Citat:
Ursprungligen postat av
Nossenos
Underhållande diskussion om värdet av Europamästerskap och kvaliteten på de som tävlar. För min del tycker jag att EM definitivt fyller en funktion. Utan möjligheten att hävda sig på ett europamästerskap skulle många löpare, både på sprint och långdistans, uppgivet konstatera att det inte är lönt att satsa eftersom steget upp till världsnivå känns oändligt. Samma funktion, för de som befinner sig på lägre nivå, har finnkampen. Däremot menar jag att det har gått inflation i mästerskap, visserligen just nu som en konsekvens av covid, men inte enbart. Varför lade man för ett tiotal år sedan in ett extra EM under OS-åren? Inräknat inomhusmästerskapen har vi nu ett OS, två VM, två EM, två inomhus-VM och två inomhus-EM under en fyraårsperiod, dvs. totalt nio mästerskap. Värdet av ett enskilt mästerskap blir då inte särskilt stort.
Jag räknar knappt inomhusmästerskapen, lika lite som kortbanemästerskapen i simning..
Sedan håller jag med om att EM definitivt fyller en funktion, men samma år blir bara för mycket..
Jag tycker likadant när det gäller Sim-EM, att man saknar t.ex. Australien och USA, å nu när Sarah och Louise vinner EM, så kollar man direkt mot hur det står sig inför kommande OS..
OS är störst, men i VM är det samma motstånd och där har man också möjligheten att bli "bäst i världen"..
I EM har man inte den möjligheten, ta t.ex. Susanna Kallur, hon vann EM-guld, men hennes världsrekord lyder för hela världen..
Jag tror det är en stor tillfredsställelse för henne att ha uppnått detta, ingen kvinna har någonsin sprungit snabbare på 60 m häck..
Även om Sanna inte vann OS eller VM, så har hon detta världsrekord och då är det steget högre än europanivå..