Citat:
Ursprungligen postat av
Freducation
Precis!
En kort resumé av Esbjörns "problem"
Undersökningarna är ca 10-11 år gamla. Esbjörn då 71, nu är han 80+.
Upprepar sig i samtal.
Tinnitus.
Upplevt sämre närminne.
Hörselnedsättning o använder inte hörapparat.
Sambon upplever E som splittrad o lynnig efter debut av tinnitus.
Sambon upplever att närminnet hos E försämrats de under de senaste åren.
E tycker nu att han inte har något arbetsminne, är osäker o litar inte på sig själv.
Svårt att koncentrera sig o hetsar upp sig.
Aktivitetstest med det numera berömda ägget samt pasta genomförs med bedömningen mkt svårare än genomsnittet. Ihopknycklad tom påse läggs i kylen.
I aktivitetsbedömningen avseende processfärdigheter framkommer svårigheter m minne o uppmärksamhet.
Patienten alltmer splittrad enl kurator.
Hos psykologen framkommer svårigheter inom vissa domäner.
Allmäntillstånd - Ser något ovårdad ut med smutsiga händer o naglar.
Ja, de känslomässiga utbrotten och de befängda personangreppen i tråden att döma, får mig att misstänka att man känner sting av dåligt samvete över att Esbjörns tydliga degenerativa brister gått en under radarn. Tänker dock inte gå i svaromål till dessa meningslösa tirader av trams och OT, men måste säga att det är komiskt att nån ser det som odemokratiskt att göra vitala aspekter av den här historien synliga...
Esbjörns brister har varit påkallade av sjukvården, tydliga för hans anhöriga och inte minst för alla som följt hans beteende under husaffären. Nu har han av allt döma fått en demensdiagnos av något slag, sannolikt Alzheimers, efter att man funnit biologiska markörer i hans ryggmärgsvätska. Prover, som efterfrågades redan av Barry vid hans utredning, där han var tydlig med att detta krävdes för att kunna ställa en definitiv diagnos.
Alzheimers är en sjukdom som kommer krypande. I början kommer och går symptom och att somliga ansett sig kunna avfärda diagnosen på grundval av en TV-intervju, vittnar om okunskap och dålig ödmjukhet inför ett mycket svårt område.
Även påståendena om att Esbjörn inte led av Alzheimers en tid innan fastställd diagnos, tyder på bristande insikt om hur demens utvecklas.
I själva verket är det så att Alzheimers ofta är som mest plågsamt i dess första faser. Detta pga av att individen är livrädd för symptomen som angriper förståndet och gör ofta allt för att dölja dem för omgivningen när de kan. Det är en tid av mycket ångest, vilket i sin tur sänker den drabbades förmågor stundom.
Att under denna sköra tid ställas inför pressande, tjatande och stressande situationer är långt ifrån optimalt och gynnar inte heller det kognitiva fungerande, något som Esbjörns irrationella, inkonsekventa och förvirrade beteende under denna process visar. För att sätta det i perspektiv, skulle man kunna säga att som dement utsättas för sådana invasiva handlingar, är som att någon som redan är sjuk i cancer blir angripen av virus.
Ebba ville verkligen ha ett hus på den plats som Esbjörn hade ett. Inte orimligt att tänka sig att hon använde alla sina kognitiva, verbala och påverkande förmågor för att förmå Esbjörn att sälja det. Möjligen ett tveksamt beteende mot en äldre man, men ändå förståeligt, givet att hon inte förstod hans svårigheter fullt ut.
Frågan är dock hur hon ska agera nu, nu när hon vet?
