Bostadsmarknaden i Sverige just nu!

https://www.svd.se/a/P4rOj7/regeringen-lovar-inte-lattnader-i-amorteringskravet

Risken för en djup lågkonjunktur finns kvar även om hotet för en akut finanskris kunde avvärjas i helgen. Trots det vill regeringen vare sig utlova nya stödpaket till hushållen eller lättnader i amorteringskravet.

Som påpekats många gånger. Det är inte alls säkert att regeringen kommer med helikopter pengar eller lättnader för amorteringskravet. Oavsett vilken regering vi får efter valet.
Vi har ju faktiskt hög inflation.

Att priserna fluktuerar upp och ner är inget konstigt. Vem har någonsin hävdat att de inte gör det?

När akademikerparet (som av någon anledning har bott i hyrda boenden tidigare) har ätit nudlar och gått i Dollarstore-kläder i 5 år kan de köpa ett mögligt radhus om 110 kvadratmeter i någon dammig förort med dåliga kommunikationer. På samma gata, i en nymålad 70-talsvilla med ovanför-marken-pool och neonfärgade trädgårdstomtar bor det en ensamstående förtidspensionerad plattläggare. Jag skulle naturligtvis själv föredra honom som granne framför en elsparkcykelutvecklare varje dag i veckan (han har ju varit till nytta för samhället och lagar garanterat bättre kaffe). Men akademikerparet har tidigare i historien kunnat köpa en avsevärt mycket bättre bostad i ett område som matchar deras egen inkomst i högre grad.

Lever man ett fattigt liv om man spenderar 34000kr per månad?

Genomsnittliga hushållet sparar 5304 SEK (SEB 2022). Om de är slösaktiga skulle de spara 3000 i månaden. Att spara 20 000:- i månaden på de lönerna går så länge du har billigt boende, struntar i semester och mycket, mycket annat.

Jag tycker ett bra exempel på det är professorsstaden i Lund. Var många år sedan en professor med familj kunde köpa en villa där som var tänkt till dessa familjer. De ligger väl omkring 18-20 miljoner och befolkas säkert av bankfolk, riskkapitalister eller företagare inom tech.

Njah, framförallt befolkas de av ärvt kapital.

Av någon anledning vet inte de flesta svenskar att svenskt kapital fördelas likt ryskt kapital, och av liknande anledning - dvs dikterat av staten. Men det gör det alltså, och vi har därför även snarlik skillnad fattig/rik som just ryssland.

Det är alltså väldigt förvirrat att ni tror att områden har med "inkomst" att göra. Segregeringen har främst med arv att göra, speciellt politiskt arv.

Självklart finns det även folk som blivit rika på företagande, utan politiskt eller monetärt arv. Det gör det i Ryssland också. Men det är inte en tillräckligt stor andel för att utgöra någon slags "övre medelklass" som befolkar villamattorna.

Det handlar inte om hur mycket man sparar eller inte. Om någon av någon anledning har bott i ett hyrt boende de senaste 20 åren så har deras köpkraft urholkats på ett helt extremt sätt när det gäller bostäder. För en sådan persons privatekonomi hade det i många fall varit mer fördelaktigt att köpa en bostadsrätt än att skaffa sig en utbildning och ett bra jobb. Många högst alldagliga bostadsrätter har ökat i värde med 3-4 miljoner under perioden. Det är summor i nivå med 5000-10000 kr i månaden i 30 år.

Många kommer nu invända att personen i fråga borde ha köpt den där bostadsrätten för 20 år sedan. Det kan man absolut tycka. Det är ju lätt att vara efterklok. Men att det skulle komma att bli ett mer avgörande beslut att välja boendeform än att göra karriärval är det nog ingen som skulle ha trott för 20 år sedan. Det är heller inte så det ska vara. Vilket boende man kan skaffa sig ska, på makronivå, vara en funktion av ens inkomst. Inget annat.

Det din socialiska hjärna inte begriper är varför "socialism inte fungerar". Du tittar 5 år fram i tiden utan att fatta att saker händer under 5 år. Inget av detta är statiskt - i synnerhet inte den här typen av finansiering.

Självklart kommer akademikerparet en dag ha råd med en bostad om de slavar som goda idioter för den socialistiska överheten, men du begriper inte uppförsbacken. Och framförallt begriper du inte att uppförsbacken består av att de tvingad ge bort merparten av sina pengar/produktion till dem som sitter på arvet.

Nu pratar vi om ett separat problem. Jag håller med om att beskattning av arbete är absurt högt i Sverige.

Utbildar man sig, ser till att man har inkomst, och faktiskt sparar pengar så är en miljon inget speciellt stort belopp. Men ska man hyra teslor, resa till medelhavet varje år och köpa massa onödigt skräp varje månad så ska man inte vara överraskad när man inte har några pengar kvar.

Egentligen är det avgörande valet att ta hand om sin ekonomi, inte att välja boendeform. Om pengarna investerats istället för att vara låsta i en bostad skulle det antagligen vara mer. Dvs nej marknaden har inte sprungit ifrån dessa personer dessa 20 år - de har slösat bort sina pengar.

Det speciella med bostäder är att det forcerar sparande. Elakt uttryckt gör det att kreti och pleti blir av med möjligheten att göra bort sig. Det är därför du ser att det i snitt över befolkningen är monetärt överlägset att köpa en bostad, för snittet vet inte/bryr sig inte om vad de håller på med. Till och med de 10-20% personer som är ordagrant efterblivna lyckas spara i en bostad, för de har inget val (nåja - tills dessa senaste 10 år då ökade lån mot säkerheten ökat för allmhänheten, men vi får väl se vad som händer med den här marknaden också).

Nej men den miljonen är värd mindre om 5 år. Vad jag poängterar är att uppförsbacken är konsekvent och systematisk eftersom de tvingas betala till de människor de sedan ska köpa ett hus bredvid, dvs de tvingas betala till dem de sedan ska buda mot.

I längden lyckas de såklart ändå om de är ambitiösa, men det som på papperet ser ut som 5 år kanske blir 10.