Mordet på Malin Lindström i Husum, Örnsköldsviks kommun, 1996-11-23

Okej, tack för dina svar i alla fall!

Efter domen har kommit fram förklaringar om det ena och det andra.

De enda jag inte kan förlika mig med är att ”det har gått så lång tid sedan brottet”.

Hur resonerar man här överhuvudtaget?

Det finns en nackdel med att han åkte fast och fick en dom för mordet till slut. Nu kommer sannolikheten att han gör något liknande igen att öka när han släpps fri. Tror jag.

Nu är Olof inte så lyckligt lottad att han smälter in som en i mängden.
Hans unika utseende är någonting endast en mor kan älska.
En ond svart blick där hans stora mörker sipprar ut.

Jag tycker användaren Haaaaag har förklarat detta bra tidigare i tråden, se bland annat inlägg 6175.

Sen kan man givetvis anse att bestämmelsen är fel och ska avskaffas, men inlägget kan ändå tydliggöra resonemanget bakom bestämmelsen, oavsett om man håller med eller inte.

Undrar hur många hundra kvinnor som skriver till honom redan.

Alla säger så men när det kommer till kritan så vågar bananen inte göra något. Han bara böjer sig fram och tar emot den. Ni är inte lagda åt det hållet. Vrf tror du påskupploppet skedde?

Vet inte hur många gånger jag skrivit detta nu. Det hade varit bra om läsare här i tråden kommer med ett inlägg att dom läst detta och tagit till sig det, så att jag slipper skriva det fler gånger!!!

När det gäller tidsaspekten och att det förflutit lång tid mellan brottet och domen, så handlar det om "behovet" av ett långt/längre fängelsestraff. Dvs att om man utför ett brott och därefter under flera år lever ett förhållandevis välordnat liv, där man arbetar, har fast bostad, kanske har familj och det inte finns någon historik om liknande brottslighet - Så kan det vara väldigt svårt att argumentera för ett långt/längre fängelsestraff. Enkelt sätt så får man se till varför man överhuvudtaget dömer personer till fängelse. I Sverige är ju detta en kombination av allmänprevention, individualprevention och rehabilitering. Därför måste man alltid ha ALLA dessa parametrar i åtanke. För tänk dig följande:

1. Ponera att man fått tag på O.W direkt och därefter kunnat döma honom. Då hade han uppfyllt ALLA "krav" för ett långt fängelsestraff; Han skall/måste avskräckas från att göra detta igen, man måste förhindra honom från att göra liknande brott/ samhället måste skyddas från en sådan person, personen måste under lång tid rehabiliteras så att han inte hamnar i detta igen och slutligen skall offren ha upprättelse för det hemska som som varit med om senaste månaderna/året. Ställ detta mot:

2. En person döms för brott flera år efter att brottet begåtts (i detta fall 26 år senare) också kollar vi på "kraven". Personen skall avskräckas från att göra liknande brott - Han har alltså inte gjort något liknande/grovt brott (eller ens något brott över huvudtaget) på 26 år, då behöver han uppenbarligen inte avskräckas från att göra om detta. Personen skall förhindras från att göra liknande brott - Han har alltså inte gjort något liknande/grovt brott (eller annat brott för den delen) på 26 år, då behöver han uppenbarligen inte förhindras från att göra detta. Han måste rehabilitera sig för att inte göra om detta igen - Han har alltså inte gjort något brott under 26 år, så behov av en lång rehabilitering behövs ju uppenbarligen inte eftersom han klarat av denna tiden. Kvar finns då offrets rätt till upprättelse, som alltså är det enda egentliga skälet till att "fullt straff" skall utdömas. Men då skall ju som sagt alla parametrar (allmänprevention, individualprevention och rehabilitering) räknas in i straffmätningen.

Gällande dina sista funderingar:
Nej, man kan inte strunta i att göra avdrag för att ovanligt lång tid förflutit mellan gärningen och domen, bara för att det görs avdrag för häktningstiden. Detta eftersom häktningstiden alltid räknas in i straffet, eftersom det är tid man di facto redan suttit frihetsberövad.

Straffen hade en markerande innebörd och mer avskräckande verkan, både mot gärningsmän OCH inför samhällets beskådan när vi praktiserade stegling & rådbråkning...Tyvärr förbjöds det någon gång 1841 eller 1843 (tror jag).

Allt var inte bättre förr - men MYCKET var det.
T.ex. stegling, rådbråkning, & för "sinnesslöa" var det "inlåsning 24/7" som gällde.

Samhället var kanske lite bättre då, när man gjorde sig av med skiten istället för att lagra & försörja den...

Ett samhälle utan en massa kretin & pletin som härjade fritt & som inte fick gratis mat & husrum bekostat av staten (läs fängelse) för att dom var abnormala & hade begått brott.

Vi borde kanske backa bandet till "anno 1600" & döma ut hårdare straff mot rötägg idag. Annars får vi göra som en av mina stora idoler (kallad "Rödeby-pappan") när samhället inte gör sig av med skiten tar folk saken i egna händer.

Jag vill helst INTE se att folk ska börja ta saken i egna händer när det gäller straffande av kriminella mongon...men jag är orolig över att det bär dithän om inte vi (eller rättare sagt politikerna) ser till att skärpa staffen och göra straff till straff, och inte omvandla straffet till en bekväm belöning som det ser ut idag.

Jag håller inte med dig om din utgångspunkt att strafffskalan är gjort och ska ses enbart som brottspreventiv åtgärd

Med ditt resonemang skulle någon som begår ett grovt mord - och sen lever ett välordnat liv - inte ”behöva” ett fängelsestraff eftersom hann bevisat att han inte mördat nån igen?

De resonemanget kanske funkar på ekonomisk brottslighet , där dessa praxis uppkom - men knappast då det gäller mord. Det skulle dessutom göra att folk ur överklassen med bra skyddsnät, typ en farsa som kan ge sin dömda son ett jobb - skulle få lägre straff. För att de levt välordnat.

Straffet ska straffa, avskräcka samt spegla rättskänslan ho befolkningen. Inte ge frikort för folk som är ”duktiga” nog att bara mörda en gång.

Straffet för brott ska ha en straffande och markerande innebörd gentemot samhället och brottsoffren. Vi vet alla att fängelse inte alls handlar om rehabilitering. Finns ingen orsak att låtsas att det skulle vara så.