Tony Scotts självmord – Blev han pressad till det?

Bandet heter naturligtvis Nine Inch Nails och inget annat.

Jag får medge att jag hickade till när jag fann textraderna. Inte bara för att de är mörka i sig utan även för att det känns som att Tony riktar sig rakt mot den som hittar/hör orden.

Att detta gick igenom censuren gör mig lite brydd – inte minst scenen kort efteråt där den 12-årige pojken just misslyckats med att komma undan Gil då ett kort stycke av låten spelas.

Framförallt där blir det väldigt obehagligt då iallafall jag inte var beredd på sådant i en Hollywood-rulle – inte ens när det handlar om Tony Scott.

Här är ett längre klipp och med bättre ljud- och bildkvalitet. Ungefär halvvägs blir det ångbastu:

https://youtu.be/i_aNKOqws04

Jag tycker att det här är tunga grejer – en förvånansvärt öppen blick in i Tonys mörker och det han brottades med, inklusive scenen med 12-åringen (ej hittat på nätet).

Nöden har ingen lag. Här är hela The Fan tillsammans med en polack som översätter engelskan som också hörs.

Det jag vill att ni ska se för att förstå ordentligt är 1:35.45 in i filmen när 12-åringen försöker fly efter att Gil slagit ihjäl en gammal vän (ej för känsliga) som försökte skydda pojken.

Eventuellt lite reklam först:

https://www.cda.pl/video/1085552881

”That’s my boy”, samtidigt som disturbing musiken från tidigare spelas. Censuren brydde sig inte.

Anledningen till att Gil blir glad när han ser den desperata 12-åringen dra fram en kniv, är han själv älskar knivar som han även är försäljare av. Gil’s egna son i filmen har han också fått intresserad av knivar.

(Eventuellt kan scrollningen fram och tillbaka se lite konstig ut och är ganska primitiv, men den funkar)

Även i boken The Fan (Peter Abrahams) så är Gil Renard knivförsäljare, men Tony Scott hade (sett till övriga filmer) även ett självständig intresse av knivar och han använder dem på ett, enligt mig, tydligt personligt sätt i filmen The Fan som är frikopplat från boken.

Jag menar att Tony ville förmedla något med knivarna i sina filmer och att de betyder något mycket personligt.

I en scen i The Fan är vi i ett av Gils rum och det hänger massor av kepsar från taket och en mängd knivar är instuckna i klunga i något på väggen. Det var bara Tony Scott som kom på sånt.

I en annan scen sitter Gil i ett hotellrum när han blir rasande på en insekt på väggen och han kastar en kniv som träffar mitt i prick. Kniven går samtidigt genom väggen så att den sticker ut mot en gångpassage där en rabbi (tror jag) passerar precis utanför. I sin famn har han en liten hund.

I föregående film Crimson Tide (1995) hade Gene Hackmans karaktär en liten hund med sig ombord på U-båten. Jag kan tänka mig att den drev Tony till vansinne under inspelningen.

Så kring hunden har jag inga frågetecken. Men det är också det enda jag helt tycker mig förstå av scenen.

Ett intryck jag har i Tonys filmer är att han hade ett komplicerat förhållande till religion.

Det här är en ren spekulation: Jag tror att Tony utsattes för övergrepp som ung.

I den här snabbgenomgången (3:21) av händelserna i The Fan, med instrumentalmusik och i övrigt utan ljud, finns ögonblicket när Gil Renard kastar kniven genom väggen, inklusive rabbin.

Men man behöver blixtsyn för att hinna se hunden. Insekten är bortklippt. Vid 1:25.

https://youtu.be/Jo_htJBwq1g

2:16 in ser man när Gil kommit ikapp den flyende 12-åringen.

Precis som med en del andra Tony Scott-filmer så har The Fan ett oförtjänt lågt betyg. Folk fattar inte vilken stor konstnär han var.

Filmen är, som vanligt med Tony, visuellt fantastisk, och Robert De Niro visar ännu en gång att han är en av de allra bästa.

Det var förresten nära att De Niro skulle spelat Creasy i Man on Fire (2004) men det blev den i princip lika skicklige Denzel till slut istället.

Stillbild på när Gil Renard kommit ikapp 12-åringen. Jag tror att kniven var en gåva från Gil till den kidnappade pojken, som är son till Bobby Rayburn som Gil är besatt av.

I precis det här läget börjar alltså Nine Inch Nails-musiken igen ”I want to f*ck you, I want to t*ste you”.

https://images.app.goo.gl/hZhb5yAJZcP8fmrp6

På vilket sätt är filmen homoerotisk? Kan du länka några scener? I alla fall, att scientologerna har stor makt det vet vi så det är inte omöjligt.

Man kan säga att Top Gun (framförallt) och Crimson Tide är homoerotiska filmer, åtminstone delvis. Jag vet inte riktigt hur jag ska kategorisera blendern i Enemy of the State.

I The Fan handlar det om ett större mörker, med aggressivitet inblandat i sexualiten (ångbastun) samt pedofila antydningar (exemplet ovan).

Det är pga det jag sett i The Fan som jag misstänker att Tony själv utsattes för övergrepp som ung. Det skulle förklara mycket för mig – bland annat den återkommande plötsliga aggressiviteten i hans filmer. Han kände en bitterhet och frustration mot något.

Jag tror att Tony kan ha varit både ett offer och en förövare.

Det är som att Tony kände att han kunde använda Nine Inch Nails för att berätta om sina egna inre demoner. Musikvalet förvandlar någonting redan obehagligt till något ännu värre.

Det gör att The Fan är det mörkaste jag har sett Tony (inklusive Man on Fire) men jag har alltså ännu inte sett True Romance så har ingen koll på den.

Till slut hittade jag True Romance (1993) i speldugligt skick och ser den nu för första gången.

Clifford Worley (Dennis Hopper) blir torterad av skurkar som skär honom i…

https://images.app.goo.gl/aSAVev2vdV3644VD8

Just det, högerhanden.

Min nuvarande (lösa) teori är att de skadade högerhänderna förekommer i filmer där Tony upplevt att han behövt kompromissa med sin kreativitet, så han protesterar på detta (kreativa) sätt.

Livvakt (Boris) i True Romance: ”Let me tell you something I never told you about me. I hate fucking cops!”

Frågan är naturligtvis om repliken är Tonys eller Tarantinos skapelse? Man kan säga att True Romance är 50 procent Tarantino och 50 procent Tony.

Följande scen från True Romance (sju minuter) har Tarantino själv lyft fram som exempel på Tonys kreativitet. Dialogen är förstås Tarantino (manus) medan det visuella är Tony.

Det är även ett exempel på 50/50-hybriden mellan Tony och Tarantino. Eventuellt kan det kanske ha varit något knak i det samarbetet som gjorde att det blev en ny högerhandsskada även i denna film? (ej i klippet).

Den märkliga lampan var helt Scotts påfund och naturligtvis alla akvarier några minuter in när det blir (våldsam) action. Vi är alltså inte i en djuraffär utan i Drexls (Gary Oldmans) skurknäste.

Det var en av Tonys briljanta grejer. När en scen behövde lite extra stuns hivade han in en massa exemplar av samma sak – tex kepsar och knivar (The Fan) eller som här med akvarier.

Naturligtvis har de solglasögon på sig i början trots natt.

https://youtu.be/N9yvzDhG3vY

Att Robert De Niro fanns i Tony Scotts medvetande åratal innan The Fan (1996) framgår av ett jättekort ögonblick i True Romance (1993) när en snubbe imiterar scen från Taxi Driver i något som jag bedömer vara Tonys grej och inte Tarantinos:

https://images.app.goo.gl/bXyaHiQwPrtrEehj9