Citat:
Pressad av vem? Ebba eller sig själv? Jag skulle känna mig väldigt pressad av mig själv som säljare, om jag slösat bort två månader av inte bara min tid, utan även säljarens tid och pengar. Att ångra sig en minut i tolv är naturligtvis möjligt och inom ramen för etik, moral och lag, men egenpressen finns nog där ändå. Lägger man till de kluvna känslorna man säkert har, av att göra sig av med en fastighet som man har en massa trevliga minnen av, att den egentligen skulle gå vidare i släkten och att man misslyckats med att ta hand om den på bästa sätt och att den kanske skulle må bättre i någon annans händer, ja det är klart att pressen finns där då i ännu högre utsträckning. Det är en jobbig situation redan innan man blandar in Ebbas eventuella press på Esbjörn.
Citat:
Ebba hade iallafall lovat bort en middag under juletid och jag tror inte Ebba hade haft några problem om Esbjörn kom och hälsade på någon gång i bland när hon tagit över, eller hade suttit på en bänk i trädgården när hon inte var där. Men möjligheterna till något sånt, om det fanns, försvann på tillträdesdagen när Esbjörn började krångla, eller när skitbomben exploderade i Expressen.
Enligt Barrys undersökning hade han full koll och i videointervjuerna senare förstår han helt klart att han vill backa affären, om än inte hur det går till juridiskt. Ska man tro Binninges uttalande, så förstår Esbjörn inte abstrakta begrepp som försäljning och vad det innebär, men han förstår vad uthyrning är, vilket jag tycker är lite motsägelsefullt.
Lite insatt var han allt, eftersom han fått ett antal propåer under åren och även försökte få intressenter att matcha/bjuda över Ebba prislapp.
Var han lika insatt som en mäklare eller värderare? Nej.
Det var inget enkelt område att vara insatt i heller. Det hade inte sålts något likvärdigt på många år där i krokarna, så så länge Esbjörn inte köpte en värdering eller lät någon annan värdera och ta del av värderingen, så var det nog mer en jämförande gissningslek i kombination med "tillräckligt bra bud".
Därom tviste de lärde. Ebba har påstått att hon delade med sig av sin (sina?) värderingar, men vad det innebär mer precist vet vi inte. Kanske satt Esbjörn på en värdering han inte delat med sig och därmed hade full koll på läget? Eller nöjde han sig med de andras bud?
Citat:
Eller var det för att han visste att han sålt stället av egen fri vilja utan tvång och att han visste att hans krånglande inte var speciellt schysst?
Citat:
Trots det ångrar Esbjörn förlikningen. Varför? Kanske för att han är dement, kanske för att det ännu en gång inte blev som Det Esbjörn trott med tillträdet. Eller kände han sig bara från biten av sitt hjärta att han inte kunde skiljas från huset.
Har du någon fakta som tyder på att de skulle burit sig illa åt? Eller ens någon fakta som tyder på att det är så.
Har du någon fakta som tyder på att de skulle burit sig illa åt? Eller ens någon fakta som tyder på att det är så.
Han hävdar ju att han blev ditkörd mot sin vilja och tvingad att skriva på, så varför ångrar han i såfall förlikningen? Blir jag kidnappad och tvingad att ge bort alla mina pengar, ångrar jag inte att jag gav bort dom, för jag gav ju faktiskt inte bort dom, någon tog dom mot min vilja.