint hakar på lynchmobben och önskar livet ur gäddorna i sociala medier klassar dig inte som "för kunnig". Det klassar heller inte människorna i mobben som "för dumma". Du kanske reflekterar mer innan du reagerar medan dessa individer reagerar mer känslomässigt. Och nånstans är en stark spontan reaktion det mest giltiga beviset på hur man ska värdera händelser och handlingar. Som akademiker inser man tillslut, när insikterna mognat, hur lite man verkligen förstår. Jag tänker ibland att det enda jag verkligen kan vara säker på är sanning för mig, är det jag reagerar känslomässigt på. Jag vet att jag älskade den människan jag sörjde när hen försvann ur mitt liv. Det var sant i mitt liv.
Och när subjektiva sanningar förenas och blir intersubjektivt samstämmiga har vi ett ypperligt bevis på hur något bör betraktas. Folkmord är avskyvärt och intentioner att närma sig barn sexuellt likaså. Så lynchmobben behöver inte vara fel ute och den bör heller inte likställas med en blind massa som följer sin Hitler utan att reflektera över varför, även om det finns överlappande sociala mekanismer mellan dessa fenomen. Man kan tycka att skillnaden är hårfin men får då bedöma bakgrunden till ett uppbåd. Är det rimligt att hata judar enbart utifrån deras grupptillhörighet? Eller är det rimligare att jag önskar någon illa, som manipulerar barn för att komma innanför byxorna på dem? Återigen är bedömningen subjektiv tills den stämmer överens med andras, och även här kan ställningstagandet med fördel göras med ett känsloargument.
Och ja, det finns professionella som ska hjälpa både förövare och offer. Och ja, det finns förövare som själva varit offer. Och det finns till och med professionella vars uppgift är att lokalisera både förövare och offer. Nästa ställningstagande man får göra då är på frågan om man anser att samhällets förebyggande insatser är tillräckliga. Du svarar inte direkt på om du anser det, men du uttrycker ett förtroende för samhällets metoder. Jag kan också ha ett förtroende för den [intersubjektivt samstämmiga och känslomässigt motiverade!] moral samhället bygger på men jag anser inte att samhällets förebyggande insatser är tillräckliga eller att samhällets straff för dessa intentioner motsvarar det lidande barnet kan hamna i.
Därmed är jag pro Dumpen, som med sina metoder har uppmärksammat brister i samhällets viktigaste funktioner, av vilka att skydda våra mest värnlösa medborgare kan vara den absolut viktigaste. Historiskt sett har det oftast varit enskilda händelser eller aktörer, genier eller eldsjälar, som legat bakom de största stegen i all utveckling. Vi har sjukvårdslagar som tillkommit efter tragiska händelser, så som Lex Maria och Lex Sarah. Och vi vet att otaligas lidande ligger bakom formuleringen av mänskliga rättigheter vi idag tar för givna. Förhoppningsvis kan Dumpens arbete påskynda förändringar i liknande önskvärd riktning.
Därmed är jag för Dumpen, för att många barn inte får det skydd vi enligt barnkonventionen kommit överens om att barnet har rätt till. Gäddornas sociala straff är också godtagbart. Trots hemska intentioner har de friheten kvar och har inte bedömts som skyldiga enligt lag, allt enligt artikel 11 i den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter. Men att de hamnar i läget att behöva omvärdera hela sin existens är inte mer än rätt. Skammen är en mild bestraffning de ska vara tacksamma för.