John Carpenter's They Live (1988)

Shepard Faireys arbeten med karaktären "André the Giant" och OBEY-klistermärken var nyskapande i sin tid (tidigt 90-tal), även om han gjorde precis samma sak som Andy Warhol tidigare hade gjort med Marilyn Monroe-affischerna så gjorde han det för en ny generation. Fairey är det viktigaste namnet inom det som kom att kallas "Street-art".

När Obey blev ett klädmärke under 00-talet så blev det äckligt och löjligt. Kids köper fula kepsar och tröjor i kass kvalité med en GIGANTISK och intetsägande logo på. Som en antites till Naomi Kleins "No Logo" som kom under precis samma tid (No logo och Obey är för övrigt väldigt grafiskt lika, sans-serif, svart/rött/vitt).
Tanken med Obey som klädmärke kan sammanfattas som "Yes Logo", en kommentar till boken. Fairey har sagt att Klein är en av hans favoritförfattare.

Fairey ville troligtvis med sina klistermärken precis som Duchamp och Warhol undersöka vad konst är. När han var klar med det gjorde han samma sak med mode. Det äckliga med Obey-tröjorna var alltså inte att han gjorde dom, utan att folk köpte dom. Förhoppningsvis tänkte Fairey ungefär såhär; Nu gör jag något riktigt vulgärt så får vi se om fårskallarna köper det.

Så tanken var egentligen helt in linje med They Live! men det blev skit för att folk köpte grejerna?

En form av konceptkonst med andra ord. Genialiskt på sitt sätt.

Även om personerna som bär kläderna i mina ögon visar prov på dålig smak och fårskallighet är det lite kul att arvet av en sådan obskyr lågbudgetmatine' lever vidare idag.

Dessutom fick konstnären bevisa sin tes att folk är fårskallar.

(FB) Folks desperata behov att följa trender, till vilken nytta?

off topic kanske men startade en tråd om folk desperata behov att följa trender.

man vill vara ett av fåren.

Jag kom att tänka på er grabbar igår när jag spisade middag på hotellet där jag för närvarande residerar.

Det var en man I 60-årsåldern som åt tillsammans med sin gulliga lilla fru, han var välvårdad på alla sätt och vis, välfriserad och ren, på överkroppen bar han en OBEY-tröja.

Vad i hela fridens namn?

Det kan röra sig om det här fenomenet:

Niklas 13år tjatar på sin hårt arbetande morsa att han måste ha ett par Wu Tang Clan-jeans, morsan som inte är så insatt i ungdomsmode tycker att det vore bättre att köpa ett par Levis 501 ifall han ändå måste ha ett par jeans för nästan tusen spänn. Tillslut går hon ändå med på hans tjat, men strax efter att han har sina jeans börjar Niklas kompisar lyssna på rock och han vägrar att använda jeansen. Tillslut börjar hon själv använda jeansen, hon tycker att det är onödigt att de inte kommer till användning.

Jag ser det hela tiden, oftast medelålders morsor men även farsor som går runt och rastar hundar, handlar på Lidl eller grejar i villaträdgården iklädda tröjor med daterade tonårsidolen, vulgärt streetwear som har hunnit bli ute och bortglömda låtsasmärken.

Eller så har din 60-åring bara en helt vanlig ålderskris.

den finns på bitchute, verkar som att youtube och netflix har cencurerat den enligt bitchute.

Jag har inte sett den än men efter vad jag läst om den i trådar så har jag skyhöga förväntningar till den.

Alla behöver se filmen.

https://archive.org/details/they-live-1988

https://worldtruthvideos.website/watch/they-live-based-on-a-jew-story_Aa6uj6KeWTLE2zr.html

Det stämmer att dem lever och vi alla andra sover.

https://www.bitchute.com/video/JLr7DHsGm21U/

Om filmen var gjord i 2022. Ganska genial trailer.

Det här är en film jag håller hårt i i min DVD-samling, även om jag inte har sett den på snart 15 år. Vad det gäller filmen i fråga så är det framför allt en viss berömd slagsmålsscen man minns så här ett och ett halvt decennium senare.

Jag tror min utgåva(som jag inte kan komma åt just nu för att bekräfta) är en R2UK med svensk text som jag köpte på CD-Wow för 7-8kr inkl. frakt, men är det inte den DVD'n som har en väldigt udda design på baksidan, där allt är på tvären och väldigt byråkratiskt.

Den av flera skäl legendariska slagsmålsscenen i all ära, men en sak jag minns med ett leende nu(det är två-tre år sedan jag såg den senast) är när Nada blir utknuffad ur ett fönster av en liten späd kvinna med mysko ögon och rullar ner för en kulle. Han har det inte lätt i den där filmen.

Sen varje gång jag pratar om eller ens tänker på filmen så blir jag sugen på att tugga tuggummi och spela Duke Nuke'm 3D.


Jag har alltid upplevt Peter's fight med hönan som en gliring till fighten i The Man From Hong Kong (1975) eftersom den alltid förflyttar sig över större ytor, till skillnad från den i They Live som är på ett och samma ställe, men hittade inga sökresultat som ger mig medhåll på den punkten, så They Live kanske var ursprunget ändå. Sen är ju They Live-fighten det dom spoofar i South Park-avsnittet Cripple Fight.

Jag har sedan jag såg Vampires (1998) för några månader sen planerat påbörja en plöjning av alla John Carpenter's filmer från start, men har inte kommit så långt än. Funderar på att väva ihop det och plöja allt med Roddy Piper samtidigt, så man får en ursäkt att se om Hell Comes to Frog Town (1988).

Fruktansvärd b-film. Se inte. Jobbigt soundtrack. Huvudkaraktären blir aldrig träffad av skott. Skjuter bättre än soldater. Listan kan göras lång vad som är fel med denna film.