Varför var det inte mer vanligt förr i tiden att män levde i skogen på jakt/fiske

Vi kanske kan börja med att precisera "förr i tiden"? På 1500- och 1600-talet, alltså från den tid från vilka skriftliga handlingar börjar finnas i större utsträckning, hände det emellanåt att missanpassade individer lämnade samhällsgemenskapen och drog sig ut i skogen.

Speciellt vanligt tycks sådan skoggång ha varit i gränstrakterna mellan Värend och det då danska Blekinge. Gamle Gunnar Olof Hyltén-Cavallius skriver utförligt om ämnet i sitt storverk Wärend och wirdarne. Ibland var det politiska skäl som drev ut män i skogen, ibland hade de begått brott av någon typ, till exempel dråp.

http://runeberg.org/gohcwow/2/0344.html

I den gotiska stam-författningen var samhälls-rätten blott en enkel utveckling af familjerätten, och samhället sjelf, ordnadt i ätter och hushåll, bevarade länge sin ursprungliga karakter af en naturlig förening. Men denna förening var tillika fullt och medvetet frivillig. Den oafhängige mannen, änskönt fästad vid sin stam med känslor af den högsta styrka, tålde nemligen inga yttre band på sin fria sjelfrådighet. Det måste bero på honom sjelf, att fritt sluta sig till samhälls-laget eller att lefva utanför allt samhälle.

Samhället, ifrån början grundadt i de naturliga familje-banden, antager således allt mera karakteren af ett frivilligt och ömsesidigt frids- och skydds-förbund, och bibehåller denna karakter, så länge i dess närhet ännu gafs ett område, der intet menskligt samfund hunnit ordna sig. Detta område blir, ännu på 1600-talet, omtaladt i våra tings-handlingar under namn af skogen, i skogen, och utgjordes i Wärend af de ödemarker, hvilka flerestädes, och serdeles nere vid gamla gränsen, omgåfvo de samhälligt ordnade bygde-lagen. Hit kunde nu den frie mannen draga sig undan, i fall han af ett eller annat skäl ville uppsäga samhälligheten med sina stam-fränder, och han var ifrån detta ögonblick sin egen man, fri från hvarje samhälls-förbindelse, d. v. s. laglös; men på samma gång äfven utan rätt till samhällets skydd, d. v. s. fridlös. En sådan uppsägning af samhälls-friden heter i våra gamla domböcker skog-gång, eller att gå till skogen, gå skogs-man, och de som sålunda utträdt ur samhället fingo in på 1600-talet namn af skogs-män.

Fall af ett sådant frivilligt utträdande ur samhället förekommo i Wärend långt fram i en historisk tid, och voro icke sällan grundade i personliga missnöjen med sakernas allmänna ställning. De i konung Gustaf Wasas historia så illa omtalade småländska skogsmännen voro således långt ifrån vanliga gränse-tjufvar, utan tvärtom, ofta män ur landets mägtigaste ätter, hvilka af politiska skäl gått till skogen.

Även den som inledde en kärleksförbindelse med fel kvinna, utan kyrkans tillåtelse, kunde bli tvungen att dra sig ut i vildmarken tillsammans med föremålet för sin passion.

http://runeberg.org/gohcwow/2/0356.html

År 1620 förekom i Algutsboda prestagäld, att en skogsman, vid namn Åke i Dufvemåla, hade med sin älskarinna »uti villande skogen, ibland en hop fallebråte, dit ingen väl komma kunde, under en stor eke-fälla, grafvit ett hål i jorden, och sedan bort under jorden ett långt stycke, stort som en tämlig källare, och der före gjort en dörr. Sedan deruti byggt en spis af ler och sten, och grafvit pipan upp igenom jorden, med spjell deri. Inne hade han säng, bänkar och all behöring (tillbehör), grytor, fat och hvad han behöfde. Något ifrån jordkulan var en källa, der han hela vintren hade vättnet (vattenstället), så att han sällan om vintren gick ut ur kulan efter föda; men horan intet. Och de dannemän som jordkulan sett hafva, de hafva gjort deras ed, att de aldrig hade kunnat tänka ett sådant tjufva-hide vara påfunnet. Item klaga ock grannarne deromkring, att de hafva mistat hvarje år skräckligen mycken smale, får, getter och annan boskap. Äro ock många skinn funna, till tecken och vedermäle, att han till sådan tjufnad skyldig är.»

Vilhelm Moberg tog stort intryck av Hyltén-Cavallius skildring, och i sina romaner som Mans kvinna och Rid i natt! använder han sig av skoggångarmotivet. Även ett helt kapitel i Min svenska historia ägnas de här figurerna. Mobergs mor kom från Duvemåla, som var en mycket liten by, och författaren fascinerades av tanken att skogsmannen Åke kanske var en av hans anfäder.

Men som exemplet Åke visar, så räckte inte alltid skogsviltet och fisken till, så skogsmännen började röva grannarnas boskap för att klara livhanken. I och med att de lämnat samhällsgemenskapen åtnjöt de inte längre lagens skydd, de var brottslingar och fredlösa och kunde saklöst dräpas om de blev ertappade.

Och jag kan inte tro att skoggångarna hyste några illusioner om livet utanför samhällsgemenskapen, om att "inte behöva jobba utan istället bara vara fri, jaga och fiska och ta det lugnt hela dagen." Vår nordiska natur är hård att överleva i, och på 1600-talet var vintrarna dessutom kallare än i dag. Om skogsmannen råkade ut för en olycka eller blev sjuk fick han klara sig själv.

Vi kanske inte alltid minns att svenskarna på 1600-talet levde i byar med hård social kontroll. Där brukade det mesta arbetet utföras tillsammans, och där hjälpte man sina grannar vid behov. Den tidens människor var inga födda survivalister och preppers, som kunde överleva under vilka omständigheter som helst, utan utomstående hjälp. (Även livet i byalagen beskrivs av Moberg i Min svenska historia.)

Under senare sekler, på 1700- och 1800-talen, minskade möjligheterna att leva som skoggångare. Gränsen mot Danmark gick inte mer genom skogarna utan i Öresund. Befolkningen växte, skogarna fälldes för att bli åkrar och betesmarker, viltet blev sällsyntare (älgen var på 1700-talet så sällsynt att Linné aldrig fick se en vild älg), en allt effektivare rättsapparat såg till att tjuvjägare inte kunde känna sig lika lugna som tidigare.

Men naturligtvis finns det också från 1900-talet exempel på tuffa typer som valde att bo ute i skogen. Styggen, alias Carl Johan Persson, fick vara i fred på grund av sitt rykte som trollkunnig.

https://www.visitdalarna.se/boka/se-gora/1498129/styggen-stugan/detaljer
https://selinibusken.com/2020/09/29/stygges-stuga/
https://spokhus.se/plats/styggens-stuga/

Fast på den tiden var skogsmännen utstötta men om det varit vanligare att män bott och levt i skogen då hade det varit en normal livsstil som varit mer accepterad.

Då hade boendet i skogen inte berott på social utstötthet utan på ett aktivt livsval.

Titta på Marcus Torgeby som bodde i skogen i fyra år. Han bodde inte där för att han var utstött utan för att han ville leva så.
https://www.youtube.com/watch?v=7iTPZdOfqSM

Kolare var ju knegare som alla andra. Titta på bilderna på dessa härjade knegare.
Så där ful blir man när man måste knega dagarna i ända.


Nej, för om det varit vanligt att män bodde i skogen då hade de inte behövt oroa sig för markägaren. De hade dödat markägaren eller så hade lagar och regler tillåtit att de haft sin livsstil.

Och då hade de män som bott i skogen samarbetat mera och skogen blivit en tryggare plats där de hjälpt varandra om du blev skadad.

Man kanske måste arbeta två timmar om dagen och dessa timmar blir då en fröjd att arbeta för att inte bli understimulerad.

Du behöver bara värme och mat. Hyddan och kläder behöver sällan repareras. Dessutom blir du varm när du springer runt vintertid i skogen och ska ha tag i mat och ved.

Du får nog ha veden klar innan vintern, den blir svår att elda annars. Kanske en skogsamisk timmerkåta hade varit ett bättre val än bara en koja?

Jag är inte man, men hade lätt kunnat leva så ett tag, har sovit utomhus både vintertid och sommartid i skogen förut och är van att klara mig. Jag tror dock maten hade varit den största utmaningen. Det är många månader man ska bygga upp ett förråd inför. Klarar man av att jaga så måste man torka köttet och det utan att det blir angripet av djur, mögel, dåliga bakterier eller insekter.

Man kan krydda med örter och få lite variation så.

Är du ensam kommer du behöva arbeta långt mer än två timmar om dagen.

Helt säkert övervägde gamla tiders presumtiva skoggångare för- och nackdelarna mellan livet i byn och i skogen. Med tanke på den trygghet som byalaget trots allt erbjöd, hade de nog mycket tunga orsaker för att avvika på detta vis.

De visste också att om de begav sig ut i vildmarken, så var beslutet mer eller mindre oåterkalleligt. I synnerhet om de också började syssla med bokskapsstölder och annat olagligt, och därmed gjorde sig själva fredlösa.

Marcus Torgeby tröttnade på det försoffade moderna livet och ville pröva nånting "äkta" och "primitivt". Men på 1600- och ännu på 1800-talet var det "normala" vardagslivet alldeles tillräckligt hårt, tanken att vanliga bönder, torpare eller backstugusittare skulle drabbas av såna griller känns helt vrickad. Vad pocker går jag här på torpet å sliter för? Näj, ut i fria skogen vill jag, bort från grannarna och prästen å länsman!

Om Marcus hade fått blindtarmsinflammation eller brutit benet, skulle han trots allt ha haft tillgång till hjälp. Åke i Duvemåla och hans "älskarinna" var inte lika tursamt lottade, och knappast heller Styggen.

Svaret är mycket enkelt. Det är exakt det vi gjorde (jägare och samlare) tills vi lärde oss att odla och blev bofasta. Anledningen är att det är enklare att vara bofast, odla och föda upp djur i olika syften. Det finns inget annat svar.

Marcus Torgeby behövde inte heller bedriva något olagligt näringsfång för att överleva ...

Det verkar som om TS kunde ha nytta av att studera den här tråden. En inte helt verklighetsförankrad typ som drömmer om att leva utanför samhället och ber om tips, och får sina illusioner brutals krossade ...

(FB) Leva laglöst i skogen?

Ett svar bland många:

(FB) Leva laglöst i skogen?

Blåbär kan man möjligtvis hitta på sommaren, vilda äppelträd har jag aldrig sett men de finns säkert. Oavsett så ska man ju göra något av bären och äpplena om de ska hålla. Kanske vettigare att isåfall skaffa sig ett hus med tomt, fiska när man känner för det och jaga när man känner för det.
Odla lite potatis och andra grödor. Kanske skaffa sig några får eller kor, fast då är vi långt ifrån att softa och ta det lugnt.

Du behöver snarare arbeta 10 timmar om dagen för att få ihop all ved du behöver till vintern.
Hydda och kläder behöver underhållas ideligen när man bor i skogen.
Du blir inte så varm om du inte har näring i dig som kroppen kan omvandla till kroppsvärme. Du blir utmattad, svimmar och sen dör du, alternativt behöver amputera alla små kroppsdelar du frös sönder medan du låg avsvimmad.

Frukten från äkta vildapel är i det närmaste oätlig.

https://no.wikipedia.org/wiki/Villeple

Smaken er sur og sammensnerpende bitter. De fleste som smaker et ekte villeple, vil mene at det er bortimot uspiselig.

Så kan man också resonera… Men du har nog rätt..