Känslan av att "vänta på att livet ska börja" ?

Jag har allt jag eftersträvat, allt jag hade som "mål" när jag var yngre. Barn, gård, bra jobb/lön, bra vänner. Och visst tycker jag det är bra men jag känner liksom inte någon "lycka", och det känns hela tiden som jag jagar något annat, något "mer" för att livet ska bli komplett och börja.

Jag har allt jag eftersträvat, allt jag hade som "mål" när jag var yngre. Barn, gård, bra jobb/lön, bra vänner. Och visst tycker jag det är bra men jag känner liksom inte någon "lycka", och det känns hela tiden som jag jagar något annat, något "mer" för att livet ska bli komplett och börja.

Jag kan så länge jag kan minnas iaf i vuxen ålder haft känslan av att mitt "riktiga" liv ska börja bara xx inträffar. Typ, hus, barn, nytt jobb, bra lön whatever.
Känslan är liksom att mitt liv är "runt hörnet" men inte har börjat än, liksom en konstant väntan som bara skjuts framåt.

Nu har jag levt längre än vad jag kan förvänta mig ha liv kvar så man börjar ju inse att man förmodligen kommer dö utan att ha känt att man ens börjat leva sitt riktiga liv.

Är det fler som har den känslan?

Ska det vara så här hela jävla tiden vore det ju egentligen bäst att man dog lite knall och fall redan nu så blev man ju klar med skiten.

Är det ditt livdulever då? Eller fyller du det bara med grejer som alla andra, checkar av boxarna för att man ska? Isf kan du nog få vänta på att det ska börja är jag rädd.

Utan att veta vad du saknar när du ger exempel på sådant du har, vad är det som du inte har som du vill ha? Eller är det bara känslan av att något fattas men du vet inte vad? Deprimerad?

Jag har fått mycket hjälp genom psykoterapi Jag rekommenderar det till alla som känner att livet är meningslöst och har depressiva symtom. Men jag hoppas att du inte är deprimerad <3

Mer som att jag alltid jagar mer, "lever i framtiden" där jag målar upp livet om jag bara gör X, skaffar Y eller att Z inträffar. Jag går liksom aldrig i mål och njuter eller trivs med livet exakt som det är.

Jag har depressioner sedan ett tiotal år tillbaka. Men det har varit under kontroll iaf till de värsta dipparna sedan jag började med mediciner. Har inte haft någon rejäl krasch eller självmordsförsök på 7-8 år nu iaf.

Hur gammal är du? Livet går ut lite på att uppnå mål. Kortsiktigt och långsiktigt. Övertygad om att du inte kan känna tillfredsställande för att du har depression och problem. Kan vara ett bra mål att jobba med dina problem. Har själv förlorat 10 år på att folk behandla mig illa. Får acceptera å ta nya tag och försöka uppfylla något mål. Själv har jag väldigt svårt att acceptera att man har förstört mitt liv och kommer troligtvis att fortsätta. Det jag kan trösta mig med att jag lever ett helt annorlunda liv.

Vad menar du med detta? Hur ditt liv blir och ser ut är ditt eget ansvar!

TS verkar ha ett mycket bra liv med allt det många önskar men det kanske är någon annans liv han lever?

Du har både rätt och fel när det gäller mig. Hur ska personen kunna leva en annan människas liv? Är det inte personens liv?