Citat:
Ursprungligen postat av
Reality-Tankom
I mer än 25 år har anhöriga fått vänta på en fällande dom. Då får mördaren ett straff på 5 år för detta mord efter att ha fått en straffrabatt med tre år. Orimligt och stötande på alla sätt och vis om man beaktar vad straffvärdet för detta brott är idag. Dessutom har han i hovrätten kommit med lögnaktiga förklaringar till den tekniska bevisning som har fått honom dömd.
Att samhället även skall beakta rehabiliterande aspekter när gärningsmannen inte erkänner brottet känns också fel. Är lika logiskt som att fängelsetiden kan bli längre på grund av misskötsel.
Det minsta man kunde begära är att tingsrättens tidigare maximalt utdömda straff på 8 år hade fått gälla. Tidsaspekten borde snarare vara en försvårande omständighet än att den skall kunna reducera det utdömda straffet i detta fall. Är det inte juridiskt möjligt att göra ett sådant övervägande så är det ytterst beklagligt. I synnerhet när tid som han suttit frihetsberövad även skall avräknas från de nu utdömda 5 åren.
Vet inte hur många gånger jag skrivit detta nu. Det hade varit bra om läsare här i tråden kommer med ett inlägg att dom läst detta och tagit till sig det, så att jag slipper skriva det fler gånger!!!
När det gäller tidsaspekten och att det förflutit lång tid mellan brottet och domen, så handlar det om "behovet" av ett långt/längre fängelsestraff. Dvs att om man utför ett brott och därefter under flera år lever ett förhållandevis välordnat liv, där man arbetar, har fast bostad, kanske har familj och det inte finns någon historik om liknande brottslighet - Så kan det vara väldigt svårt att argumentera för ett långt/längre fängelsestraff. Enkelt sätt så får man se till varför man överhuvudtaget dömer personer till fängelse. I Sverige är ju detta en kombination av allmänprevention, individualprevention och rehabilitering. Därför måste man alltid ha ALLA dessa parametrar i åtanke. För tänk dig följande:
1. Ponera att man fått tag på O.W direkt och därefter kunnat döma honom. Då hade han uppfyllt ALLA "krav" för ett långt fängelsestraff; Han skall/måste avskräckas från att göra detta igen, man måste förhindra honom från att göra liknande brott/ samhället måste skyddas från en sådan person, personen måste under lång tid rehabiliteras så att han inte hamnar i detta igen och slutligen skall offren ha upprättelse för det hemska som som varit med om senaste månaderna/året. Ställ detta mot:
2. En person döms för brott flera år efter att brottet begåtts (i detta fall 26 år senare) också kollar vi på "kraven". Personen skall avskräckas från att göra liknande brott - Han har alltså inte gjort något liknande/grovt brott (eller ens något brott över huvudtaget) på 26 år, då behöver han uppenbarligen inte avskräckas från att göra om detta. Personen skall förhindras från att göra liknande brott - Han har alltså inte gjort något liknande/grovt brott (eller annat brott för den delen) på 26 år, då behöver han uppenbarligen inte förhindras från att göra detta. Han måste rehabilitera sig för att inte göra om detta igen - Han har alltså inte gjort något brott under 26 år, så behov av en lång rehabilitering behövs ju uppenbarligen inte eftersom han klarat av denna tiden. Kvar finns då offrets rätt till upprättelse, som alltså är det enda egentliga skälet till att "fullt straff" skall utdömas. Men då skall ju som sagt alla parametrar (allmänprevention, individualprevention och rehabilitering) räknas in i straffmätningen.
Gällande dina sista funderingar:
Nej, man kan inte strunta i att göra avdrag för att ovanligt lång tid förflutit mellan gärningen och domen, bara för att det görs avdrag för häktningstiden. Detta eftersom häktningstiden alltid räknas in i straffet, eftersom det är tid man di facto redan suttit frihetsberövad.