Citat:
Ursprungligen postat av
KriminoLogisk
Jag börjar väl med att upprepa att jag inte på något sätt anser att det är rimligt att en av tolkarna haft ett släktskap med Olof, eller att det är rimligt om det är så att hon inte fått läsa och godkänna som hon hävdar/minns det hela idag. Det är givetvis rättsosäkert. Ja, det är viktigt att dra lärdom av.
Jag kan givetvis inget säkert veta hur det kan ha påverkat eller inte. Kan bara gissa vad jag tror. Det hade såklart kunnat ha någon slags betydelse om de kunnat förhöra Olof lite tidigare. Tid är viktigt i brottsutredningar, det kan jag absolut medge.
I mina ögon så är väl det som kan ha gått förlorat den tiden, vore om han skulle besitta bevis som han hunnit göra sig av med just under den tiden. Det är väl det enda jag kan tänka mig när jag tänker mig vad som är troligt enligt mitt sätt att resonera. Så visst, man hade kunnat hitta något, som kanske hade fått honom att medge alltsammans och vart hon fanns, det är inte uteslutet. Men just hur han betett sig genom utredningen och när han blir konfronterad med bevis så, vart hon var lokaliserad, det tror jag faktiskt genuint inte hade framgått om de fått tag på honom för att ställa lite frågor tidigare. Men det är vad jag tror det. Veta får vi som sagt aldrig. Det faktum att jag kan ha fel är ju problemet, det är därför sånt här bara inte får förekomma. Det går ju inte att diskutera eller gissa sig fram till i ett forum 26 år efteråt. Det går inte att fullständigt utesluta att det kunnat förändra något, det förösker jag inte påstå. Det ska inte behöva vara en diskussion ens, men här är vi. Man river sig i håret ofta när man ger sig in i äldre utredningar av misstagen som uppenbaras. Särskilt om man sen ska försöka klara upp brottet efter lång tid passerat, vilket är svårt nog som det är utan utredningsbrister.
Men vi pratar alltså om 3 olika förhör, och 2 tidigare rättegångar där hon ska, inte bara av Olofs släkting, utan vid samtliga tillfällen ha blivit felaktigt översatt så att det faktum att hon säger att hon såg Olof där den dagen aldrig kom med. Inte I TR eller HR kommer det med heller fast att hon vet att den tilltalade är den hon ska ha sett. Det vore ju en helt ologisk mörkläggning av enorma proportioner att tolkar, eller oskyldiga men enormt inkompenta insatser som tolkar, att det inte ska kunna framgå vid någon översättning att hon, långt efter det är vida känt att Olof lämnade sitt hem och befann sig på Bruksvägen vid tidpunkten, även hon vittnar om att han gjorde det.
Sen att uttrycka sig i termer som att hon minns "även" 26 år senare minns att hon sett Olof när hon klev av, när ingen av oss vet om hon hade den minnesbilden för 26 år sen, blir ju att ta i. För mig är det inte fastslaget att det är något hon "fortfarande" minns.
Hon är ju som sagt långt ifrån det enda vittnet I den här rättegången eller i liknande situationer som säger sig minnas på ett sätt 26 år senare, fast det inte stämmer överens med vad man sa då. Övriga vittnen som konfronteras med att de sa på ett annat sätt när de förhördes för 26 år sedan, medger ju mer eller mindre att då var det nog som jag sa då som stämmer. Hon kunde dock till skillnad från dem poängera när hon påminns om vad hon sagt i sina gamla förhör, att hon aldrig fått godkänna sina förhör så exakt vad hon sagt för 26 år vet hon inte. Hon har ju dock inte sagt att de de facto blivit felaktigt översätta. Bara att hon aldrig sett dem, så hon kan inte med säkerhet veta att det var så hon sa. Det sätter ju förstås en pinne i hjulet för försvaret som vill använda sig av hennes ursprungliga vittnesmål. Det sätter en pinne I hjulet för henne som vittne all together.
Det hela förgör ju henne son vittne helt i onödan. Hade hon bara gått godkänna förhören hade det inte funnits några frågetecken kring hennes vittnesmål när det var färskt. En vittnesppgift från en gammal dam som tillkommer efter 26 år när man har facit i hand vem som gått på vägen, går inte att värdera som sanningsenlig även om den är det. Det är ju grundreceptet för ett efterhandskonstruerat minne, som vittnet själv ofta tror på. Jag utgår inte från att det är säkert att det hon säger idag efter 26 år om att ha sett Olof är ett korrekt minne. Jag kan på grund av hur vittnesmål fungerar över tid, plus tabben att hon inte fått godkänna sina förhör, inte betrakta den uppgiften som sanning. För jag har ingen aning. Att hon säger att hon aldrig fått läsa igenom och godkänna förhören kan jag däremot koppla till något, min minnesbild av hur märkligt det var att det inte uttryckligen stod under hennes förhör att hon hade godkänt dem. Finns inget som talar för att hon fått läsa dem. Det är helt idiotiskt.
Bäst vittne blir hon ändå för åklagarsidan eftersom hon upprepar det hon sagt i TR och HR förra gången - det är inte uteslutet att Malin klev av det utan att hon såg det. Det är väl det konsekventa man kan ta med sig.
Absolut, jag tar i och väljer att tro på vittnet. Det är ju till försvarets nackdel att göra det så jag unnar mig lite medveten konfirmeringsbias. Vi vet ju att han var där vid den tiden så det är ju inte alls osannolikt att hon kan ha sett honom. Jag tror det snarare skulle vara svårt att kunna glömma det än svårt att minnas 26 år senare.
Om vi hade haft tre förhör med anteckning om att de lästs och godkänts hade jag värderat uppgiften helt annorlunda. Eller, om det funnits namn på två ojäviga och en jävig tolk. Nu är för många saker fel. Även om det kan tilläggas att förhörsledaren LR inte noterat vid förhör med andra heller att de lästs upp och godkänts. Jag kan i alla fall inte läsa förhöret 28 nov längre utan att tvivla på att uppgifterna är korrekta. Eller undra om hon namngav OW vid det förhöret.
LR var ju för övrigt förhörsvittne vid förhöret med OW:s syster 970825 när hon berättar om släktskapet. Senast då nås han alltså av informationen att det innebär jäv och borde ha agerat därefter. Jag anser dock att det var polisens jobb att känna till namnen på relevanta släktingar till de som förekom i utredningen långt tidigare. Hennes son PG var ju dessutom redan då en av få som umgicks med OW.
Felen är till försvarets nackdel oavsett om vi bara tvivlar på uppgifterna i förhören men inte tror på att hon såg OW. Det är huvudsaken, för om det idag hade varit starkt till försvarets fördel vore det verkligen riktigt hemskt.
Har tänkt på att även om det inte är en felöversättning kan det ändå vara så att hon såg honom och helt enkelt inte berättade. Det var svårt för KA att få fram, besvärande att namnge OW. Hur svårt är det inte då för det här vittnet som befann sig i beroendeställning gentemot hans moster.
Angående förlorad tid så tror jag att det skulle haft betydelse om OW hade fått mindre tid på sig att hitta på historier. Första förhöret ljög han men gjorde medgivanden ganska snabbt med uppgifter emot sig. Jag tror de hade knäckt honom närmare inpå.
Jag tror även att de skulle ha riktat söket närmare rätt plats starkare. Kanske sökt mer där och mindre i Örnsköldsvik. Med större sannolikhet att hitta henne som följd. Bland det värsta med detta fall är ju att de sökte så nära utan att hitta Malin. Särskilt när gärningsmannen var kapabel inte bara till ofattbara övergrepp och mord utan även till att fortsätta utsätta Malin för brott i döden. Det enda ljuset i allt mörker är ju att Malin till slut fick sin griftefrid och familjen en plats att sörja.
Nu får vi bara hoppas att de i morgon får mer ljus, att de får gå till Malins grav och berätta om ett starkt försenat fängelsestraff.
