Varför tror så många att banker ”trycker pengar”?

Det är väl så att pengarna skapades i samma stund som lånet skapades? Det var inte så att det låg 10 000 kr lagrade i ett bankfack som gavs till låntagaren, utan dessa 10 000 kr blev tillgängliga i systemet (skapades) när låntagaren tog emot dem. Varken banken eller låntagaren kunde handla med dessa 10 000 kr innan, och dessa pengar har nu alltså tillförts systemet.

Enligt min uppfattning (jag är ej ekonom) så skapas nya pengar varje gång ett nytt lån beviljas, och pengar "förstörs" vid varje amortering. I ditt exempel så är låntagarens nya fordran till banken de nya pengarna som skapats. Jag har inte kollat, men skulle gissa att den totala summan lån i SEK ökar i samma takt som pengamängden.

(Jag fattar inte varför du har så väldigt svårt för att ta till dig allas olika exempel, trots att du verkar ha koll på mycket och inte verkar direkt korkad. Det är som att du inte vill förstå vad folk menar alls? Är det så att det du ser som "pengar" är skiljt från vad andra ser som pengar?)

Ja rent tekniskt hade det varit möjligt för var konkurshotad bank att rädda situationen med att trycka pengar och ge till sig själv. Intäkter ingenstans ifrån som bygger upp eget kapital igen.

Kruxet är att det vore olagligt. Hur skulle transaktionsunderlaget se ut? Vore ju ingenting annat än en dyster resultatrapport eller rent bedrägeri.

Jag är amatör, men det är precis så som jag också förstår det. Banker har någon gång i tiden insett att de kan låna ut mer pengar än de har, eftersom alla människor inte behöver ha tillgång till sina inlånade pengar samtidigt. Men vid de få tillfällen då faktiskt många vill hämta ut sina besparingar samtidigt så finns inte dessa pengar hos banken, och banken kan då gå i konkurs.

Du har en säkerhet för dina insatta pengar, upp till typ en mille. Du kan sitta lugn i båten.

Ja, jag är inte orolig. Men det är väl så att staten står för den säkerheten? Och att det då vore staten som ger mig dessa pengar vid en bankkrasch?

Banken betalar en avgift, så det är egentligen bankerna själva som står för det hela.

Om banken har statsobligationer värda 108 kronor så kan dessa utgöra kapitatäckning för ett lån på 1350 kronor (i fallet med krav på kaptialtäckning 8%). Banken behöver absolut inte sälja dessa. De duger bra som de är.

Banken behöver inte småhatta med 100, 92 osv kronor i taget. "Storfräsaren" Nisse kliver in på banken och lånar 1350 spänn på ett bräde. Han skriver under någon form av skuldförbindelse som blir bankens fordran med lång löptid. Samtidigt skriver banken in siffrorna 1350 i kolumnen "Nisses insättning".

Någon överföring någonstans ifrån har inte gjorts till Nisses konto. Banken har bara skrivit in att den lovar att ge Nisse 1350 spänn i kontanter om han frågar eller föra över fordran till någon annan om Nisse begär det. Dessa 1350 kronor är vad pengar är rent defintionsmässigt - en avistafordran på en bank.

När man väl förstår vad pengar är förstår man också att banken kan skapa pengar men bara åt någon annan. En banks avistafordran på sig själv vore uppenbarligen rent nonsens.

Om bankens enda kapital bestod i statsobligationer värda 108 kronor kan den nu inte låna ut mer pengar. För att göra det måste den få in mer eget kapital.

Om nu avgifterna gjord fonden tillräckligt stor för att täcka alla insättningar som omfattas. Det finns det ingen garanti för.

Som skattebetalare bör man också vara medveten att den där "fonden" inte innebär att staten köpt några värdepapper, satt in pengarna i en utländsk bank eller så.

Pengarna som bankerna har betalat in har staten glatt spenderat på den vanliga skiten redan. Pengarna som insättarna får måste staten dra in via skattesystemet eller låna upp på marknaden. "Fonden" är bara en skuld i statens balansräkning.

Jag kan tänka mig att det från början gick till typ så här:

En vän ber dig förvara hans 1 kg guld i ett år. Du får göra vad du vill med guldet så länge han får tillbaka det om ett år. Han får av dig 1000 små papperslappar där det på varje lapp står att du är skyldig honom 1 gram guld. När han nu vill köpa en häst av grannen så vill grannen ha 1 gram guld i betalning. Istället för att hämta ut sitt gram guld från dig för att betala grannen så ger han helt enkelt grannen en av papperslapparna han fått av dig så att grannen när som helst kan hämta ut guldet från dig istället.

Nu kommer en annan person (Per) till dig och frågar om han får låna 100 gram guld i en månad. Eftersom din vän inte vill ha tillbaka sitt guld förrän om ett år så går du med på att låna ut lite guld till Per, men du vill att han ger dig ett extra gram guld tillbaka för besväret. Istället för att ge Per guldet rent fysiskt så får han 100 papperslappar av dig där det på varje lapp står att du är skyldig honom ett gram guld. Dessa papperslappar måste Per ge tillbaka till dig en månad senare (ni skriver ett kontrakt på det som du behåller).

Nu finns det plötsligt 1100 papperslappar att handla med, som totalt motsvarar 1,1 kg guld. Dock så finns det i verkligheten bara 1 kg guld lagrat hos dig.

När du insett att det är lätt att tjäna pengar på att lagra andra människors guld som du sen lånar ut mot betalning så gör du det till en verksamhet. Efter en tid inser du att du alltid har guld på lager som du kan låna ut i form av dessa papperslappar. Väldigt få kommer för att hämta ut sitt riktiga guld. Du inser att du då inte heller behöver hålla koll på exakt hur länge folk vill lagra eller låna sitt guld.

Efter ett tag har du inte bara lånat ut 10% mer guld än du har på lager, utan kanske 1000% mer. Plötsligt tappar du av någon anledning förtroendet som guldlagrare hos folk så många kommer under en kort period för att byta in sina papperslappar mot riktigt guld. Guldet tar snabbt slut och du går i konkurs när du inte kan betala ut det guldet du lovat.

Vad pengarna som bankerna betalar går till är oviktigt. Bankerna betalar en avgift för att vara inom bankgarantin och som staten garanterar.

Det är här hela missförståndet ligger. Banken har eller skaffar 108 kr, och lånar ut 100. Det är inte så att banken lånar ut 100 kronor som den inte skaffat fram.

Sen kan den genom fractional banking, ge upphov till en kedja av kreditor och tillgodo innehavanden. Men det har inget med att skapandet av pengar att göra.

Banker skaffar hela tiden in mer kapital, de gör det oftast genom lån. Antingen har det lånar ut pengar statspapper el så lånar det av insättare eller andra banker. Det är därför mindre/nisch banker har rätt generösa räntor på sparkonton.

Det där med att det skapas två konton, debit och kredit, är bara bokföringstekniskt och skapar inga nya pengar.

Sverige har väl ingen skuldklocka som denna i New York: https://i.ytimg.com/vi/ZE56RRnRFvQ/maxresdefault.jpg

Men såklart kan jag förstå att det finns en obetalbar skuld i Sverige också.