Citat:
Ursprungligen postat av
JagandeBjornen
Det är väldigt få om ens någon nämnd i tråden som verkligen är psykopat. Hänsynslös möjligen och psykopata drag men psykopat? Nja..
Några kan det nog finnas. Johanna Möller nämndes tidigt i tråden, och hon får onekligen ses som en het kandidat.
Men sedan handlar ju en stor mängd inlägg om att användare nämner politiker de inte gillar. Men tror att det är extremt osannolikt att en psykopat lyckas ta sig fram till partiledarposten i något riksdagsparti i Sverige, eller en centralt placerad minister. Troligen har det aldrig hänt. Av den anledningen att en psykopat skulle skapa kaos och konflikter inom det egna partiet innan han/hon kom så långt, och därav bli bortplockad. Däremot bland ledare för partier i olika kommuner tror jag absolut att det förekommer. Ofta är det svårt att få någon som vill åta sig uppdraget som gruppledare. Så om det kommer någon gärna vill, är vältalig (psykopatdrag, samt nästan förutsättning för att bli framgångsrik politiker), samt orädd (psykopatdrag, och också bra för politiker, räds inte debatten), så kan den personen absolut bli gruppledare. Rena drömmen initialt för många partier, en vältalig person, som gärna tar debatten med de politiska motståndarna, och som gärna vill bli gruppledare. Vill med det tillägga att de allra flesta gruppledare hos kommuner inte är psykopater, men om det är 1-2% av befolkningen i stort, så kanske det är 3-5% av gruppledarna. Skulle säga att de flesta psykopatgruppledarna försvinner inom ett par år, då de antingen gått för långt i någon debatt, gjort bort sig i en sakfråga, eller, och kanske mest vanligt, skapat kaos och konflikter inom den egna partiföreningen. I enstaka fall kanske psykopaten kan ta sig fram till en riksdagsplats innan han/hon gör bort sig, men så långt som till partiledarpositionen har jag extremt svårt att se.
Detsamma gäller chefer. Bland mellanchefer, både på företag och myndigheter, tror jag de är hyfsat överrepresenterade. Även VD:ar och grundare för mindre företag, byggen, pizzerior etc. Även här handlar förstås att det är överrepresenterade, men fortfarande att de allra flesta inte är det. Men bland riktigt höga chefer, VD:ar för börsbolag etc, så tror jag det är mycket ovanligt. Av samma anledning som för rikspolitiker. Ska jag säga emot mig själv lite, så kan jag ge en möjlig kandidat i Jan Stenbeck. Väldigt charmig person, men samtidigt indragen i konflikter som var långt ifrån vackra. Tänker främst på att jag har uppfattningen att han närmast njöt av att inte bara blåsa sina systrar på fadersarvet, utan även förnedra dem offentligt. Är många som tvistar med sina syskon om arv, men hur osams man än är, så kan man åtminstone försöka hålla det lite privat även om man är en offentlig person. Att han lyckades hålla ihop ett så stort företag i så många år, talar iofs emot fullfjädrad psykopati, men vissa drag finns nog, av psykopati eller åtminstone narcissism.