Ser vi slutet för Folkpartiet (numera Liberalerna)?

Om inte ens Pehrsson kan rädda partiet kvar i riksdagen, så tror jag att partiet lär implodera inom kort. C lär överta rösterna i så fall. En spillra av partiet lär kanske finnas som ett mikroparti i framtiden. Men om de klarar sig kvar, så överlever partiet åtminstone en mandatperiod till.

Menar du verkligen det?

Jag hoppas verkligen att "L" och även MP är överskattade i mätningarna. Jag hoppas att båda partierna får 3,9%, för att minimera resultaten för de som lär bli femklövern istället för sjuklövern.

Jag hoppas på att dom får runt 3,6 -3.7% så att det inte blir nån diskussion direkt efter valresultatet huruvida man skall se det som att dessa små unkna skitpartier ändå skall få sina riksdagsplatser och inflytande trots att dom inte når upp till 4% spärren.

3.9% då kommer dom börja gapa om valfusk eller att valresultatet ej räknats korrekt och sedan kommer en justering göras baserat på medias då, korrupta beteende och vilja av att hålla dessa små skitpartier om ryggen. Någon sådan realitet skall inte bli verklighet.

Folkpartiet grundades 1934 och är ett samlingsparti för de svenska liberala partierna genom en fusion av Frisinnade Folkpartiet och Sveriges Liberala parti. Frisinnade Folkpartiet var 1911 hade gått från 40,2 procent i valet 1911 till 10 procent valet 1932. När Bertil Ohlin (1944-1967) valdes till partiledare såg partiet en mycket stor ökning åren 1948-1956. Partiet nådde 24,4 procent valet 1952. Partiet föll återigen under 20 procent i valet 1958 och har sedan stadigt fallit. Valet 1982 nåde partiet botten på 5,9 procent under Olla Ullsten (1978-1983).

Partiet var i kris och valde läkaren Bengt Westerberg (1983-1995) som partiledare. Westerberg hade noterat att Folkpartiet lyckades bäst när de sålde en socialliberal politik. Rösterna skulle inte komma från högerväljare men från liberala vänsterväljare. Westberg gjorde sig känd för att bedriva vårdfrågor vilka syftade till att expandera dem så som kroniskt sjuka skulle få eget rum. Trots detta låg partiet kring fyra procent i de opinionsundersökningar som gjordes. Det var inte förrän han markerade mot Moderaterna som partiet ökade. Partiet fick 14,2 procent i valet 1985. Det är detta som brukar kallas för Westerbergseffekten. Det var det bästa valet sedan 1970.

Men snart vände trenden och partiet minskade i valen 1988, 1991 och 1994. I princip hade Westerberg inte bara börjat göra upp med Socialdemokratin om vissa frågor som på den gamla tiden men samarbetet blev allt djupare och mer invecklat. I princip ville Folkpartiet ha "allt åt alla" precis som SAP men utan skattehöjningar. Partiet hade utvecklats till ett ansvarslöst vänsterliberalt parti i väljarnas ögon. Westberg var också ansvarig för att Luciaföredraget 1991 revs upp vilket innebar näst in till en fri invandring till Sverige.

Partiet hade också en högljud internationalistisk och neoliberal falang bestående av Birgit Friggebod och Anne Wibble vilka inte heller var speciellt omtyckta. Under Westbergs tid blev det inte bra fri invandring, det blev också pappamånader och vårdnadsbidrag. I valet 1994 fick partiet 7,2 procent och mycket av det man hade vunnit på att bli mer socialliberala hade man förlorat. Westberg förstod att partiet framtid var hotad och avgick. Flera år senare kom Westerberg att bråka med judiska identitetspolitiska organisationer angående omskärelse av pojkar.

Partiet valde Maria Leissner (1995-1997). Partiet fick ungefär samma politik som under Bengt Westerberg och partiet föll i mätningarna. Maria Leissners sambo avled i en bilolycka och kvinnan avgick som partiledare. In kom socionomen och gruppledaren Lars Leijonborg. Leijonborg hade inga som helst planer att bedriva någon annan politik än den fastslagna av Bengt Westerberg. Partiet föll till 4,7 procent i valet 1998.

Det blev naturligtvis ramaskri i partiet. Skulle Lars Leijonborg vara mannen som tog partiet ur riksdagen? Kongressen försökte avsätt honom men misslyckades. Valet 2002 närmade sig och Leijonborg var varken charmig eller bedrev en nyskapande politik som drog väljare. Leijonborg sneglade på Venstre i Danmark som hade lanserat en litet tuffare invandringspolitik. Men denna kunde han inte sälja eftersom partiet var in direkt för fri invandring. Istället tog han ”språktest för medborgarskap” från dem men vad detta språktest skulle innehålla ville han inte gå in på och det var heller inte sanktionerat av kongressen.

Naturligtvis var detta lyckat och partiet ökade från 4,7 procent till 13,4 procent i valet 2002. Samtidigt gjorde Moderaterna sitt sämsta val någonsin. Det blev ringar på vattnet men Leijonborg såg att det fanns stora möjligheter i denna fråga. År 2004 gjorde han docenten Mauricio Rojas som talesman för integrationsfrågor.

För att mildra kritiken från det övriga etablissemanget började Leijonborg diskutera rasism med Sverigedemokraterna och Danskt Folkparti. Syftet var att peka på skillnader mellan Folkpartiet och de som sa samma sak. I en debatt på SVT-debatt 2004 med 25 år gamla Jimmie Åkesson (då SDU) förlorade den rutinerade Lars Leijonborg trots att SVT-debatt hade gjort ett mycket vinklat program för att få Åkesson ur balans. Partiet vann inget på att diskutera med SD och det hjälpte dem bara.

Det blev inte bättre av att Rojas i princip hade samma åsikter som Sverigedemokraterna och började bedriva egen politik i frågorna. Naturligtvis såg det bra ut i opinionen men så inför valet 2006 började partiet vackla i de här frågorna. Rojas blev ett problem. Folkpartiet började internt bråka och vänsterliberalerna i partiet och vann under kongressen innan valet 2006. Frågor som språktest fick icke bedrivas. Media gav vänsterliberalernas stöd. Partiet minskade till 7,5 procent i valet 2006 eftersom Leijonborg var bakbunden. Han kunde inte säga något i valdebatterna. En annan orsak var också att Moderaterna nu hade kunnat komma tillbaka genom att göra arbetslösheten till en valfråga.

2007 fick Lars Leijonborg avgå på grund av att han känt till att partiets politiska sekreterare avlyssnat Socialdemokraternas intranät. Det var naturligtvis inte det egentliga skälet men att vänsterliberalerna hade blivit allt starkare i partiet. Nu skulle huvuden rulla och Rojas sparkades ur. Ja, partiet jagade till och med ut honom från landet och när han förlorade sin ersättningsplats i riksdagen 2008 flyttade han till Spanien. Då hade Rojas redan ersatts av Nyamko Sabuni som bedrev en liberal kritik mot normativ mångkulturalism.

Militären och karriärpolitikern Jan Björklund tog över efter Leijonborg. Istället för att bedriva integrationsfrågor bedrev partiet skolfrågor. I valdebatten 2010 ville Björklund förbjuda burkor i skolorna. Partiet minskade marginellt i valet 2010 till 7,1 procent. Under mandatperioden 2010 har vänsterliberalerna Erik Ullenhag och Birgitta Ohlsson fått varsin ministerpost. Nyamko Sabuni har försvunnit och ersatt av den vänsterliberala Erik Ullenhag. Partiet pendlar mellan 7-5 procent i opinionen med en lutning mot 5 procent.

Mycket av den populism som Leijonborg byggde upp inför valet 2002 har gått förlorat. Partiet ministrar tillhör uteslutande vänsterfalangen. Ullenhag är integrationsminister, Arnholm är biträdande jämställdhetsministern och EU-minister är Birgitta Ohlsson. Högerfalangen har bara Björklund kvar när Nyamko Sabuni avgick i början av 2013. Björklund har misslyckats med skolfrågorna och de diskuteras sällan. Trots allt, det finns inte så mycket mer de kan göra för att höja resultaten. Moderaterna har också börjat bedriv en offensiv i de här frågorna så Björlund är isolerad. Istället får Ullenhag det mesta av utrymmet och han kan inte betraktas som en populär politiker.

Folkpartiets valanalys från 2010 konstaterar att S och M har högre förtroende än dem i invandrarfrågor. Den enda frågan de har exceptionellt högt förtroende är i skolfrågan. Där har de 29 procent jämfört med 21 procent (SAP) och 16 procent (M). (Sida. 26). Valanalysen konstaterar att Sverigedemokraterna faktiskt utgör ett politiskt hot mot dem även om de inte finner ett statistiskt underlag som stödjer detta. Partiets lösning är följande:



Detta påminner om Ohlin institutets valanalys som hävdar att SD bör bekämpas genom att kritisera den normativa mångkulturalismen och att partiet skall fortsätta vara ett internationalistiskt vänsterliberalt parti. Valanalysen pekar också på något som så många gånger har talats om. Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna kan inte överleva med ett växande Sverigedemokraterna. Partiet skall således slås ihop med Centerpartiet. Ohlin institutet skriver:


Med andra ord skulle Fp och C bli en typ av liberal elitistiskt och anti-populistiskt parti genom gå ihop till ett parti. Det är också uppenbart att Folkpartiet är hotat av Sverigedemokraterna. Folkpartiet konkurrerar idag inte bara med Fp, C och Kd men också med M, S och Mp. I princip har partiet gjort sig obetydligt i alla frågor utom just skolfrågor. Det finns också mindre liberala partier utanför riksdagen som tänker ställa upp i valet 2014. Även om deras framgång säkerligen är liten är det Folkpartiet och Centerpartiet som primärt drabbas. Det är således inte underligt att Bertil Ohlin institutet föreslår att C och Fp skall bilda ett parti precis som Frisinnade Folkpartiet och Sveriges Liberala Parti bildade ett parti 1934.

Fråga: Sjunger Folkpartiet på sin sista melodi?

Risken finns att dom klarar 4%-spärren. Jag talade med en bekant som fått för sig att stödrösta på L istf SD bara för att "högerblocket" skulle få majoritet. Börjar misstänka att det finns fler som kan ha den märkliga inställningen. Eftersom det är i riksdagen som de viktigadte besluten tas är det ju viktigast att "ditt" parti får så maximalt mandatantal som möjligt. Inte minst nu då partier inom samma block har så skild uppfattning i samma sakfrågor.