Citat:
Anledningen till att jag skiljer på socialister och socialdemokrater är att det finns både socialistiska och socialdemokratiska partier i flera europeiska länder. Socialister står längre till vänster och vill ha en större offentlig sektor. Tidigare ville de ha planekonomi, men det vill ju inte ens kommunisterna idag.
Citat:
Annars: valet liberalerna stå inför är inte om de är "borgliga" eller inte.- Valet står mellan att samarbeta med socialdemokrater eller med högerpopulister. Pehrssons val verkar vara det sistnämnda. Nu är jag ju inte liberal själv, men känner liberaler väl. De får rysningar av detta val, och åtminstone några av mina bekanta har lämnat liberalerna vid det här laget.
Nu har jag inte samma beröringsskräck för populism, till vänster eller till höger, som du. Populism beror på att väljarna är missnöjda med något, och då bör man lyssna på dem. Annars finns det en risk att mer extrema och våldsbejakande krafter tar över.
De svenska politikerna gjorde i tjugo års tid precis tvärtom. När många väljare ville minska invandringen stoppade politikerna fingrarna i öronen och skrek: La-la-la, vi kan inte höra vad ni säger! Som ett brev på posten fick de SD. När SD växte och växte för att politikerna fortfarande inte lyssnade på det missnöje som fanns försökte de först manövrera ut SD med hjälp röstningskarteller i riksdagen (inte rösta på sin egen budget) och andra demokratiskt tveksamma metoder.
Nu lyssnar åtminstone de borgerliga partierna på dessa väljare. Jag hoppas att det inte är för sent, och att AfS inte tar sig in riksdagen nu eller - mer sannolikt - om fyra år.

Den främsta anledningen till att jag inte vill ha en rödgrön regering är dock att den skulle bli beroende av tre postmodernistiska partier: V, C och Mp. Postmodernismen är en pseudovetenskaplig filosofi som ställt till med stort elände i politiken. Den ligger bakom många av dagens problem, både i Sverige och i andra länder. Se den tråd jag nyligen startade om detta:
(FB) Rationalism och postmodernism i svensk politik
För mig är den filosofiska dimensionen i politiken viktigare än den ekonomiska höger-vänsterskalan, särskilt som partierna krupit allt närmare varandra på den skalan.