tjejer, skulle ni acceptera att killen gör ett faderskapstest?

Finns det tvekan - med rätt eller orätt - skicka in test till släktforskningsinstitut. Enkelt salivtest. Ett på pappan och ett på barnet. Förstår pappan helt och hållet och skulle själv - om jag varit man - velat testa. Inget att bli upprörd över - tvärtom ansvarsfullt.,

Södersjukhuset i Stockholm tar hand om cirka 7000 födslar per år eller då drygt 130 per vecka. Skulle du känna dig trygg att genomföra din födsel på Södersjukhuset om du visste att de varje vecka skickade ut fel barn till ungefär 3 av dessa 120 föräldrar? Skulle du anse att det var en acceptabel situation? Försök svara så ärligt som möjligt.

Absolut - eftersom jag känner igen mina barn från första stund och du inte kan bära in fel barn till mig.
Jag vet vilket som är mitt.

Fast det trista är ju att man måste begära det.

Det bör ske per automation, men man får såklart vägra.

I sista meningen skriver du att bebisar alltid är lika sin pappa när de är små. Om vi endast ser till utseende finns det ju dock en sannoliksfördelning för hur barnet kommer att se ut givet föräldrarnas utseende. Det är ganska låg sannolikhet att två brunögda föräldrar får ett blåögt barn och det är extremt osannolikt att två blåögda föräldrar får ett brunögt barn. Samma sak med hudfärg, fräknar, lockigt hår etc.

Finns det någon gräns av osannolikhet där du hade accepterat att din partner gjort ett faderskapstest? T.ex. 90% sannolikhet att din partner ej är den biologiska fadern givet barnets utseende? 99%, 99.9999%?

Jag skulle bli rätt förvånad eftersom vi har haft barn tillsammans i över 10 år och det aldrig kommit på tal tidigare. Vad har hänt nu liksom? Men jag skulle absolut inte ha något emot det eftersom jag vet precis vad resultaten skulle bli. Skulle snarare vara roligt att se hur det funkar, hur svaren ser ut och så där.

För dig är det viktigt att du får just ditt barn, men för mannen och barnet verkar det oviktigt. Men låt oss utveckla frågan. Du får in fel barn utan att upptäcka detta. Först 10 år senare upptäcks missen i en rutinkontroll. De biologiska föräldrarna tar nu tillbaka sitt barn. Anser du att ett grovt fel begåtts eller skulle du acceptera situationen med en axelryckning?

Tyvärr har ditt eget barn avlidit så det kan du inte få tillbaka.

Alltså hade vi fått ett barn med mörk hud så hade jag förmodligen själv velat göra ett test. Då hade ju något varit fel. Kanske blivit våldtagen i sömnen då eller nåt? Alla våra bebisar har varit kopior av sin pappa.

Borde vara obligatorisk, barn har rätt att få veta vilka deras föräldrar är.

Skulle desutom ta bort onödiga konflikter om varför man vill testa.

Om man kan vägra är det inte per automatik och du måste ändå ta ställning.
Det skall erbjudas när det handlar om faderskap som skall skrivas på - dvs för ogifta.
När det gäller gifta så skall barnet per automatik vara mannens så som idag.
Att mannen är den presumtiva fadern i ett äktenskap är både en trygghet för barnet och fadern - som då också per automatik har rättigheter gällande barnet.
Det utesluter inte DNA-test för barn födda inom äktenskapet - men det innebär att mannen (eller kvinnan) själv måste begära eller initiera det.

Vad säger att barnet skulle fötts inom ett äktenskap? Eller att ett förhållande där kvinnan var otrogen under graviditeten och sedan ljuger om vad som hänt för mannen kommer bli ett långt och lyckligt förhållande?

Om en kvinna blir defensiv och irriterad över att man som man vill utföra ett faderskapstest så bör man ju verkligen dra öronen åt sig, vad är det hon döljer?