Citat:
Ursprungligen postat av
Edgerton
Det är uppenbart att Ukrainas administration inte klarar av att hantera propaganda-sidan av det här kriget. Det håller på att flippa ur. Från Zerohedge
Alla krig har gråzoner och det innefattar även detta krig. Ryssland, USA och EU fortsätter att handla med varandra. Detta kommer inte förändras. På samma sätt fortsatte USA och Tyskland att handla med varandra under andra världskriget. Affärsintressen upphör inte med krig vilket Ukrainas administration uppenbart inte förstår. Jag tror det har att göra med att administrationen inte riktigt är mogen uppgiften. Vidare är Ukraina för demokratiskt och för europeiskt för att kunna agera korrekt i det här kriget.
En av den ukrainska staten finansierad tankesmedja har svarvat ihop en lista med ett 70-tal namn från USA, Tyskland, Kina, Frankrike, Indien, Sverige, Italien, Danmark, Nederländerna, Spanien, Irland, Schweiz, Slovakien, Nya Zealand, Polen, Japan, Sydafrika, Pakistan, Serbien osv. som de anser går ryska ärenden De flesta namn är amerikanska. Det handlar om aktiva (mainstream) politiker, journalister, personligheter, medarbetare på mainstream tankesmedjor (inklusive Atlantic Council), professorer, militärer, kommentatorer osv. Många är som sagt mainstream och jag uppfattar dem inte som direkt pro-ryska. Från Zerohedge;
Av de som nämns känner jag till Rand Paul, Roberto Fico, Clare Daly, Manuel Pineda, Ray McGovern, Douglas Macgregor, P.S. Raghavan, Eric Zemmour, Scott Ritter, Tulsi Gabbard, Jeffrey David Sachs, Marine Le Pen, Florian Philippot, Nicolas Dupont-Aignan, Glenn Greenwald, Kim Dotcom, John Mearsheimer och Harlan Ullman. Tydligen har Tulsi Gabbard snackat om detta på Tucker Carlson Show;
https://twitter.com/ColumbiaBugle/status/1551733816502501376
Det här kriget blir allt mer vansinnigt. :/
Kiev kör i 110 knutar på sin punkigt storvulna retorik, en
passive-aggressive stil skräddarsydd för sociala medier (strategin för deras propaganda har hela tiden varit att göra intryck i första hand på sociala medier, och därifrån ska upprördheten och de starka kraven sedan sprida sig till vanlig nyhetsmedia och politiska utspel). Man poserar som hjältemodiga offer utan eget ansvar för hur läget utvecklas och kräver i namn av detta offerskap ett checkkonto in blanco hos EU och NATO; total tillgång till NATO:s samlade resurser är vad man vill ha.
Allt Genast! för att citera en gammal 60-talsparoll.
Jag bedömer att allt fler börjar tröttna på denna uppblåsta och ja, vulgärt känslopimpade retorik med tydliga drag av
både politisk och moralisk utpressning. Kievs kampanj ställer helt orealistiska krav och backar dem med paroller som tycks höra hemma i 1800-talet: "det är med vårt folks blod vi just nu betalar vår inträdesbiljett i EU och NATO" sade deras försvarsminister vid en debatt från Balticum som jag såg på BBC News någon gång i mars. (Nej, de har fortfarande inte inlett några medlemsförhandlingar med någondera pakten och vägen till eventuella medlemskap kommer att bli lång):Tyvärr fungerar varken internationell politik, diplomati eller business på dessa premisser.
Ukraina försöker tvinga alla andra att ge upp sina vanliga normer och överväganden för att bara stödja dem, som om inga andra länder
hade några andra frågor av betydelse att ta hand om än att "rädda demokratin, rädda Ukraina och knäcka Ryssen". Men trots massivt inflöde av vapen från väst lyckas man knappast vinna några verkliga framgångar på slagfältet. Alla andra blir stående med notan, i alla fall den ekonomiska delen av notan och handelskriget, men det förefaller Kiev vara helt okay med - de har ju ändå levat på pengar via slangar, "riktade investeringar", mutor eller handouts från väst i nästan tio år. Så de kanske inte riktigt förstår vad det betyder att andra länder betalar för sig,
Om man ser litet mindre affekterat på det här kriget och på regimen, så är det ju tydligt att Zelenskys agerande, och hans retorik, går ut på att
pumpa in så mycket vapen som möjligt för att försöka bygga upp en säkerhet man ändå inte är i närheten av. Det säkraste sättet att lösa en konflikt är att skeppa in mängder med vapen, verkar Kiev anse. Hur vettigt är det egentligen, på en skala, när man helt saknar förståelse för konsten att politiskt bygga fred och stabilitet? Och när Kiev dessutom inte ens håller på att vinna kriget?
