Ja, det skulle vara OK - eller ha varit, nu kan jag inte få barn längre. Jag tycker att vi kvinnor måste erkänna den fördel vi har när det gäller detta - att vi alltid kan veta att vi är modern, medan fadern egentligen inte kan veta om han är fadern. (Såvida inte konceptionen ägt rum på en öde ö, där vi var de enda invånarna mellan två veckor före och två veckor efter beräknat konceptionsdatum).
...fast om pappan är lite smart, så topsar han ungen i gommen när mamman inte ser, sedan sig själv, och tar eventuellt någon hårsäck från mammans hårborste (fast det sista är inte strikt nödvändigt), och sedan skickar han in detta till ett privat labb i USA. Med jobbadressen - eller jobb-emailadressen eller en emailadress som barnets mor inte vet existerar - så går svaret dit. ÄR han då fadern, så behöver mamman aldrig ens få veta att testet gjorts. Är han inte det, så kan han utan dåligt samvete nämna sina misstankar, och begära att officiellt test hos Rättsmedicinalverket (genom Familjerätten).
Citat:
Ursprungligen postat av
Hamsterboll
Haha nej absolut inte. Vi är ju gifta och jag skulle aldrig vara otrogen. Litar han inte på sin fru så skulle jag bli sjukt besviken, ja faktiskt äcklad. Att han skulle antyda att jag särat på benen för en annan man?! Nu har vi fem barn och han har aldrig tvekat på att han är pappan tack och lov. Dessutom så är bebisar alltid lika sin pappa när de är små så det finns ju ingen tveksamhet.
Det där stämmer naturligtvis inte. Det är en gammal skröna! Hur skulle det kunna bli så, menar du? Det genetiska lotteriet är ju slumpmässigt. Det kan t.ex. slumpa sig så, rent teoretiskt, att alla de utseendegener som barnet får från pappan (d.v.s. 50 procent) är gener som han själv inte har manifest. D.v.s. barnet ärver mammas näsa, farfars mun (medan fadern har sin mors mun, eller mormors), mammas haka, farmors form på ögonen (medan fadern har sin fars form på ögonen, eller farfars), o.s.v..