Skandiamannen

Ja exakt det jag menar...

Hans bekräftelse på brottsplatsen kan ju inte stödjas enbart på hans ord om relativt kända händelser...

Vilken vän är det? Vapenhandlaren var i gamla stan .... så vem är det du menar här ?

både ock (se ovan)

Ja, de var först på Bacchi Wapen, men drog sedan vidare till festen på Brasilianska ambassaden. Inte omöjligt att de drog till ambassaden i samband med att ena dottern gick på Grand för att se Bröderna Mozart.

Jo läste ovan...

Jag skrev att det är ingen som sett en man stå 20m ifrån o kolla på klockan så alltså -----inte bekräftad händelse

Sen skrev jag samtalet med Lisbeth där ingen bekräftat denna händelse inte ens Lisbeth så alltså ----'inte bekräftat


Alltså inget Engström gör är bekräftat av 10st vittne o massa poliser...


Däremot så vill du bekräfta Engström på mordplatsen på vad han säger ANDRA gjort...


Vilket inte är samma sak....Inte ens i närheten!!

Ett vredesutbrott under alkoholpåverkan. Alltid något.

Jag tycker dock inte att alkoholproblem i sig är något som indikerar labilitet. Även om en viss grupp alkoholproblematiker ju har tendenser till oberäknelighet och aggressivitet vid berusning.

Skulle han tillhört denna kategori och 1986 haft så svåra problem med detta att det förmådde honom att plötsligt skjuta någon, torde det gjort även andra avtryck? Hamnat i slagsmål och problem, varit oönskad i sällskapslivet osv.

Här dras väl GM-SE dessutom åt tok-hållet, vilket saknar täckning i såväl tillvägagångssättet som hos personen SE? GM uppvisar besinning snarare än obehärskad aggression.

Visst skulle en viss typ av person kunnat ta djupgående intryck av de stämningar om Olof Palme som fanns i vissa kretsar. Vilket skulle kunnat föda vidare föreställningar och idéer. Ser då i första hand en udda, personlighetsstörd, individ som i avskildhet bearbetar intryck på sätt som normalfungerande inte gör. Jämför med Ausonius och hur han verkar tagit intryck av stämningar i samtiden.

Den här berusat impulskontrollhämmade, aggressive och beväpnade SE på Sveavägen. Nja..

Det där med att "... GM uppvisar besinning snarare än obehärskad aggression" gör att du antagligen är minst lika skeptisk till CA och CP?

Kanske var det ett "proffs" som LGWP sa, Hans Holmér menade ju också väldigt tidigt att det var en professionell mördare som varit i farten.

Det där är i mina ögon troligare mördar-typer, ja. CP tror jag dock var för oredig för genomförandet.

Om man talar om den udda och kanske personlighetsstörda individen som i avskildhet under långa tider hanterar intryck på avvikande vis, så tror jag att en sådan (om denne i grunden har kapacitet till dådet) kan förmå sig till att skjuta statsministern under kontrollerade former. Sen om man på ett rimligt vis kan sortera in CA i något liknande får väl var och en fundera på.

Var GM inte SE som öppnar dörren eller någon annan som gick runt beväpnad och ser makarna vid samma tidpunkt, så var mordet inte utfört i omedelbart affekt. Att exempelvis en Grandman, efter att hämtat vapen, väntat på makarna, följt efter osv, skulle börja gapa och hoppa på mordplatsen framstår som orimligt.


Nja, tycker nog att man verkar varit öppen för det mesta framemot sommaren 1986 ivf.

En rimlig impuls när statsministern blir skjuten ute är att tankarna förs mot ett organiserat attentat. När detta inte framgår omedelbart och man besinnat sig, inser man kanske att vid attentat mot dignitärer och prominenta personer så är den vanliga GM en psykiskt sjuk person med bisarra föreställningar. Sådan går dock oftast fram och skjuter i samband med möte eller liknande har sällan minsta tanke på genomförandet eller att försöka komma undan.

Tittar man då vidare på omständigheterna så pekar dessa mycket tydligt bort från varje grad av organisation och planering, annan än mycket låg sådan möjligen (men det kan man avhandla någon annanstans). Går man vidare med detta, som jag försökt göra, och jämför med alla kända attentat vid tiden man kan hitta, så avviker MOP i nästan varje avseende från hur organiserade attentat såg ut.

Men så vad är MOP då? Man kan säga vad MOP förmodligen inte är. Det omvända är svårare. Även om jag tycker att det går att säga ett och annat.

Dock har många politikermord skett av ensamgäringsman utan att det måste varit en man med problem med aggressivitet utan mer av hat o övertygelse även rätthaverister

Palmehatet var en realitet på 1980-talet även bland "rumsrena" högermänniskor
https://www.svd.se/a/oWk7LK/palmehatet-exploderade-pa-1980-talet

"På 1980-talet ökade Palmehatet kraftigt i omfattning. Mer än en prominent intellektuell deklarerade offentligt att han eller hon fann Palme vedervärdig. Lars Gustafsson, som befann sig till höger om den politiska mittrefugen, erkände att han ”verkligen börjat hata Olof Palme”. Jan Myrdal, som stod långt åt vänster, kallade Palme ”fähund”. Den före detta folkpartiledaren Per Ahlmark liknade statsministern vid ”en moralisk och intellektuell ruin”. I borgerliga tidningar och andra publikationer frodades invektiven mot Palme – han kallades ”slyngel”, ”tragedi” och ”pajas”.

Ett av de mer genomarbetade, och samtidigt mest kränkande, angreppen på Palme som politiker och person var Bertil Östergrens bok ”Vem är Olof Palme?”, som gavs ut på det marknadsliberala bokförlaget Timbro 1984. Östergren, som kände Palme sedan de båda var studentpolitiker på 1950-talet, menade att statsministern var en dubbelnatur, en deformerad och farlig människa med demoniska drag. Andra hatiska utfall var bisarra snarare än förment intellektuella.

Kan detta förklara varför Olof Palme mördades den 28 februari 1986? Ja, varför inte? Med tanke på hur många galna konspirationsteorier och hatiska utfall som bevisligen cirkulerade vid denna tid är det inte osannolikt att en av Stockholms alla Palmehatare fick syn på paret Palme när de var på väg hem från biobesöket på Sveavägen och passade på att röja hatobjektet ur vägen."

Bland det här någorlunda rumsrena högerfolket drogs det möjligen en suck av lättnad när PKK-spåret blev huvudspår, då behövde man åtminstone inte känna skuldkänsla för att man eventuellt triggat någon (även om man kanske innerst inne inte var alltför ledsen för det som skedde). Min egen första tanke när jag fick höra om mordet var ungefär något sådant som Harrison beskriver, PKK-spåret stämde aldrig för mig.

Jag skulle vilja hävda att merparten av människor har det i sig (mord/dråp), men i princip alla människor utvecklar inte det, ges inte tillfälle att utföra en sådan handling (eller triggas till det), det ser givetvis olika ut i olika kulturer och delar av världen. Men för i princip alla, är det en abstrakt tanke att utföra den typen av brott, pga allehanda välfungerande spärrar. Särskilt inte i så pass välfungerande och civiliserade samhällen som Sverige var vid tidpunkten för mordet.

Om man struntar i alla gängrelaterade mord som sker idag, så är merparten av mord/dråp egentligen (på ett eller annat vis) olyckshändelser, eller sprungna ur destruktiva förhållanden, ofta under stark påverkan eller förvirring av alkohol, droger och psykisk sjukdom (eventuellt i kombination). Ytterst få mord/dråp är cyniskt kalkylerade (varken i stunden eller över tid), det förekommer så klart, varje år. Men de är i kraftig minoritet. Det såg ungefär likadant ut vid MOP.

Som du skriver, var det fullt rimligt att HH/PU inledningsvis fokuserade på (exempelvis) PKK och andra organisationer, med tanke på vem offret var (det skulle man även göra idag om statsministern sköts), det hade varit tjänstefel att inte göra det. Jag tycker det tidiga PU/HH fått oförtjänt mycket ris, genom åren kring detta - även om HH verkar ha fått kraftigt tunnelseende mot slutet. Dock engagerade PU sig de första månaderna även kring ensamma GM (vilket Svartenbrandt, Engström och Gunnarsson är exempel på), man utredde även Alf Enerström rätt ordentligt. Ett problem var (anser jag) att man hade dåtida skygglappar, med förutbestämda åsikter om vem den ensamme GM kunde vara, och från vilket samhällsskikt han kom. Man hade exempelvis kunnat kartlägga psykiskt sjuka och udda enslingar som bodde runt brottsplatsen med omnejd än mer tydligt, vilket jag inte fått med mig att de gjort. Det är även konstigt, att man inte gick all-in och utredde grafikern från Täby de första månaderna, särskilt då han bjöd upp dem till pardans via teve och tidningar tämligen frekvent på ett ganska osvenskt vis.

Kikar man igenom livsödet SE, från vagga till mordet - lär man säga att SE trots allt bör ha haft det i sig långt mer än gemene man, att han månaderna före mordet kan ha triggats av något/någon, eller att hans inre bägare rann över när han (exempelvis) såg LOP utanför bion runt kl 21 på morddagen. Det är min åsikt.

Problemet med Engström som gm är att enligt alla som kände honom. (Då menar jag inte amatörpsykologerna som nu, juli 2022, sitter på flashback och hittar på diagnoser om hur Engström måste har varit för trettiosex år sedan) Jag menar de som kände honom då, frun, barndomsvänner, grannar osv. Finns ingen som vittnar om aggregation, våld, psykisk sjuk, kuf, etc UTAN precis tvärtom, de vittnar om, kunde inte göra en fluga förnär, social, snäll, stabil, helt i avsaknad av våld etc etc.