Citat:
Så ska det ju inte vara. Inte någonstans. Och det är precis vad som motiverat denna underskattade (r)evolution på arbetsplatserna.Istället för att bara stå där som ett våp och stillatigande acceptera alla försämringar så börjar man ställa sig frågan vad som är själva syftet med att arbeta.
Citat:
Tror du missförstår litegrann. För de flesta verkar tycka det är ok att jobba. Bara inte efter orimliga premisser. Att man därefter skärskådar en bevisat ohållbar arbetslivsfilosofi i sömmarna kan i alla fall inte jag se som något destruktivt. Det är för mig snarare ett sundhetstecken. Uppoffringarna är liksom av noll och intet värde om den egna hälsan blir lidande.
Alternativet för den som saknat ambitioner och blir utnyttjad på arbetsmarknaden är att börja jobba hårt men för sig själv (om vederbörande nu inte vill gå på bidrag). Men om tanken är att man inte ska arbeta och inte ha några ambitioner blir det väldigt svårt att skapa något eget. Så i stort skulle jag i så fall säga att det är en destruktiv och passiviserande livsinställning. Men det är möjligt att jag missuppfattat vad de tänker att man ska göra istället?
